Efter drygt en veckas bitande kyla och snö hade vädret i nästet övergått till betydligt varmare temperatur, men med medföljande nederbörd. En gråmulen dag som i vanliga fall hade varit väldigt intetsägande för människorna som var på väg norrut mot Stockholm, blev med Motståndsrörelsens närvaro betydligt mer intressant och många förares dag förgylldes.
Aktivister och medlemmar stod samlade på sin bro bakom budskapet ”Vita arbetare byggde detta land – Vita arbetare kan ta tillbaka detta land”, kantade av Tyrrunefanor som även drog uppmärksamheten till sig från åkandes åt motsatt håll.
Tack vare brons närhet till trafiken får man alltid väldigt mycket respons från bilisterna, vilken även denna dag var övervägande positiv. Alltid är det några arga vänsterblivna som visar sitt missnöje, men detta gör bara aktiviteten än mer underhållande för deltagarna; att kamraternas blotta närvaro väcker ett sådant raseri inom vissa ”toleranta” människor, som aldrig utväxlat ett enda ord med en nationalsocialist tidigare.
Statens knektar lät inte dröja på sig innan de passerade bron, men var tvungna att vänta på förstärkning innan de vågade köra hela vägen fram till gångvägen.
Kling och Klang dök själva upp för att informera om att motståndsmännen måste söka tillstånd för att bedriva opinionsbildning nästa gång, vilket tydligen en överordnad informerat dessa om. Inga försök till några andra ingripanden skedde dock, och de två lommade iväg för att stå och prata med kollegorna i polisbussen under aktivitetens gång.
Ett längre tag senare tröttnade lakejerna i bussen och begav sig därifrån, medan Kling och Klang satte sig i bilen igen och körde vidare ut på bron, bara för att parkera 10 meter in och blockera ordentligt för förbipasserande. Där satt dessa och glodde, som om de förväntade sig att det skulle begås något allvarligt brott medan kamraterna stod och vinkade till glada förare.
Aktiviteten fortgick med många glada miner och några enstaka arga, tills poliserna uppenbarligen tröttnat på sitt jobb att sitta och titta, varför de återvände än en gång, nu för att fråga hur länge man egentligen tänkt stå där. Kamraterna uppgav att man inte hade några planer på att lämna platsen först, då polisen har för vana att följa efter när de har möjlighet och registrera bilar och syssla med andra trakasserier. Lakejerna verkade förstående och återvände till bilen för att sätta sig och glo ytterligare en stund.
Runt en kvart senare startades polisbilen igen och backade från platsen. När kamraterna kände sig nöjda med responsen för dagen packade även man själva ihop för att röra sig tillbaka till bilarna. Man skiljdes åt och lovade att komma tillbaka till NS-bron inom kort för ytterligare en broaktion.
