Så sent som dagen innan hade informationen gått ut om vad som behövde packas med, när man skulle mötas på samlingsplatsen, och väldigt begränsat angående vad man kunde förvänta sig på aktiviteten. Gamla rävar hade tagit detta i godan ro och packat och förberett kvällen innan för eventuella överraskningar, medan nyare medlemmar var betydligt nojigare och gärna ville ha förklaringar angående var, hur, när och varför, men utan svar. Stora delar av dagen skulle visa sig komma att bli en simulation i en inte alltför avlägsen verklighet för organiserade nationalsocialister i en förtryckardemokrati.
Redan 05:30 på morgonen var kamrater samlade på en i förhand utvisad plats, inväntande direktiv om vart man skulle härnäst. Via telefonen fick man reda på att samlingsplatsen var röjd och polis var på ingång, och man var tvungen att snabbast möjligt ta sig vidare till en ny plats för att omgruppera. Olika val presenterades också angående tillvägagångssättet, och grupperna i de olika bilarna fick själva ta beslut om vad som var mest rimligt att göra i deras situation.
Alla deltagare hade ännu inte anlänt till den första samlingsplatsen, vilket eventuellt kunde sabotera hela aktiviteten. Skulle dessa anlända samtidigt som polis, eller skulle de hinna läsa det nya meddelandet innan de körde för nära platsen? Tankarna var många i kamraternas huvuden, men man fortsatte med det man kunde.
På grund av den knapphändiga information som mottagits och de strikta direktiven om hur det skulle gå till var det inte helt tydligt vart man var på väg. Detta fördröjde samlingen något då vissa blev försenade, men när det börjat ljusna anlände slutligen den sista bilen, utan missöden, till en öde plats intill ett skogsparti.
Väl där gavs order direkt om att vara kvicka och tysta och röra sig in i skogen där resterande kamrater redan väntade. Härifrån skapades nu grupper för dagen och ytterligare information förmedlades om vad som skulle åstadkommas.
Gruppen fick inte upptäckas på vägen till målet och var därför tvungen att hålla sig borta från vägar och färdas helt längs med småstigar utom synhåll. Det blev en snårig och väldigt kuperad vandring framåt, där man samtidigt skulle hålla sig undan från folk som spejade efter de olika grupperna vid mer öppna platser.
När man rör sig i de mer vildvuxna delarna av den svenska skogen lär man sig verkligen uppskatta de större vandringslederna vi har i vårt vackra land. En strapats som skulle tagit tio minuter på en led tog nu väldigt mycket längre tid och var betydligt mer ansträngande.
En halvtimme in blev man tvungna att korsa ett mindre vattendrag, vilket inte var helt riskfritt då man fick balansera på hala träd som bävern hade fällt. Några deltagare halkade och ramlade ned i det iskalla vattnet, vilket fick resterande att överväga en säkrare väg över. Ljudet hade dock dragit till sig en spejare som upptäckte medlemmarna som inte tagit sig över vattnet. Gömma sig gick inte, och hela gruppen fick en bestraffning i form av 30 armhävningar vardera då man misslyckats med att hålla ihop gruppen.
Efter att ha hittat en lättare väg över vattnet återförenades man och fortsatte vidare över både stock och sten. Vid ett större öppet fält insåg den som var ansvarig för navigation att man tagit ut svängen alldeles för mycket för att undvika att synas, och man blev tvungna att återvända en sträcka och försöka korsa en större väg utan att bli sedda. Återigen fick man ta sig över ett vattenparti och även denna gång var det någon som halkade från stocken ned i vattnet. Spejarna syntes dock inte till och man skyndade snabbt upp i skogen på andra sidan.
Intill en lägereld stötte man på en annan grupp som redan var i full färd med att bygga en bår som var tänkt att kunna frakta kamraten som nu brutit benet. Den nyligen anlända gruppen gjorde detsamma och byggde ihop en egen bår med hjälp av trästockar och kortare grenar. En av medlemmarna fick lägga sig på båren, och resterande fick hjälpas åt att bära denna en längre sträcka.
Det var inte det lättaste att komma fram med en bår och två personer som gick på sidorna om denna, när vägen framåt tidvis var både trång och extremt kuperad. Även detta moment tog betydligt längre tid än man kunnat tro baserat på sträckan som skulle tillryggaläggas. Många korta pauser, placerings- och bärarbyten senare så anlände man till slut till platsen på kartan där man skulle samlas härnäst.
Nu var tanken att samtliga närvarande oavsett lag skulle få öva på att göra upp eld från grunden, med bara en träkloss och tändstickor. Då kunskapsnivån gällande detta moment var av högst varierande grad fick vissa lite mer hjälp i hur de skulle gå tillväga, medan andra gjorde det på rutin och fick igång sin eld på mycket kort tid.
Till slut hade alla med eller utan hjälp fått igång en varaktig eld, varför man gick över på nästa genomgång som handlade om vattenrening. Några olika sätt att rena stillastående grumligt vatten togs upp, och fördelarna med de olika. Deltagarna fick även prova på att smaka på vattnet från sjön bredvid efter att det renats på två olika sätt.
Innan det var dags för lunch fick man även en kortare praktisk demonstration i hur man gör när en kamrat kylts ned så pass att denna inte har förmågan att värma upp sig själv ordentligt. Samtliga fick prova på själva genom att kyla ned ena foten i den frusna sjön för att sedan värma den på en kamrats mage, och sedan vice versa.
Med hälften av alla fötter lite fuktigare och kallare var det nu fritt fram att tillaga sin mat över elden som hållits igång under tidigare aktiviteter. Även här var det inte tillåtet att göra det enkelt för sig med färdiggjord mat, utan allt var tvunget att tillagas på något sätt innan det kunde förtäras. Mätta och belåtna blev det till slut dags för det utlovade månadsmötet.
Lite reflektioner om tidigare aktiviteter och planering inför framtiden ägde rum, diverse standardinslag som alltid avhandlas på mötena, samt att övriga frågor som uppstod under mötet besvarades.
Nöjda och glada avrundades därmed aktiviteten, och deltagarna gick med betydligt lättare steg tillbaka till bilarna då man nu inte hade någon kamrat att bära på, eller behövde kämpa genom terrängen. Åter vid utgångspunkten tackade man varandra för en givande dag och begav sig hemåt igen.
