Den 3 mars 2021 förändrades livet för sju tillsynes oskyldiga svenskar i Vetlanda. De föll offer för en blodtörstig främling som aldrig borde ha satt sin fot i vårt land. Tamim Sultani, en afghansk migrant, beväpnade sig med kniv och gick till attack mot slumpmässigt utvalda människor i en avskyvärd våldsorgie. Men lika vidrigt som dådet i sig är den efterföljande behandlingen av gärningsmannen – en behandling som bevisar att rättssystemet är riggat mot sitt eget folk, ett system som inte längre tjänar rättvisa utan aktivt skyddar de som förstör vårt samhälle.
Ett rättssystem som förråder sitt eget folk
Sverige har en lång tradition av att dalta med brottslingar, men när det kommer till importerade mördare och våldtäktsmän har nivån av eftergivenhet passerat alla gränser. Trots att Sultani visade total likgiltighet inför sina offers liv och lidande kan han i praktiken släppas fri efter 12 år. Med andra ord: en framtida fri man, redo att återigen sätta skräck i samhället.
Vad som borde ha hänt är glasklart för varje rättskaffens svensk: Sultani skulle aldrig ha satts i ett svenskt fängelse och levt på folkets bekostnad. Han förtjänar istället att utplånas, inte att gödas av våra skattepengar. Men i dagens ruttnande Sverige är det svenskar som trakasseras, medan de värsta avskummen skyddas av ett system som i grunden är folkfientligt.
Varför tilläts han ens stanna?
Sultani kom till Sverige som en av tiotusentals så kallade ”ensamkommande flyktingbarn” under en av många så kallade migrationsvåger. Som så många andra ljög han om sin ålder och bakgrund, och istället för att avvisas vid gränsen belönades han med uppehållstillstånd, bidrag och skydd från en stat som hellre försvarar kriminella främlingar än sina egna medborgare.
Hur många fler Tamim Sultani finns där ute? Hur många fler potentiella mördare har släppts in i vårt land under täckmanteln av asylsökande? Det är en tidsinställd bomb som bara fortsätter ticka, medan systemet sopar sanningen under mattan och låtsas att allt är under kontroll.
Den politiska och mediala mörkläggningen
Etablissemangets reaktion på Vetlanda-attacken följde det vanliga skamliga mönstret. Först försökte man tysta ned dådet, kalla det för ett ”enstaka fall” och undvika att nämna gärningsmannens bakgrund. När detta misslyckades skiftade man narrativet till att handla om ”mental ohälsa” och andra genomskinliga ursäkter för att undvika den uppenbara sanningen: att den svenska befolkningen offras på globalismens altare.
Svenska medier och politiker bryr sig mer om en blodtörstig knivman än om hans offer. Samma mönster återkommer gång på gång: svenskar attackeras, mördas och våldtas, men det är alltid förövaren som ska ursäktas, alltid förövaren som ska omhändertas. Det är ett landsförräderi utan dess like – och det kommer att fortsätta så länge folket låter det ske.
Vad måste göras?
Vi lever i en tid där vårt land plundras, vår trygghet utplånas och vårt folk sviks av sina egna ledare. Det räcker inte längre att bara vara arg – det är dags att handla. Rättssystemet måste rensas från svikare, lagarna måste skärpas och förrädarna som möjliggjorde detta måste ställas till svars. Det är dags att sätta stopp för detta förräderi.
Den 3 mars ska inte bara vara en dag av sorg och ilska – det ska vara en dag av beslut, av insikt, av strid. Vi kan inte längre vänta på att de styrande plötsligt ska vakna upp och börja skydda sitt folk. Vi måste själva kräva rättvisa, vi måste själva ta kontroll över vårt öde. För systemet kommer aldrig att rädda oss – det måste rivas och ersättas med något som faktiskt tjänar folket.
