En särskilt utsatt grupp som måste försvaras
Hela mitt liv har jag fått höra från systemet och dess anhängare hur utsatta kvinnor är i det så kallade ”patriarkala” samhället. Begrepp som ”mäns våld mot kvinnor” och ”kvinnojourer” har upprepats frekvent, både inom skolvärlden och i statsfinansierade kampanjer.
Redan tidigt förstod jag de kulturmarxistiska inslagen i vissa av dessa narrativ och den skada de orsakar vårt folk. Samtidigt har jag insett att det finns biologiska och evolutionära aspekter som ligger till grund för denna kvinnosyn. Kvinnor är generellt fysiskt svagare än män och har en lägre benägenhet att ta risker och agera aggressivt, vilket gör dem mer sårbara för våld och mindre kapabla att försvara sig själva.
Ett tydligt exempel på denna syn finner vi i juridiken. Sverige har en särskild lagstiftning kallad ”kvinnofridskränkning”, en brottsrubricering som används när en kvinna utsätts för upprepade brott av en närstående man. Lagen, som infördes 1998, syftar till att motverka systematiskt våld och psykiskt förtryck som annars kan vara svårt att bevisa som enskilda brott. Den bygger på idén att kvinnor är särskilt utsatta och behöver extra juridiskt skydd, vilket i praktiken innebär att de behandlas som svagare än män inom rättssystemet. Jag säger inte att detta är fel och försöker inte på något vis försvara kvinnomisshandlare, tvärtom, men det jag vill belysa i denna artikel är istället systemets hyckleri i sakfrågan.
Ett annat exempel är polisens arbete. Polismyndigheten uppmanar allmänheten att uppmärksamma och anmäla mäns våld mot kvinnor samt arbetar aktivt för att bekämpa det. Statligt ägd media rapporterar att nästan var tredje kvinna blivit utsatt för våld i hemmiljö och att poliser i vissa områden aktivt söker upp män som bedöms vara våldsbenägna mot kvinnor för att förhindra framtida brott.
Om vi tar detta juridiska och polisiära arbete i beaktning verkar det tydligt att staten betraktar kvinnors utsatthet som ett allvarligt samhällsproblem. Den logiska slutsatsen blir att kvinnor generellt inte har mycket att sätta emot i en fysisk konfrontation med män utan behöver juridiskt och polisiärt skydd för att kunna hävda sig.
Våldskapabla krigare som ska bringa fienden på knä
Men samtidigt motsäger staten denna syn. Trots att kvinnor enligt deras egna retorik inte kan försvara sig fysiskt i vardagen, framhålls de å andra sidan som dugliga krigare i militären.
På internationella kvinnodagen den 8 mars genomförde Försvarsmakten en kampanj där det klargjordes att ”en kvinnas plats” är hos dem. De påstod dessutom att kvinnor gör Försvarsmakten ”farligare”, eftersom de på ”samma sätt” som män bidrar till myndighetens förmågeuppbyggnad. Hur kvinnor bidrar på ”samma sätt” som män i en krigsmakt förklaras dock aldrig, och det är svårt att se hur detta är förenligt med den tidigare nämnda bilden av kvinnor som en utsatt grupp. Sist jag kollade var fysisk våldskapacitet en av de mest centrala delarna i en krigsmakt.
Dessutom påstås det att ”allas insatser är lika mycket värda”. Detta påstående går emot grundläggande militära principer. Jag är ingen expert på militär strategi, men nog bygger den på att olika förmågor har olika stridsvärde och att vissa enheter prioriteras över andra beroende på effektivitet? Militär organisation bygger på hierarki och specialisering, där vissa roller har högre strategiskt värde än andra.
Det är här motsägelsen blir tydlig. Å ena sidan framställs kvinnor som sköra och i behov av beskydd. Å andra sidan ska de ses som livsfarliga soldater som ska krossa fienden. När kulturmarxistiska dogmer blir alltmer extrema och verklighetsfrånvända skapas dessa motsägelser, som leder till en splittrad och inkonsekvent retorik.
Det är en intellektuell kollaps där systemet försöker kombinera oförenliga narrativ, vilket resulterar i ett absurt och motsägelsefullt budskap.
En mer enhetlig kvinnosyn
Om man är trött på kulturmarxism och liberalt svammel och istället vill ha en enhetlig kvinnosyn som symboliserar äkta nordisk kvinnofrid och folkgemenskap, då är det nationalsocialismen som gäller. Enligt vår syn är kvinnan varken ett offer eller en mördarmaskin.
Nationalsocialismen kommer inte att tvinga ned din fru och dina döttrar i en drönarinfesterad skyttegrav för att dö i ett globalistiskt krig, men givetvis ska hon ska inte heller för den sakens skull kedjas fast vid spisen. Nationalsocialismen kommer inte att förstöra de nordiska folkens nativitet genom moderna ekonomiska teorier och klimathysteri. Nationalsocialismen överger varken biologiska faktum eller den verklighet våra förfäder har levt i under tusentals år – oavsett vad sionistiska gamar vill!
Vår bild av kvinnan är inte inspirerad av någon ökenreligion utan härstammar direkt från den naturliga och jämlika synen som våra nordiska förfäder hade. I enlighet med denna nordiska syn måste kvinnans naturliga roll som högsta ansvarig för familjens enighet och välmående lyftas fram.
Vår väg, 2017, s. 41
