Lördagen bjöd på strålande sol denna vårdag när aktivister och medlemmar begav sig in mot de centrala delarna av Uppsala, där man ställde upp på Stortorget med fanor och en banderoll. Det fina vädret hade lockat ut många fler än bara motståndsmän. Även andra politiker var i staden och stora grupper med studenter rörde sig tydligen runt om i staden för något slags jippo med konstiga dräkter och musik.
Omgående stötte man på en hetsig rasfrämlingstant som blev kränkt av dagens budskap på banderollen, och menade att det var Sveriges fel att hon inte var i sitt land då det skickats vapen dit för att föras krig. Vidare påstod hon att hon var precis lika mycket svensk som det svenska folket, då hon faktiskt hade svenskt medborgarskap, och det kunde minsann ingen ta ifrån henne. Det ska vi nog bli två om, tänkte kamraterna.
Det som var utmärkande för dagen till en början var hur ovanligt många människor det var som var intresserade av att ha en riktig diskussion och hur mycket positiv respons man fick. Uppsala är ändå ett ökänt rödingfäste, men uppenbarligen är det många som tröttnat på mångkulturen även här.
Väldigt snabbt dök statens lakejer upp, fler och fler bilar, men dessa höll sig relativt passiva på andra sidan. En lätt förståndshandikappad person försökte sig därefter på att markera mot en kamrat med odrägligt beteende varpå polisen var tvungna att komma till undsättning och eskortera bort människan.
På andra sidan av torget ställde en grupp djurrättsaktivister upp för att yrka på ett slut för djurförsök när det kommer till medicinsk forskning. Sudaneser dök även upp intill Motståndsrörelsen för att demonstrera mot krig och splittring i sitt hemland, vad Uppsalabor skulle göra åt situationen i Sudan var dock högst oklart. Dessa människor lyckönskades dock av kamrater i sina försök att stabilisera landet då detta skulle innebära att de lämnar Sverige snarast möjligt.
En maskerad röding dök kort därpå upp och försökte ställa sig mitt ibland sudaneserna spelandes musik som var negativ mot nationella. Hon trodde säkert att hon skulle få med sig rasfrämlingarna mot de hemska nazisterna. Sudaneserna uppskattade dock inte sällskapet och begav sig därifrån tills bara rödingen själv stod kvar.
Två timmar in i aktiviteten informerade polisen om en kommande demonstration som skulle gå genom torget och man ombads flytta sig till andra sidan. När man förflyttat sig till andra sidan skingrade sig djurrättsaktivisterna för att ta en sämre plats, och de få Moderaterna som stått i hörnet på torget lommade snabbt ifrån torget, antagligen vettskrämda över att befinna sig i närheten av nationalsocialister.
Demonstrationståget dök ett tag senare till slut upp, bestående av rödingar och rasfrämlingar, som mest var upptagna med sitt, men växlade kort till antisvenska ramsor när de kom i närheten av Motståndsrörelsen. Lustigt nog beklagade dessa människor sig över att de inte har möjlighet att bo i sitt eget land, men skanderade samtidigt om att svenskar inte får lov att vistas på det de kallar för ”deras” gator, i landet de är gäster i för tillfället.
När aktiviteten pågått i tre timmar blev det dags att avrunda och man packade ihop fanor och banderoller och begav sig tillbaka mot bilarna. Förbi Domkyrkan dök det upp två till rödingar som trodde de kunde stå och filma motståndsmännen och bilarna ostört. Då kamraterna konfronterade dessa blev de stela av chock och likt en trasdocka säckade den ena ihop och kysste väggen med ansiktet.
Det visade sig efteråt att trasdockan i själva verket var rödingtransan Andreas Krummel som vid ett tidigare tillfälle dykt upp när Motståndsrörelsen hållit offentlig i Uppsala. Denna sorgliga kvinna som med syntetiska hormonpiller odlat fram skägg var inte så manlig som hon trodde när hon stötte på nazisterna, utan åkte i backen av en vindpust och fick plåstras om av ordningsmakten och sjukvårdare, då det bara dröjde några sekunder innan 15 poliser dök upp till platsen med blåljus.
Rödingen fick lagom förödmjukad åka ambulans till sjukhuset för omplåstring efter att ha misslyckats med att stå upp mot nazismen, något som är lättare att göra i dagdrömmar än i verkligheten. Polisen förhörde människorna på plats som konstigt nog inte sett något, och tog in några kamrater på misstanke för misshandel.
Sammantaget var det en lyckad dag i Uppsala med många nya mottagare av det nationalsocialistiska budskapet och kanske en lärdom till rödingarna i staden att man måste kunna backa upp sina skrikiga ramsor om man vill bli tagen på allvar!
