Årets version av Nordiska motståndsrörelsens publika familjehögtid arrangerades av Näste 5 och genomfördes efter ett händelserikt år, som sammanfattningsvis dels ytterligare svetsat samman organisationens redan befintliga medlemmar – och dels lockat nya skaror till rörelsen – tack vare en just inledd tydlig trend, till största delen bestående av unga entusiaster från en ny generation nationella.
Knappt ett år har gått sedan Nordendagarna 2024 och ett knappt år har förflutit sedan USA genomdrev den ”terrorklassning” av en av världens mest aktiva och framgångsrika nationalsocialistiska organisationer, som den stat i det land där den grundades misslyckats med att försöka förbjuda.

Nytt för i år var tidigareläggandet av detta evenemang till försommaren och nationaldagen, jämfört med som tidigare eftersommaren, samt förlängningen av firandet till två dagar (fredag och lördag), båda med officiella programpunkter, medan själva evenemanget likt tidigare år pågick fram till mitt på söndagen.
På fredagsförmiddagen började firare strömma till från Nordens alla hörn och trakter, varvid mingel och fika inleddes i den rotunda, där evenemanget skulle hållas. Runt dess väggar placerades bord ut, vilka intogs av nationella handelsmän med allt från självproducerade livsmedel, kläder och diverse tekniska artiklar, till nationella böcker, skivor och allehanda prylar till salu.

Ett uppskattat inslag i mottagandet var det personliga välkomnandet av varje ny gäst, som två framträdande medlemmar i arrangörsnästet ägnade några timmar åt. En invigningsceremoni följt av ett kort välkomsttal som innehöll en speciell hälsning till några prominenta gäster hölls av Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland och därmed var allt igång.
Årets nordbarn och middag
Medan den återkommande klassiska tävlingen Årets nordman skulle utkämpas först på lördagen, var de något yngre kämparnas motsvarighet Årets nordbarn schemalagd till fredagen. Inom de två åldersgrupperna Under tio år samt Tio till femton år skulle det nu tävlas i säckhoppning, skedlöpning, pilkastning, stjäla svansen och prickkastning med ringar.

Publiken fick bevittna hårda sammandrabbningar på en våt gräsmatta med många starka individuella insatser, innan en lycklig kille på tolv år och en stolt trettonårig flicka kunde inta guld- respektive silverprispallarna i den äldre åldersklassen, medan en jublande sexårig grabb respektive en glädjerusig femårig flicka gjorde detsamma i den yngre klassen. Även de två bronspallarna bestegs.

En hoppborg blåstes upp och ställdes fram till de ivriga barnen. Till middag på fredagen serverades helgrillad gris med klyftpotatis och tillbehör av en, från och med nu och genom hela evenemanget, älskad köksgrupp.
Ledarens patriotiska tal
Sedan var det åter dags för Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland att äntra talarstolen – denna gång för att hålla sitt huvudtal för helgen – hyllningen till svenskarna och nordmännen på Sveriges nationaldag.
Talet visade sig mycket snart och föga förvånande, inte vara ännu en falskklingande museal nationaldags-jubelsång till ett folk, vars kritiska dagsaktuella läge en punsch-intagande skildrare på nationaldagen drömmer sig bort ifrån.

Lika lite framstår ledarens ord som ytterligare en lovsång ägnad ett land vars självförnekande, lydiga vita ursprungsbefolkning sålt sin själ och frihet till främmande intressen.
Vejdeland listade istället exempel på vidriga, samt för urbefolkningen direkt skadliga förhållanden i dagens mångkulturella Sverige – samtliga sådana som dessa svenskar genom sin likgiltighet idag accepterar, såsom att den svenska befolkningen planenligt håller på att ersättas av en rotlös massa, att svenska kvinnor våldtas utan konsekvenser och att den svenska staten sexualiserar barnen.
Han talade vidare om transsexuella som erbjuds tillfälle att pådyvla barn sin läggning och sina värderingar, judar som styr media och rasfrämlingar som styr gatorna, att ryggradslösa lakejer i regering och riksdag tar order från främmande makt och att främmande makt har militärbaser i vårt land. Kort och enkelt, att främmande makt efter eget behag gör svenskarna rättslösa i deras egna land.
Mot detta ställde Vejdeland ett helt annat beteendemönster hos svenskar under andra historiska skeenden – som när vikingar satte skräck i samtliga andra folk, grundlade Ryssland, tog över England, skapade dynastier, besegrade khasarriket och räddade Europa.
Eller då de svenska stormaktstidskungarna Karl XII och Gustav II Adolf i kraftigt numerärt underläge ledde den ena osannolika militära triumfen efter den andra och sedan blev till ledstjärnor för efterkommande stora ledare.
Eller när svenska vetenskapsmän som Linné, Berzelius, Scheele och Bureaus, som sedan stormaktstiden lett det mänskliga framåtskridandet genom att upptäcka en lång rad grundämnen, lägga grunden för det periodiska systemet och temperaturskalan, samt uppfinna dynamiten och utveckla den vetenskapliga klassificeringen av djur, växter och människor.
Den historiska dokumentationen över svenskars och andra nordbors drivkraft, intelligens och hjältemod är, påpekar Vejdeland, en viktig faktor för byggandet av den identitet som skulle få oss att på allvar göra motstånd och uppror mot dagens utveckling.
Och trots dessa egenskapers synbara normala frånvaro i de flesta svenskars vardagsliv idag så finns dessa egenskaper, givet den förhållandevis korta tid som förrunnit sedan vår senaste storhetstid, intakt bevarade i vårt DNA – och, för den som skrapar lite på ytan, faktiskt inte endast där, utan, påminner Vejdeland även manifesterade i en hel del svenskars liv och gärning.

Utvecklingen av den nationella rörelse som har sina rötter i efterkrigstidens första årtionden bevisar enligt Vejdeland detta, då dagens främsta aktivister är mer vältränade, disciplinerade, belästa och repressions-resistenta än den tidens och de främsta nationella grupperingarna/organisationerna/medierna idag är bättre strukturerade, mer oberoende och verkar på ett mer professionellt sätt än gårdagens.
Detta i kombination med den just nu pågående tillströmningen av unga till den nationella rörelsen, vilka totalt undviker – och alltid undvikit – traditionella medier och aldrig riktigt haft chansen att för sin inre syn sätta upp några trovärdiga falska kulisser när de betraktar den svenska mångkultur som de fötts in i – är tydliga tecken på en nyss ytligt begravd svensk storhet i färd att åter se dagens ljus.
Efter rungande applåder avslutades kvällen med samkväm lett av en uppskattad trubadur som gick igenom en klassisk repertoar av nationell musik.
Del två i rapporten som du kan ta del av här handlar om lördagen och går bland annat in på övriga talare och den prestigefyllda tävlingen Årets nordman.