På dagordningen stod övningar i klassiskt pimpelfiske, träning i att göra upp eld, samt en genomgång av personlig utrustning.​ Först och främst tog samtliga fram sina isdubbar och hängde dem runt halsen, helt enligt instruktionerna i inbjudan. Det skulle visa sig att det knappast innebar någon risk att gå genom isen då den var närmare en halvmeter tjock, men att kringgå säkerhetsrutiner kom inte på frågan. Gruppens fiskeinstruktör talade även kortfattat om kylans påverkan på kroppen vid hypotermi och frostskador.​

Väl ute på den halkfria isen borrades genast ett flertal hål upp,och alla tog var sitt spö och agnade med en maggotlarv. När alla kommit på plats började fisket. Först sänktes pirken – ett litet blänkande drag – ned till botten och höjdes sedan ett snäpp.

Därefter gällde det att sitta still och vänta på napp, med enstaka lockryck då och då. Den enkla metoden var effektiv och det nappade redan inom tio minuter. De som fick napp stannade kvar medan de övriga fick flytta till nästa hål efter en stund utan känning. Detta tillvägagångssätt ökar chansen till fångst.​

Efter ett tag, när fisket avstannat, gick flera över till att hugga ved till brasan. En frusen, fälld sälg fick duga i brist på annat. Veden var blöt och snö låg på isen, vilket gjorde det extra mödosamt att få igång elden. Först byggdes en plattform och sedan klyvdes veden för att komma åt det torra inne i träet och skala bort den blöta barken.

Brasan tändes med tändstål, men för att hålla den vid liv krävdes ytterligare hjälpmedel. I brist på granris användes vass, vilket det fanns gott om. Efter en lång stunds ihärdigt blåsande tog sig brasan med egen kraft.​

Gruppens andre utbildare rullade därefter ut sin utrustning på isen och höll en genomgång. Fokus låg på att packa smart när man vintertid behöver bära med sig mycket materiel. Utgångspunkten var att man ska kunna klara sig på egen hand.

Det gäller att bygga upp packningen metodiskt och sortera väl i de fack och fickor man har till sitt förfogande. Grundläggande och alternativ utrustning diskuterades vid brasan samtidigt som mat och dryck värmdes.​

Efter pausen gjordes försök att ta sig igenom isen utan den tunga borren för att få en uppskattning om svårighetsgraden. Olika metoder utforskades, men vilka dessa var låter vi vara osagt.

När solen gick ner begav sig kamraterna hemåt efter en lyckad dag på Vänern, alla en erfarenhet rikare och med nya insikter i bagaget.