I lördags deltog Nordiska motståndsrörelsen på en exklusiv svensk konferens för europeisk enighet. Konferensen som innehöll tal från fem olika personer, paneldiskussion, middag och barmingel gick under parollen European Unity – A future to fight for och besöktes av flertalet medlemmar från Motståndsrörelsen, men också av nordiska män och kvinnor som valt att organisera sig på annat vis, samt av medlemmar ur bland annat Der Dritte Weg och Devenir Europeo.

Motståndsrörelsen.se tog tillfället i akt att intervjua tre av talarna, Fredrik Vejdeland, Mathias från tyska Der Dritte Weg och Isabel Peralta från spanska Devenir Europeo. I denna andra artikel kommer intervjun med den sistnämnda.

Kan du börja med att presentera dig själv för våra läsare som inte vet vem du är?!

Jag heter Isabel Peralta och är en 22-årig nationalsocialistisk aktivist. Jag är född i Madrid, men min familj är från Navarra, i norra Spanien. Jag har varit nationell aktivist sedan jag var 13 år gammal.

När jag var 19 år åkte jag på ett långt studiebesök i Tyskland och kämpade tillsammans med kamraterna i Der Dritte Weg, men nu har jag tyvärr fått inreseförbud till landet i 20 år framåt. Samma sak hände i England, fast där för påstådd ”terroristinblandning”.

Orden som definierar mig är lojalitet och fanatism. Jag är helt enkelt en soldat knuten till den ädlaste sak som finns; min egen ras överlevnad och dess kamp för tillvaron.

Organisationen som du tillhör, Devenir Europeo, kan du ge en snabb genomgång av den också?

Jag är en del av Devenir Europeo främst tack vare dess fantastiska kulturella arbete. Devenir Europeo utmärker sig för sitt goda arbete inom den intellektuella och andliga bildningen av spanska ungdomar. Vi genomför exempelvis bergsklättringar, studiecirklar och samkväm. Jag beundrar organisationens arbete också tack vare den höga kvalitén på dess aktivister, vilket gör Devenir Europeo till en rörelse som är kapabel att föra kampen på en större politisk nivå.

Naturligtvis lyssnade jag på ditt tal och tyckte att det var väldigt bra framfört, energiskt, inspirerande och med en djup esoterisk mening. Hur skulle du själv vilja sammanfatta innehållet?

Med devisen ”Jag tror, jag kämpar” är nationalsocialismen en organisk idé, permanent kopplad till blodet. Det är inte ett minne i historieböckerna och det är inte heller ett minnesvärt förflutet. Det är en levande idé som måste omsättas i praktiken till varje pris. Även om det kostar oss livet!

I svastikans tro, finner jag det rättfärdigt att se förbi den primära anknytningen till ens land, i favör för vårt gemensamma öde, nationen, vägen till toppen av Olympus!

Europeisk enighet. Vad lägger du i den parollen och varför är det viktigt?

När främmande makt hotade att förstöra de små territorier och folk som senare kom att bilda den europeiska andan, lyckades Leonidas tillsammans med de 300 bästa männen av hans blod, att stoppa avancemanget och trycka tillbaka fiendens horder – detta gjorde drömmen om Europa möjlig.

När en offensiv förbereddes i Afrika för att penetrera Rom och förstöra det ariska imperiets överlägsenhet, stoppade en handfull romare heroiskt framryckningen och gjorde Europas fortlevnad möjlig.

När den muslimska expansionen satte sin kurs mot vår kontinent, kämpade Don Pelayo stoiskt och lyckades tillintetgöra inkräktarnas planer. Och Spanien gjorde även då Europas fortsatta överlevnad möjlig.

Den vita skönheten, den vägledande civilisationen och mänsklighetens ljus, överlevde tack vare drivkraften och uppoffringen av några få män som av många sågs som galna.

Blott sju män i Tyskland fick hela den sionistiska världsordningen att skaka i sina grundvalar. Principen om överlägsenhet ligger i de mest kapabla och lysande exemplen.

Blodsaristokratin består av starka minoriteter och det är just dessa som är de enda kapabla att vända historiens riktning till ärorika öden. Idag är vi nationella en minoritet som kommer att ändra hela Europas kurs och våra fiender, de som idag skrattar åt oss fanatiker och drömmare, de kommer att knäböja framför oss!

Generellt, vad skulle du vilja säga om arrangemanget av konferensen?

Jag skulle vilja lyfta fram både arrangörers och deltagarnas disciplin och engagemang, och särskilt er goda organisatoriska kapacitet.

Är det första gången du är i Sverige? Vad tycker du om landet utifrån det du har sett?

Det här var min andra resa till Sverige. Tyvärr kan jag inte uttrycka ett positivt svar på denna fråga då verkligheten i ert land är djupt sorglig. Stockholm har flest skjutningar med dödlig utgång av alla städer i Europa. Sverige är ett av de länder som har flest våldtäkter i hela Europa. Naturligtvis undrar man hur detta är möjligt?! Är denna högciviliserade nation kapabel till att begå sådana grymheter?

Sedan tar du en promenad genom dess gator och svaret på frågan som ställs slår dig hårt. Sverige, som ett europeiskt land, är på gränsen till historiskt sönderfall. ”Konspirationen” om folkutbytet är praktiskt påtaglig. Som främling på besök i ert land, kan man bara tänka på hur sorglig kontrasten är mellan ljuset och klarheten i den Nordiska nationen och den gråa och smutsiga massan som stör er gatubild.

Har du något att säga till medlemmarna och sympatisörerna i Nordiska motståndsrörelsen?

Det är matematiskt omöjligt att försöka förändra status quo när människomaterialet som används saknar kvalitet eller principer. Å andra sidan, om de aktivister som utgör organisationen är seriösa och formade i en disciplinär anda av lydnad och vilja, då står redan den första pelaren till templet färdig.

Min träff med många av er bekräftade den uppfattning som jag redan hade bildat mig om er; tack vare er finns det en vilja att leva också hos de nordiska länderna!

När Kristus korsfästes och hans ord förbjöds var det bara ett fåtal män som vågade ropa hans namn. De första kristna kämpade för Kristus trots att de visste att deras öde skulle bli att dö fastspikade på ett träkors. Men den fanatiska offerviljan fick världen att följa deras principer, och kristendomen steg starkt som en oförstörbar gigant. Den orubbliga tron och blodet som utgjutits i namnet på idén höll Europa starkt under 2000 år av kristet styre.

Idag måste detta vara ett föredöme i kampen för oss, total kamp och offervilja. Som det ropades i Berlin; trots att vi är förbjudna är vi inte döda!

Idag är det vi som utgör de första nationalsocialisterna.

Har du några avslutande ord?

Jag hör ofta ursäkter om att ”det inte är rätt tid nu och att vi måste vänta tills förutsättningarna är bättre”. Denna fras är inget annat än ett uttryck för kapitulation och uppgivenhet. Tiderna kommer inte så vi enkelt kan glida med, nej tiderna måste erövras!

Om en man inte är villig att riskera sitt eget liv är antingen hans sak värdelös eller så är mannen värdelös. Rädsla är borgerligt.

Låt oss inte lura oss själva, vår idé är revolutionär och en revolution är alltid åtföljd av enorma personliga uppoffringar. De som inte är villiga till det kan bli demokrater, och de kommer säkert att få en pin och ett medlemskort genom att gå med någon av parterna som är öppna för dem. Men, de som är villiga att kämpa för Europa, platsen på jorden som utgör deras naturliga födslorätt, måste sluta skapa ursäkter och istället göra allt som står i deras makt.

Vi måste stärka våra rörelser och bygga dem på solida pelare. Vi måste tro på oss själva och ha den fasta övertygelsen om att vi är kapabla att vinna.

Många tror att nationalsocialismen är död, att i Berlin 1945 begravdes vår sak bland ruinerna. Men det var inte slutet, det var upptakten till den mest lysande skapelse som världen någonsin kommer skåda! Våra örnar av marmor kommer att stiga upp igen strålande och flyga högt mot den nya solen som går upp inom oss idag. Och vi kommer att segra, för det som är gott och sant triumferar alltid i slutändan i denna värld!