Det märktes redan på resan in till stan att det här var en dag utöver det vanliga, då det var tjockt med bilar parkerade längst med alla smågator man kunde tänka sig. Till fots ner mot de centrala delarna begav man sig med fanorna i hand, där man fick tränga sig genom folkvimlet som sträckte sig längst med gatorna åt flera olika håll, där omkring 300 olika marknadsknallarna var uppställda.
Dagens första plats blev i slutet av en av gatorna, där folk gick in och ut ur havet av människor som besökte de olika försäljningsstånden. Med banderollen ”Ett revolutionärt val” och flankerande fanor ställdes det upp, varpå Motståndsrörelsens flygblad om det pågående folkutbytet började delas ut till förbipasserande.
Majoriteten av besökarna var till en början ointresserade av kamraternas närvaro, men här och där började så småningom flygbladen byta ägare och konversationer om dagens budskap hölls med nyfikna som stannade till. Som alltid fick man en del lyckönskningar från redan insatta människor, och råkade på någon enstaka hjärntvättad stackare som utan anledning bara avskydde ”nynazister” utan att kunna sätta ord på exakt vad just nationalsocialisterna på plats hade gjort för att väcka detta blinda raseri.
Efter runt en timme på platsen, då oerhört många personer sett banderollen eller tagit flygblad, togs ett beslut att förflytta sig till en annan plats i staden. Längst med de folkfyllda gatorna promenerade man närmare vattnet där en lämplig yta uppenbarade sig, mitt i smeten av människor och stånd, där två fanbärare ställde upp med ryggen mot varandra, något som stack ut ordentligt när vinden tog tag i fanorna.
Här befann man sig ännu närmare besökarna, vilket tydligt märktes på antalet mottagna blad och konversationer som hölls. Några ordningsvakter och poliser dök upp en stund senare, men kunde för ovanlighetens skull uppföra sig och sköta sitt jobb, istället för att låta sina personliga känslor styra agerandet.
En hel del olika grupper med ungdomar dök upp för att fråga Motståndsrörelsens representanter om vad deras syn på det ena och det andra var. En kamrat beskrev det hela som att prata med samma person om och om igen, då i princip alla hade genomgått precis samma hjärntvätt i skolan och därför hade identiska frågor och rapade ur sig samma gamla floskler som de tidigare.
Ingen kunde däremot argumentera för sina dåraktiga idéer och deras världsbild monterades bit för bit ner av kamraterna, för att avslöja hyckleriet som de blivit matade med sen barnsben av systemet. Huruvida de lärde sig något av konversationen, eller om informationen bara rann av dem likt vatten på en gås är svårt att säga, men ungdomar är i regel mer öppensinnade än äldre personer.
Ett sådant äldre par dök faktiskt upp på denna plats, och kunde inte bete sig annat än odrägligt mot en kamrat. En tillsägelse senare påstods detta beteende härstamma ur Motståndsrörelsens otrevliga agerande. När paret fick förklarat för sig att nationalsocialisterna uppträdde hövligt och trevligt mot alla förbipasserande svarade paret med att hålla med om att det visst var så, men antydde samtidigt att detta var något negativt, ett ganska vanligt beteende hos människor som aldrig lärt sig tänka själva.
Uppsynen av en grupp rakryggade motståndsmän var så skräckinjagande för en av besökarna under dagen att denna direkt ringde polisen, gissningsvis för att kvinnan ifråga var så djupt indoktrinerad i sin egen ekokammare att hon trodde att det var straffbart att vistas utomhus om man inte hade åsikter som systemet förespråkar. Tråkigt nog för kvinnan kom det aldrig några pikébussar och räddade henne från verkligheten där även meningsmotståndare har grundlagsskyddade rättigheter.
När eftermiddagen började lida mot sitt slut, och tusentals människor i Strängnäs hade bevittnat Motståndsrörelsens närvaro, kände man sig nöjda med dagens utförda aktivism och började bege sig tillbaka ut ur staden. Det blev en trevlig dag i solen med många givande möten under en av Sveriges kanske längst återkommande marknader, och kamraterna ser redan fram emot nästa års besök!
