En generation dör ut som årstiderna driver grönska till vissnade löv. De som minns 1939 under finska vinterkriget och senare 1944 under fortsättningskriget är på sin ålders höst. Unga soldater som stupade i krigen har länge vilat på platser som Sandudds begravningsplats i Helsingfors.
Redan på fredagen den 5 december besökte jag soldatgravarna för att se platsen i dagsljus. Framför mig närmar sig en finska med ett anteckningsblock och en röd ros. Hennes farbror ligger i en av gravarna och jag hjälper henne att orientera sig utifrån rader och nummer att hitta sin släkting. Under det korta mötet berättar hon om sina intryck av sin farbror och andra släktingar som dog i krigen för Finlands självständighet.
Blåsvarta rörelsen har för andra gången lyckats registrerat sitt parti trots särbehandling och repression från myndigheternas sida. Under det senaste året har de visat en livlig aktivitet som lockat både anhängare och antagonister till exempelvis bokläsning på offentliga platser som bibliotek. Där har de sistnämnda hjälpt till att ge dålig reklam av sig själva, vilket gett dubbel seger till Blåsvarta rörelsen.
När Blåsvarta rörelsen samlas vid Helsingfors Järnvägstorg klockan 16 finsk tid på lördagen den 6 december 2025, är det tydligt att marschen ”Suomi Herää” (Finland Vakna) samlat fler deltagare än föregående år. På bilder till denna artikel syns fanbärare med ”Suomi Herää” och finska flaggan visa upp sig från samlingsplatsen fram till Riksdagshuset i Helsingfors.
Hur etablissemanget obstruerar den framväxande nationella rörelsen i Finland är ett ämne värd en separat artikel. Kort summerat är förbudsivern i landet så stark att för makten obekväma rörelser hindras verka på lika villkor. Den tidigare finska grenen av Nordiska motståndsrörelsen förbjöds med motiveringar som inte hade tydlig koppling till gällande lagstiftning. När väl domarens klubba slagit ner följer dock underhuggarna från polis och myndigheter beslutet och det är den rättsordningen vi tvingas förhålla oss till. Blåsvarta rörelsen kunde gällande partiregistreringen skrapa ihop namnunderskrifter och modifiera skrivelser i sina program för att parera repressionen från statsmakten.
De enskilda polismännen i Helsingfors kunde sköta den tillståndsgivna demonstrationen ”Suomi Herää” med självkänsla och professionalism. En fridstörare som kom till trumslagarna på Järnvägstorget avlägsnades och åskådare längst marschvägen höll sig ifrån fysiska sabotage. Utanför Riksdagshusets stora portar förhöll sig disciplinerade konstaplar diskreta medan Blåsvarta rörelsen hade sitt tält för talare längre ner på trappan.
En konferencier välkomnade åskådarna framför Riksdagshuset och den stora finska fanborgen. Blåsvarta rörelsens ledare Tuuka Kuru var den avslutande talaren framför Riksdagshuset. I kronologisk ordning talade Noora Ojamäki, Emmi Sipilä och Lauri Hokkanen före Tuuka Kuru. Det sista momentet framför Riksdagshuset blev att även åskådarna samlades till en manifestation. En stor banderoll på finska om återvandring vecklades upp som alla deltagare kunde samlas bakom. En bit under denna manifestation användes pyroteknik för att krydda budskapet.
Det patriotiska fackeltåget ”612” länkades ihop med avslutningen på Blåsvarta rörelsens demonstration. Det var en mindre promenad till Tölö Torg där facklor tändes vid klockan 19 finsk tid. Fackeltåget gick från Tölö Torg i ett regnigt Helsingfors till hjältegravarna på Sandudds begravningsplats. Detta år hade motdemonstranter evakuerats av polis från att vara i närheten att störa fackeltåget. Enskilda rop förekom längst promenaden och i några partier kunde antagonister skymta bakom polismurar.
Sandudds begravningsplats sken av ljus på varje soldatgrav. Blommor prydde gravar och minnesplatser. Det gällde inte minst den iögonfallande graven av marskalk Carl Gustaf Emil Mannerheim.
