Idag sänds (det kom ut redan i veckan på nätet) lögndokumentären ”Barnen i Nordiska motståndsrörelsen” på SR P1. Detta är den andra och sista delen där Motståndsrörelsen”granskas” (läs: där det tok-ljugs helt ogenerat om organisationen). Jag ämnar bemöta de bägge programmen i en egen artikel, men väljer här först att klargöra organisationens åsikt gällande en fråga som en av våra medlemmar uttalar i denna andra del, där denne menar att barn med allvarliga funktionsnedsättningar inte ska leva.
Till att börja med vill jag säga att det i Nordiska motståndsrörelsen är högre i tak än i exempelvis Sverigedemokraterna – där alla som inte följer partiledningens doktrin till punkt och pricka utesluts ur partiet. Vi tillåter våra medlemmar att ha egna åsikter som inte nödvändigtvis stämmer helt överens med mina och organisationens. De åsikter som framförs i P1-dokumentären kommer inte från någon presstalesman eller ledande person utan är just privata åsikter som inte i detta fall helt speglar organisationens. Värt att påpeka är också att personen som gjorde uttalandet växte upp i en annan tid när även Socialdemokraterna i Sverige hade liknande åsikter.
Till sakfrågan då. Hur ser egentligen Nordiska motståndsrörelsen på personer som föds med eller ådrar sig olika funktionsnedsättningar?
Den nationalsocialistiska världsåskådning som vi förfäktar bygger på folkgemenskap och kärlek till sin nästa. I denna folkgemenskap ingår även de svaga och utsatta. I den sjunde punkten i vårt politiska program skriver vi att vi ska ”Införa ett nationellt socialistiskt samhälle där resurserna fördelas så att vi tar hand om hela folket, såväl starka som svaga, och där alla ska ha möjligheten att nå sin fulla potential.” I kategorin svaga och utsatta ingår flera av de människor som har olika mer allvarliga typer av funktionsnedsättningar.
Till skillnad från dagens system vill vi dock inte vare sig trycka ner dessa människor som offer eller hålla tillbaka alla andra människor för att anpassas till den lägsta nivån, utan istället lyfta upp alla, starka som svaga, till att nå sin fulla potential som värdefulla delar av vårt folk. Vi skriver vidare i den sjunde punkten att alla människor både har rätt och skyldighet till ett arbete, att alla ska dra sitt strå till stacken och få känna att de gör en värdefull insats för folket. Att ”En person som inte har några ben ska sättas i arbete som denne klarar av liksom någon som har mental funktionsnedsättning.” Samtidigt menar vi också att ”Liksom staten har ett ansvar att kunna erbjuda arbete till alla arbetsföra måste också staten kunna ta hand om de som inte är arbetsföra. De som är sjuka eller skadade så gravt att de inte kan arbeta med någonting måste ha det stöd av samhället som behövs för att ändå kunna få ett drägligt och värdigt liv.”
En högstående stat definieras bland annat av hur man tar hand om de mest utsatta. Alla kan drabbas av olyckliga skeenden både under förlossning och i livet och där är det vår starka stats ansvar att göra sin plikt gentemot folket och införliva även dessa människor i folkgemenskapen.
På samma sätt har också individer ur folket en plikt gentemot folkgemenskapen och sina efterkommande. Vet man med sig att man har allvarliga genetiska defekter som med högsta sannolikhet kommer att gå i arv måste man ta sitt ansvar att inte av egoistiska skäl föra dessa vidare utan istället avhålla sig från att skaffa barn. Vi är alltså för positiv eugenik genom utbildning och upplysning.
Sjukvården är långt utvecklad idag när det kommer till exempelvis fosterdiagnostisk och flera allvarliga funktionsnedsättningar kan skådas tidigt under graviditeten. Även här finns ett ansvar om att åtminstone inte medvetet sätta individer till världen som svårligen kommer kunna leva ett värdigt liv.
Nordiska motståndsrörelsen vill alltså, för att på humant maner undvika mänskligt lidande, under rimliga förhållanden minimera tillkomsten av människor med funktionsnedsättningar, men samtidigt med högsta respekt värdesätta och ansvarsfullt ta hand om de som trots detta kommer till.
