I ett öppet brev till Stefan Lövfen skriver World Jewish Congress att Sverige måste förbjuda nazister och ta andra konkreta steg för att öka judarnas säkerhet i landet.
Den mäktiga Amerikabaserade judisk makt-organisationen har noterat Motståndsrörelsens lyckade 1 maj-demonstrationer i Kungälv och Ludvika. Att just den 1 maj valdes som dag för demonstrationerna menar WJC inte alls har att göra med att det är arbetarens hyllningsdag. Istället har Motståndsrörelsen medvetet valt att provokativt göra detta på Jom Hashva, som är en judisk minnesdag över förintelsen. Inte heller att detta var fjärde året i rad det arrangerades demonstrationer av Motståndsrörelsen den 1 maj, men att man aldrig tidigare gjort någon speciell aktion under Jom Hashva (som sker på olika dagar varje år) tycks vara relevant.
WJC:s chef, Robert Singer, som undertecknat brevet till statsministern, skriver om de ”skrämmande marscherna av uniformerade medlemmar i Motståndsrörelsen som ägde rum på Jom Hashva”. Vidare skriver han att ”det måste råda nolltolerans för sådana ondskefulla manifestationer” och att ”det är oacceptabelt att våldsamma extremister utnyttjar den svenska yttrandefriheten för att skrämmas och uttrycka ett ohämmat hat mot judar.”
Brevet innehåller ännu fler lögner om Motståndsrörelsen, så som att organisationen attackerar oskyldiga flyktingar med brandbomber, att man arrangerat militanta marscher på judiska högtidsdagar, att man vid upprepade tillfällen terroriserat det judiska samhället i Umeå och att man begick flera kriminella och våldsamma handlingar mot Almedalsveckans besökare 2018.
Singer menar att lösningen på judarnas problem med Motståndsrörelsens existens inte enbart är att inskränka den svenska föreningsfriheten och förbjuda organisation, utan också att staten måste avsätta mer pengar för att bussa skolelever till koncentrationsläger.
Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg var kanske inte hel fel ut ute när han i sitt tal i onsdags sa:
“Med vår manifestation här idag gör vi vad vi kan för att dra ut trollen i ljuset och tro mig när jag säger att de förbannade kräken, uppe i Stockholm, nere i Bryssel – över haven i New York och i Tel Aviv – var de nu helst befinner sig – de följer oss och det vi gör med stor fasa.”