Efter att vi samlats gick vi mot entrén, utanför stod en brokig skara feminister i rosa västar och delade flygblad. Väl inne i ”lobbyn” kunde ingen i vår grupp undgå att vi redan var upptäcka. Vi gick in och satt oss nära scenen för att kunna få bra bilder och eventuellt kunna ställa någon fråga senare.

På scenen stod tre fåtöljer, en spegel för utsmyckning och en mindre orkester. Medan besökarna strömmade till började orkestern spela någon form av jazz, vi kunde tydligt märka att orkestern spelade längre än tilltänkt då man uppenbarligen inväntade att statens åsiktspatrull först var tvungna att infinna sig innan spektaklet kunde gå av stapeln. Två uniformerade poliser patrullerade runt i uppenbart syfte att se hur många motståndsmän man kunde tänka sig finna i lokalen. När deras åsiktspatrullering var klar och de ställt sig med väktarna vid ingången så haltar dagens höjdpunkter upp på scen, Alexandra Pascalidou, Martin Karlsson och biskop Sören Dalevi, kvällens frågeställare och moderator.

Det hela inleddes med samma historia de redan rapat upp tidigare i olika medier och anti-hatets floskelkaskad rullar igång. Pascalidou gör det tydligt för publiken att hon minsann inte har förmågan att hata. Hon försöker framställa sig som en kontroversiell ”förortsblatte” som står för allas lika värde och rättigheter, om hur hon blivit hotad redan på 90-talet av just nazister och att striden mot nazism och rasism aldrig varit så viktig som nu och så vidare.

Mytomanen Martin tar sig ton genom att kalla sig själv tidigare ”hat-missbrukare” och instämmer som i ett manus med allt Pascalidou sagt. Ordet hat verkar vara det genomgående temat snarare än ”Livet värt att leva”. I samma andetag som 90-tals hoten nämner Pascalidou fake news som en avgörande faktor för allt detta hat.

Lustigt nog är det just 90-tals hoten som är de verkliga falska nyheterna då dessa varit avgörande för Pascalidou då hon kunnat bygga hela sin karriär på denna bubbla av hat och hot.

Martin och Pascalidou sitter och diskuterar som om de vore ett blivande kärlekspar, komplimangerna dem emellan haglar och vi märker hur godhetsknarkarna i publiken ler, fnittrar och applåderar i takt med Pascalidous självupphöjande tal som mest verkar vara ett sätt för henne att söka bekräftelse hos de redan frälsta godhetsknarkarna.

Martin instämmer och försöker framhäva att det Pascalidou sysslar med är just det som Nordiska motståndsrörelsen är så extremt rädda för och Pascalidou gör enligt honom stor skillnad genom sitt antirasistiska jobb. Emellanåt är det så bisarra uttalanden att några av oss har svårt att hålla oss för skratt, bland annat att vi nationalsocialister skulle lida av någon form av ”självhat” och att nationalsocialism enligt Martin är en form av ”epidemi”.

Martin säger bokstavligen ”Alla kan bli nazister, ingen går säker”. Vi i Nordiska motståndsrörelsen får väl vara beredda att instämma då det är ett oundvikligt faktum att alla med sin mentala hälsa intakt till slut kommer vakna upp och bli just det Martin säger, ”nazister”.

Ett annat roligt uttalande Pascalidou gör är när hon motsägelsefullt säger ”Jag kom hit från Grekland, just för att Sverige då var ett så fredligt, tolerant och fint land.” Det betyder ju i samma mening att det inte längre är det land som Pascalidou ”flydde” till. Man kan ju då undra varför det inte längre är fredligt, tolerant och fint land. Kan det bero på att just sådana som henne invaderat landet de senaste 30-40 åren?

Lögnerna avlöser varandra och Martin får frågan hur det gick till när han lämnade rörelsen, vad som skulle vara upphovet till att han ”vaknade” till och insåg att han måste lämna. Martin inleder med att det berodde på att han frågade sin nästeschef om något, sedan fick ett annat svar från någon högre uppsatt och till sist ett tredje svar i partiprogrammet. Pascalidou bromsar då Martin och påminner honom om manus där han tidigare aldrig nämnt just detta utan sagt att det var på grund av en utländsk judisk kvinna han träffat. Martin nappar snabbt och fortsätter enligt manus igen.

Spektaklet var uppdelat i tre delar och i pausen till sista delen märker vi hur Pascalidou sneglar mot oss flera gånger, hon inleder sedan sista delen med krokodiltårar och säger att hon vet att det finns folk som vill göra henne illa i publiken. Hon drar nån ramsa som får de frälsta att ställa sig upp och applådera och vi ser detta som chansen att outa oss inför alla närvarande och sitter därför kvar. När alla har satt sig ner igen frågar Pascalidou om någon har några frågor. Ingen förutom kampgrupp 503s gruppchef räcker upp handen och ställer sedan rakryggat några väl valda frågor.

Bland annat ifrågasätts Martins historia om 13 år som medlem i Motståndsrörelsen, Martin svarar då att det är radikaliseringen som pågått i 13 år och att han endast varit medlem strax över något år i Motståndsrörelsen.
Pascalidou frågas angående 90-tals hoten och det klargörs att det var fake news vilket hon också erkänner.
Gruppchefen påpekar också den tydliga röda tråden i detta spektakel och han förklarar att utan Nordiska motståndsrörelsen hade deras karriärer varit över.

En annan medlem ropar till Martin att ”vi kan faktiskt både äta pizza och dricka Coca Cola”. Självklart är detta ingen ideal kost men för den skull inget förbud i Nordiska motståndsrörelsen.

Pascalidou och Martin tycks tycka frågestunden obekväm och avslutar snabbt sitt en och en halv timme långa försäljningssnack för att sedan sätta sig utanför entrén till aulan och signera böcker som säljs. Motståndsmännen tackar för sig och vandrar ut genom huvudentrén och tar tillfället i akt att stanna direkt utanför. Där delas det ut lite mer matnyttig information i form av flygblad till de besökare som är på väg hemåt. Ett 50 tal flygblad går åt och vi beger oss mot våra bilar. Självfallet står där två poliser för att se vilka bilar som tillhör oss och den sedvanliga polistrakasseringen med visitering fick återigen avsluta motståndsmännens kväll som så många gånger förut.

Pascalidou som jobbat så hårt för ett åsiktsförbud riktat mot Nordiska motståndsrörelsen bör göra sig van vid oss i offentliga sammanhang, lögner som sprids bemöts bäst av dem som lögnen berör.

/Daniel Norberg

Redan 30 minuter efter detta utspelades var de första mediala hyenorna ute med nyheten och alla de inblandade gavs fritt utlopp för sina fantasifulla minnesbeskrivningar. Bland annat P4 som intervjuade både Pascalidou och Dalevi, Martin Karlsson var givetvis också med på ett hörn där han tilläts explodera i en floskelkaskad. Även Expressen och en mängd andra tidningar rapporterade om hur livrädd Pascalidou var och hur modig hon är som vågar stå upp för allas lika värde.

Nordfront tog därför kontakt med gruppchef Björn van Der Hert som var ansvarig på plats för att reda ut vad som egentligen hände.

Hej Björn, Alexandra Pascalidou nämner eran attityd, kroppshållning, ett obehagligt och aggressivt agerande i en intervju till P4. Hon menar att på grund av detta blev hon livrädd och de tvingades avbryta föreställningen i förtid. Skulle du säga att Nordiska motståndsrörelsen lyckades skrämma föreläsarna till tystnad med hjälp av ett nazistiskt kroppsspråk och att nazismen vann över den demokratiska värdegrunden och allas lika värde med hjälp av hat och hot?

Jag skulle säga att här avslöjar Alexandra direkt vilken tunn is hennes verksamhet vilar på. Hon är beroende av att utmåla en hemsk aggressiv mörk fiende för att själv framstå som det goda, ljusa osv. Då det naturligtvis är ganska lätt att upptäcka rakryggade friska personer i en församling av godhetsknarkare och degenererade rödingar och att vi inte på något sätt var aggressiva eller störde gör att hon måste hänge sig åt saker som att vårat kroppsspråk på något sätt var ett hot i sig och floskler som värdegrund mm. Skulle sanningen komma fram om oss vore hennes karriär över omedelbart då den bara bygger på ett luftslott och drivs av hennes egen narcissism och omättliga behov av att framstå som den gode grandiosa räddaren.

Många medier och föreläsarna själva påstår att publiken bildade en ”mänsklig mur mot mörkret” när hon berättade hur livrädd hon blev av er blotta närvaro. I stark kontrast till föregående fråga skulle man kunna tro att Pascalidou även menar att den demokratiska värdegrunden och allas lika värde vann över hat och hot. Berätta mer om den mänskliga skölden av kärlek och var det just kärleken och de demokratiska värderingarna och allas lika värde som vann egentligen?

Bra fråga, ja det kan man undra vart tar toleransen och öppenheten vägen när någon uttrycker en åsikt som inte ryms i den smala korridor som den allt snävare så kallade värdegrunden omfattar. Men kort och gott den påhittade muren av kärlek uppstod innan jag fick chansen att ställa några frågor,det var ganska tydligt att hon på det stadiet hade upptäckt oss i publiken och att som den skådespelartalang hon faktiskt är hade en plan på att få ut det mesta av situationen. Hon berättade inlevelsefullt om hur rädd hon var och under tiden som hon pressade fram krokodiltårar berättade om de otäcka rörelserna hon såg ibland publiken. Det här var faktiskt en smart strategi måste jag medge för att verkligen röja alla tvivel om vilka vi var så appellerade hennes utspel till alla svagare  element i publiken vilka genast kom in i sin halleluja-stämmning  och började när hon sa ”Ingen i Sverige ska behöva vara rädd!” att stå upp och frenetiskt klappa händerna. Då ingen frisk och någorlunda rationell människa skulle få för sig att stämma in i dylikt sektbeteende vart det ganska tydligt i denna församling vilka vi var då samtliga av oss naturligtvis lugnt satt kvar och iakttog galenskapen.

Enligt Martin Karlsson är nazister väldigt rädda för Pascalidou för att hon vågar stå upp och säga ifrån för allas lika värde, mänskliga rättigheter och det som står i public services demokratiparagraf. Hur ställer ni er till det påståendet, var det snarare ni som var rädda och inte Pascalidou?

Hahaha, ja Martin är en sorglig figur i sig som har bytt från ”hatbranschen” till ”rädslobranschen”. För att börja kommentera det kan vi konstatera att båda är fel eller åtminstone att vår verksamhet skulle bygga på hat är en i deras kretsar vanlig missuppfattning. Här vill jag poängtera att hat naturligtvis förekommer som en sund reaktion på det angrepp och hot vårt folk nu utsätts för men att vi skulle ha hatet som fundament är endast en konstruktion av vår fiende och ett incitament för sådana knarklangare av ”godhet” som Pascalidou och Martins bedragarverksamhet. Så svaret är naturligtvis nej vi är inte rädda, vi vet att sanningen kommer att segra och rädslan de uppger sig ha kommer nog snarare ifrån att de nu börjar ana vad klockan är slagen samtidigt som efter detta besök också måste ha i åtanke att vi är många som finns överallt och när som helst med sanningen som vapen kan dra ned byxorna på dem som de charlataner de faktiskt är.

Pascalidou säger sig vilja ha en demokratisk dialog i yttrandefrihetens namn och att hon gjorde ett försök till detta i Karlstad. Kan du berätta hur du upplevde hennes försök till att bjuda in er till en demokratisk dialog?

Om sådana som Alexandra och company hade varit intresserade av dialog skulle som sagt inte deras verksamhet vara möjlig och hennes undvikande och det snabba avbrytandet av frågestunden utan att ge några svar överhuvudtaget visar min poäng med all önskvärd tydlighet.

Föreläsningen handlade om hat och förlåtelse och radarparet Pascalidou-Karlsson gör dessa föreläsningar tillsammans med Svenska kyrkan för att omvända nationella genom att erbjuda just förlåtelse. Påverkades ni på plats av Pascalidou och Karlssons kärleksfulla försoningsförsök och hur många i kampgrupp 503 har bett om förlåtelse och hoppat av?

Jag kan meddela att ingen i grupp 503 står i begrepp att göra avbön eller be om ursäkt för sin starka känsla för sitt folk och framtiden för våra vita barn kommer till varje pris att säkras oavsett hur många godhetsknarkare och charlantaner som kommer i vår väg. Jag har förmånen att leda en grupp av män och kvinnor av synnerligen gott virke och har heller inga farhågor om att de precis som jag vet vad klockan är slagen och att vi nu med oförminskad kraft sakta men säkert styr mot vårt mål och en säker seger för folket!

Då tackar vi på Nordfront dig Björn för att du tog dig tid, har du några avslutande ord till våra läsare?

Till läsarna vill jag ta tillfället i akt och uppmana er att lämna in er ansökan redan idag! Ingen insats är för liten inget hinder för stort för att överkomma för vad har någonting för betydelse om vi inte tar chansen nu att stå upp för vårt folk och hävda vår rätt och låter oss förpassas som en parentes till historieböckerna… Hell Seger!

Källor:
Nazister mötte Alexandra Pascalidou i Karlstad
Alexandra Pascalidou om mötet med nazisterna: Jag var livrädd