Redan under tidig förmiddag samlades kamrater i ett kylslaget Västergötland och så snart alla hade infunnit sig begav man sig till en närbelägen träningsanläggning. Efter välbehövlig uppvärmning gick man igenom aktivisttestets samtliga moment samt hur dessa var ämnade att utföras på korrekt sätt.

Därefter genomfördes de olika delarna; från löpningen till de mer styrkeorienterade momenten, för att sedan avsluta med längdhoppet. Det var glädjande att se att samtliga deltagare verkligen pressade sig för att prestera, oavsett träningsvana eller andra förutsättningar. Stämningen var dessutom mycket god, vilket närapå ledde till att även andra som befann sig på träningsanläggningen höll på att ansluta sig till prövningarna!

Efter att ha tvättat av sig var det dags för Simon Engelin att hålla ett anförande på temat självförbättring. Må så vara att ordet i sig själv skvallrar om dess vikt, men Engelin kunde trots detta understryka vikten av självförbättring på ett tydligt vis. Efter att ha öppnat genom att citera en feminist av mycket suspekt ursprung, kunde han sedan bygga vidare på tesen att en liten, men fast besluten grupp kan förändra mycket. Till skillnad från den suspekta Margaret Mead, så syftade Engelin givetvis på Motståndsrörelsens kämpar – och inga verklighetsfrånvända feminister!

Genom att du som person alltid strävar efter att hålla dig utanför din bekvämlighetszon och alltid fortsätter att sträva efter att förbättra de egenskaper som ligger i fokus, kan du ständigt komma närmre dina personliga mål. Vad händer då om samma process även kopplas ihop i exempelvis en politisk organisation? Givetvis kommer denna politiska organisation att rycka framåt på samma sätt som den enskilda individen kan utvecklas med rätt inställning!

Vidare avhandlade anförandet en illusion vi kallar rädsla och hur vi kan krossa denna illusion för att kunna röra oss friare efter vår vilja. Efter att ha förtydligat konceptet om självförbättring i mikro och makro gavs åhörarna en uppgift: Att själva fundera ut någonting som de personligen kommer att förbättra inom den närmsta framtiden.

När anförandet avslutats omvandlades rummet till matsal för det stundande julbordet. Det dröjde sedan inte länge förrän mer folk strömmade till. Julmaten serverades under stor glädje och överallt fördes samtal som spände från ens egna familjs jultraditioner till politik och vidare bortom allt sådant. Efter att samtliga hunnit spisa sin första tallrik var det dags för alla de som lyssnat på anförandet att komma upp på scenen och redogöra för den uppgift som givits dem. Samtliga hade funderat ut någonting och det spände från förbättrad fysik till optimerad planering eller ökad tydlighet.

Innan en andra omgång julmat tilläts, delades även två priser ut – dagen till ära. Det första kom att gå till en av nästets verkliga slitvargar, Jonas Nygren. Som en person med ett stort musikintresse, förärades han en skiva som överlämnats till organisationen från våra tyska kamrater i Der Dritte Weg. Det andra priset var ett litet silversmycke med vikingamotiv, som kom att gå till undertecknad efter att jag lyckats få högst poäng under dagens aktivisttester.

Därefter fortsatte julbordet. Alla dess rätter var mycket välsmakande – så stort tack till alla ni som arbetade i köket! När folk tycktes börja bli mätta, tog Simon Engelin åter till orda – denna gång läsandes en julberättelse författad av Motståndsrörelsens grundare, Klas Lund. Berättelsen tycktes breda ut sig och ta form i det i övrigt knäpptysta rummet. När den nådde sitt slut skedde detta på ett sätt som manade till eftertanke.

Sedan fortsatte julbordet ytterligare en tid, samtidigt som man kunde inhandla böcker om både trevliga och mindre trevliga ämnen. Kvällen tycktes inte ha något fast avslut, utan sakta men säkert försvann disk, bord och stolar innan alla stod redo att bege sig hemåt för denna gång.