Den 10 september så åkte Näste 3 ut till Ystad för att genomföra en offentlig flygbladsutdelning. Man ställde upp sig utanför ICA och Elgiganten. Både tidningar och flygblad delades ut till de förbipasserande personerna.
Tio minuter in i aktiviteten så kom den första polisbilen. Den som har följt Näste 3:s aktiviteter vet om att polisen i Ystad är fientlig till Motståndsrörelsen. Ur polisbilen klev en ensam polisman som genast ringde efter förstärkning. Under tiden delade aktivisterna gladeligen ut både tidningar och flygblad. Förstärkningen anlände efter cirka tio minuter och man pratade nu ihop sig med den ensamme äldre polismannen.
Motståndare till Motståndsrörelsen klagar gärna på att aktiviteter filmas. Aktivisterna påpekade för en sådan person att det var fullt lagligt och om han inte gillar att bli filmad så bör han undvika affärer som just ICA och Elgiganten för där filmar man också.
När han gick ifrån aktivisterna såg poliserna sin chans att börja jävlas. De pratade med mannen och gick sedan vidare till aktivisten som filmade. De försökte ta bort honom från resten av gruppen för att prata med honom. Aktivisten hade ingen vidare lust att prata med polisen och avböjde. Då försökte polisen rycka bort honom men detta misslyckades för att andra aktivister stod som en mur framför polisen och aktivisten som filmade. Polisen försökte igen och då lyckades man men aktivisten som filmade lyckades ge bort kameran till nästeschefen, han fortsatte därefter filma.
Den bortförda personen fick nu reda på att han var misstänkt för ofredande mot personen som blev upprörd eftersom han filmat honom på allmän plats. Polisen ville nu prata med nästeschefen och tog honom åt sidan och meddelade honom att han var misstänkt för störning av den allmänna ordningen och våld mot tjänsteman.
Den äldre polismannen pratade nu med aktivisten som filmade och meddelade honom att om han skulle fortsätta filma på området skulle han kanske bli gripen. Aktivisten frågade om han kunde peka ut området så han visste vart gränserna gick och hur länge det skulle gälla. Polismannen upprepade samma sak som han hade sagt tidigare och var vag hela tiden när aktivisten bad honom förtydliga gränsdragningen. Polismannen visste att han hade kameror mot sig som filmade och det skulle se grundlagsvidrigt ut om han uttryckligen gav ett förbud när det gällde att filma på allmän plats.
En polisman fotograferade alla och samtliga tre gick sedan iväg för att försöka få dit förstärkning. Aktivisterna blev trötta på att vänta på polisen och tog helt sonika upp utdelningen igen. Anställda från Elgiganten hade varit och klagat till polisen att vi stod en bit utanför deras entré och delade ut flygblad. Polisen som var upptagna med att få fram förstärkning brydde sig i nuläget inte särskilt mycket om deras beklagande.
Så personalen gick till utdelaren och frågade om han kunde flytta på sig för någon kund hade klagat på att Motståndsrörelsen stod där. Han meddelade att det inte fanns någon anledning för honom att göra det då han ville få ut så mycket flygblad som möjligt till personerna som passerade. Han påpekade även att om hon ville klaga på att han stod där så kunde hon ta det med polisen. Personen fräste att det hade hon redan gjort och att det finns lagar och så finns det lagar. Utdelaren påpekade att om den anställde vill ändra på dessa lagarna så kunde hon gå och rösta på ett parti som ville ändra detta. Då brast det helt för den anställde och svordomarna haglade medan hon gick därifrån. Syrligt påpekade utdelaren till en kamrat att det verkar som vi inte är de enda som ogillar det nuvarande parlamentariska systemet.
Utdelningen gick nu snabbare och många fler tog emot både flygblad och tidningar. Poliserna hade valt att flytta på sig längre bort och de hade fått förstärkning, nu var det tre polisbilar där med sammanlagt fem poliser. En äldre dam kom fram och anmärkte på att det var väldigt mycket poliser som var samlade, då påpekade utdelaren att det var för att Nordiska motståndsrörelsen delade ut flygblad och då finns det resurser.
Aktiviteten rundades av och man gick tillbaka till samlingsplatsen. Medan man pratade på parkeringsplatsen cirkulerade polisbilarna som hajar runt den, vissa kunde gå hem efter aktiviteten medan andra fick ta bil.
Bilisterna passade på att splittra på sig och körde åt olika håll. Ganska omgående blev bilarna stoppade av polisen för ”rutinkontroll”. När förarna hade blåst och blivit godkända sa polisen att man ämnade att göra en ”rutinkroppsvisitation.” När den blev fruktlös sa poliserna att de skulle göra en ”rutininspektion” på bilarna också.
Aktivisterna i första bilen bad om polislegitimation men fick som svar att det skulle de få se senare av polisen. Inte heller fick aktivisterna titta på när de genomsökte bilen för att det var osäkert för polisen som skulle genomsöka bilen, aktivisterna var tvungna att vända ryggen mot bilen. Protester om att aktivisterna ville se på medan genomsökningen gjordes för att saker skulle kunna planteras i bilen och sedan användas mot dem, vilket i detta havererade rättssystem är fullt möjligt. Men på det örat ville inte polisen lyssna utan aktivisterna skulle inte få titta på bilarna.
Efter allt var genomsökt och polisen inte hade hittat något fick de plötsligt väldigt bråttom och hade ett stressigt tonläge när aktivister frågade om de hade tagit något från bilen. De blev kränkta över bara tanken men poliser har beslagtagit saker förr och inte meddelat det utan aktivisterna har fått fråga efter ”försvunna” saker.
Nu när polisen inte hade hittat något brottsligt som de kunde använda mot aktivisterna började de uppvisa ett kroppsspråk som visade att aktivisterna inte skulle slösa med deras tid. När aktivisterna frågade om de skulle kunna få se på legitimationen från polisen så sa de bara nonchalant att aktivisterna kunde kontakta polishuset och uppge numret till radiobilen.
I den andra bilen var det samma procedur förutom att den äldre konstapeln som hade varit drivande i trakasserierna innan tog sig tid att vara aggressiv mot en av gruppledarna. Gruppledaren fick bland annat höra att det kan vara svårt att få eller behålla ett jobb om man är offentlig inom Motståndsrörelsen, detta i ett uppenbart försök att avskräcka hans engagemang inom rörelsen.
Efter trakasserierna återsamlades aktivisterna för att hålla ett gruppmöte och en studiecirkel.
