Vår resa började tidigt på fredag morgon och innan vi kunde lämna Sverige blev vi påmind om att svenska polisens nuvarande uppgift är att trakassera politiskt oliktänkande. ”Rutinkontroll” hette det när fyra polisbilar stannade oss på en parkering i Göteborg för att visitera vår bil och våra resväskor.
Noterbart är att en av de fyra polisbilarna var tvungen att ila iväg på utryckning medan de övriga tre bilarna stannade kvar vid vår bil. 75 procent av polisens resurser går alltså till att trakassera politiskt oliktänkande medan resterande 25 procent går till brottsbekämpning.
Vid 08-tiden landade vi i Tyskland. Jag kunde inte låta bli att göra ett marschanträde när jag kom utanför flygplatsen, jag befann mig alltså på helig mark – München! Efter visst krångel fick vi tag i den bil vi hyrt och kunde ta oss vidare till den lägenhet där vi skulle sova. Där väntade Der Dritte Wegs gruppchef i München och flera medlemmar.
Våra tyska kamrater var väldigt gästvänliga. De hade satt fram en riktig tysk frukost med mycket korv och ost. Där fanns den bayerska maträtten Weisswurst som vi enligt tradition åt tillsammans med Pretzels samt även bayersk öl för den som ville ha ett glas så tidigt på morgonen. Allt detta var otroligt gott. Min favorit var Hackepeter, som dock inte är bayerskt utan en nordtysk specialitet och består av rå grisfärs som man använder som pålägg på en god fralla och med salt och peppar på.
Två värdegrundsdikaturer
Vi pratade om kampen i våra respektive länder och alla möjligheter och svårigheter. En absurd tävling tog vid om vilket land där värdegrundsdiktaturen är som värst.
Klart är att lagarna i Tyskland är så sinnessjuka att det blir komedi när Angela Merkel talar om ”demokratiska värden”. Tyskarna är extremt förtryckta av systemet. Det var Tyskland som dömde Horst Mahler till tolv års fängelse för att han hade en från systemet avvikande åsikt. I Tyskland är bandet Landser – som för övrigt gjort en hyllningslåt till just Der Dritte Weg – klassad som en terrororganisation. Sånger är förbjudna, liksom nationalsocialismen i sig och många symboler liksom siffer- och bokstavskombinationer.
Fördelen tyskarna dock har är att deras förbudslagar är satta i skrift. I Sverige får man lägre straff (fortfarande månader, inte år, för hets mot folkgrupp) men det är samtidigt omöjligt att veta vad som är lagligt eller inte då gränserna hela tiden flyttas utan att någon får veta det. Handlingen måste först utföras innan den bedöms av domstol och om det tas upp blir det garanterat en fällande dom. I Sverige finns det orwelliska nyspråksordet ”tolkningsfakta” som innebär att åklagaren har tolkningsföreträde. Vi vet till exempel nu, efter en fällande dom, att ”leve nationalsocialismen” betyder att Nordfront ”egentligen” vill uttrycka”rashat och rasförföljelser, en förföljelse och utrotning av andra raser än den nordiska” – just för att åklagaren gör denna tolkning.
Tyskarna frågade även om vi hade något motsvarande Antideutsche i Sverige. Antideutsche är bekant i Sverige för att bland annat ha hyllat Bomber Harris som tillsammans med sådana som Winston Churchill massmördade hundratusentals oskyldiga tyskar. Antideutsche är sprungen ur den tyska vänstern och skulle kunna beskrivas som judisk kulturmarxism när den nått kulmen, när den med stöd från staten och relativt ostört kunnat utvecklas i egen takt.
Vårt svar på tyskarnas fråga var nej, inte alls så organiserat och uttalat. Det finns däremot mediepersonligheter och höga politiker som uttalar sig i denna anda, såsom exempelvis Miljöpartiets tidigare språkrör och vice statsminister Åsa Romson som beskrev vita heterosexuella män som en fara för samhället. Noterbart i sammanhanget är att Romsons motsvarande gröna parti i Tyskland är de som är bland de mest drivande inom Antideutsche. Inte undra på att 10 av 11 gröna EU-parlamentsledamöter räknas som George Soros betrodda.
Det storslagna München
Efter frukosten väntade en heldag i München. Våra tyska kamrater hade ordnat detta på ett suveränt och professionellt sätt. Vi fick se alla klassiska byggnader och en historiker, själv engagerad i Der Dritte Weg, berättade om dem. Med på resan fanns även en tolk som tidigare bott och studerat i Sverige.
Jag hade skyhöga förväntningar på München, och jag blev inte besviken. Det var inte enbart de nationalsocialistiska byggnaderna – de som stod kvar efter de allierades bombningar – utan också den klassiska arkitekturen i sig som var hänförande. De antikt inspirerade byggnaderna – massiva konstverk fyllda av vackra skulpturer, pelare och gigantiska portar som kändes som om de vore ingångar till Valhall – lyfter individen. Estetiken är fantastisk och den måste upplevas på plats. Adolf Hitler berättar själv lyriskt om München i Min kamp.
”Man har inte bara ej sett Tyskland, när man inte känner München; man känner framförallt inte den tyska konsten, om man ej sett denna stad.”
Men det var inte bara ”den underbara föreningen av ursprunglig kraft och fin konstnärlig stämning, denna enastående linje från Hofbräuhaus till Odeon, från Oktoberfestplatsen till Pinakoteket o.s.v.” som var tilltalande med München. Det var även budskapen; monumenten som talade om stupade soldater, tappra mödrar och änkor, storslagna kungar och regement.
München – i vart fall de delar som vi besökte – var raka motsatsen till de ”City Glowing Jews” som Robert Mathews talade om och när man väl känt Münchens förstod man att en sådan som konstnären Richard Wagner faktiskt bara kan uppstå i ett land som Tyskland.
När man inser hur mycket folklig arkitektur kan vara uppbyggande och så viktigt för folkets självkänsla, inser man även varför Socialdemokraterna och det judiska borgarrådet Hjalmar Mehr ägnade sig att med sådan frenesi medvetet förstöra Stockholm. Efter DDR-modell revs vacker och historisk arkitektur och ersattes med betong och fula moderna hus där köpcenter skulle stå i centrum. Denna förstörelsekampanj var naturligtvis inte enbart förlagd till Stockholm.
Der Dritte Weg – Tysklands hopp
Under lördagen deltog vi i Der Dritte Wegs demonstration i Würzburg. Der Dritte Weg är ett nystartat parti som knappt prövats i val. I kommunvalet i Bad Dürkheim 2014 fick det helt nystartade partiet 0,5 procent av rösterna år. Sedan dess har partiet växt explosionsartat och under förra 1 maj-demonstrationen var det tusen personer som slöt upp i deras led. Partiet leds av en före detta NPD-ledare, 60-årige Klaus Armstroff.
Der Dritte Weg benämner sig som tyska socialister eller nationalrevolutionära och den tredje vägen är den istället för kommunism och kapitalism. Det råder dock inga tvivel om att de är nationalsocialister. Partiet liknar Nordiska motståndsrörelsen på så sätt att det är radikalt och bygger sin verksamhet på aktivism.
Det var två saker som jag reagerade på när jag lärde känna Der Dritte Wegs medlemmar. Det ena var att partiet lyckats samla de i många avseenden bästa delarna av den tyska rörelsen. I ärlighetens namn så dödförklarade jag den tyska rörelsen för cirka fem år sedan. Jag hade insett att NPD var för mjukt och att den tyska rörelsen i allmänhet, som NPD för övrigt sög in när det höll stora demonstrationer, var hopplöst subkulturell.
Der Dritte Weg är inte alls på det sättet och ett uttalat mål från dess sida är att göra något åt den subkulturella rörelsen i Tyskland. Dess medlemmar verkade solida, tränade och hade normal klädsel. Medelåldern såg ut att ligga runt 30 och många av medlemmarna såg härdade ut.
Der Dritte Weg tjänar idag som en enhetsorganisation för tyska nationella. Flera löst sammansatta kamratnätverk har gått in i partiet och många av Der Dritte Wegs medlemmar tillhörde tidigare även kärnan av NPD:s bästa aktivister.
Vilket för mig till den andra saken jag reagerade på. Flera medlemmar jag talade med berättade att när de varit med i NPD hade de blivit förbjudna att bedriva aktivism under tiden som en förbudsprocess mot partiet var igång. NPD skulle verka för obetydligt för att vilja förbjuda. Problemet var bara att förbudsprocessen drogs igång 2012 och avslutades först i år. Det var under denna period som de icke-önskvärda aktivisterna startade Der Dritte Weg och nu inte verkar vilja gå tillbaka.
Att gå ut med sådana direktiv till sina medlemmar är givetvis vansinnigt. Under fem år har NPD alltså medvetet hållit kampen tillbaka bara för att systemet hotat partiet med förbud. För mig låter det som att vissa inom NPD är fullfjättrade politiker som inte vill riskera att deras levebröd går om intet.
I flera avseenden kände jag att Der Dritte Weg är något som den nationella rörelsen verkligen behöver. Särskilt nu när NPD krackelerat och dessutom delvis ersatts av halvt- eller helt systemtrogna kontrajihadistorganisationer som AfD och Pegida. Den disciplinerade och väl organiserade demonstrationen i Würzburg, liksom det samtal med ledningen som jag senare deltog i, ökade min känsla av att Der Dritte Weg är Tysklands sista hopp.
Den tyskaste av tyska städer
Söndagsmorgonen inleddes med frukost i en tysk småstad. Därefter bar det iväg till Nürnberg, staden där Nürnbergdagarna anordnades och Hitler talade till hundratusentals tyskar. Det var här Nürnberglagarna kom till och det var också från Nürnberg som Julius Streicher ledde sitt Gau och Der Stürmer gavs ut.
Staden har inhyst tyska kejsare, däribland Friedrich Barbarossa. Från 1876 och framåt har familjen Wagner anordnat Bayreuths operafestival till Richard Wagners ära i Nürnberg.
Nürnberg var den tyskaste av tyska städer enligt Hitler själv. Men det var innan de allierade bombat sönder staden och lagt 90 procent av den medeltida stadskärnan i ruiner. I München noterade jag frånvaron av snabbmatsrestauranger, i Nürnberg var dess närvaro påtaglig. När vi kom in i Nürnberg möttes vi av McDonalds, Burger King och till och med Kentucky Fried Chicken i en enda rad. Nürnberg var ju även skådeplats för Nürnbergprocessen, så jag antar att de amerikanska domarna behövde känna sig som hemma i pauserna från sina skenrättegångar.
När vi kom till Zeppelinfeld, där Hitler höll sina mest kända tal, kunde vi se hur vanskött det var med såväl ärg som klotter på sina ställen. Där hundratusentals tyskar stått och jublat sin ledare stod nu lastbilar och annat. Grönområdet ska visst användas som en sorts lekplats för stadens asylsökare. Zeppelintribüne och Kongresshalle, där talen hölls inomhus under Nürnbergdagarna, har byggts om till ett museum med syfte att smutskasta nationalsocialismen.
Vi försökte bortse från allt detta och istället tänka på att vi befann oss på just den plats där Hitler höll tal och där några av de mest mäktiga och folkliga demonstrationer någonsin ägt rum. Vi besökte även Ehrenhalle, platsen för NS-rörelsens martyrer.
Efter Nürnberg var det dags att åka hem. Vi tackade för den gästvänlighet som våra tyska kamrater visat oss och lovade varandra att ses igen. Personligen hade jag sett historiska platser och konst som jag hoppas att alla nationalsocialister får se en gång i sitt liv.
Fürs Vaterland
”Fürs Vaterland? Bereit! Fürs Volk? Bereit! Für die Heimat? Bereit!” Slagorden är Der Dritte Wegs egna och uppmanar kort och gott till att stå upp för Tyskland, det tyska folket och dess hembygd.
Men även för mig och de kamrater som var med på resan har ordet ”faderland” en särskild innebörd när det kommer till just Tyskland.
Tyskland är faderland till den nationalsocialistiska rörelsen och orsak till att den nationalsocialistiska världsåskådningen spreds som idé till värden. Utan Das Vaterland hade jag förmodligen inte varit nationalsocialist idag.
Tyskland är även den plats vi ursprungligen härstammar ifrån innan några av de germanska stammarna utvandrade till Norden för tusentals år sedan. Vi har en flera tusen år gammal gemensam historia med vad som idag är Tyskland och de blodsfränder som idag kallas för tyskar.
Slutligen kan jag inte tänka mig någon annan mer lämplig part att kämpa för Das Vaterland är Der Dritte Weg.
Fürs Vaterland – Bereit!
Bildartikel kommer publiceras inom kort.
