Att det igår var en sorgens dag för många av de män och kvinnor som varit medlemmar i Svenskarnas Parti har jag full förståelse för. Många är ni som förtjänar all respekt efter att ha lagt ofantliga mängder tid, pengar och engagemang på partiet. Som offrat sitt personliga välmående och tagit stora risker för den solgula fanan med skräckhjälmen. Som trott, hoppats och skrattat men också svettats och blödit, varit förtvivlade och oroliga för sitt parti. Nu är det dock över. För gott… eller?!
Nej, kära folkkamrater. Sanningen är den att kampen mot mörkermakterna och vansinnet bara har börjat! Jag är medveten om att det inom vissa av er finns många heta känslor och att en av dem säkerligen är prestige. Jag ber er, lägg detta åt sidan för en stund. Tänk istället tillbaka på när du gick med i den nationella rörelsen. Oavsett om det var alldeles nyligen eller för 30 år sedan, vad var det då som fick dig att engagera dig? Från allra första början, vad var det som gjorde att just du valde att fatta mod och slå tillbaka?!
Jag personligen anslöt mig till Nationalsocialistisk Front (NSF) år 1999. Jag var då 16 år gammal. Naiv och lite omogen? Helt säkert! Fullt ideologiskt skolad och med stenkoll på världspolitiken? Definitivt inte! Men, inom mig bultade en ung krigares hjärta och jag hade en klar övertygelse om att göra allt i min makt för att rädda vår ras och återta våra förfäders land.
Idag, år 2015, är jag snart 32 år gammal. Otroligt mycket har hänt de senaste 16 åren. Jag har i den nationella kampen, liksom i mitt privatliv, stött på både med- och motgångar. Jag har mognat, bildat familj och lärt mig se världen ur ett annat perspektiv. Jag har vuxit som människa och samlat på mig massor med erfarenheter och kunskap. Sedan snart sex år tillbaka är jag engagerad i Motståndsrörelsen. Det som under åren inte förändrats någonting alls sedan 1999 är mitt hjärtas slag och min övertygelse – den handlar fortfarande om att göra allt i min makt rädda vår ras och återta våra förfäders land!
När du som läser detta anslöt dig till den nationella frihetskampen, gjorde du nog inte det för att göra karriär eller få kompisar. Nej, antagligen gjorde du det av liknande anledningar som jag. Oavsett vad som hänt, eller inte hänt sedan dess, tänk tillbaka och känn efter. Det där valet du gjorde att kämpa istället för att tiga – det är dags att du gör det igen för vår ras behöver dig.
Den nationella rörelsen idag heter Motståndsrörelsen. Det är här under Tyrrunan vi tillsammans och enade – oavsett ålder, kön, socioekonomisk status eller tidigare organisationstillhörighet – för kampen framåt för våra efterkommande. För att göra allt i vår makt för att rädda vår ras och återta våra förfäders land. Är du en av de lejon med en krigares hjärta, redo för kamp, eller är du en av de i fårskocken som passivt kommer se på när vårt allt förgås?!
Jag vet att du småningom kommer göra rätt val och jag ser fram emot att få stå vid din sida och kalla dig organisationskamrat. Återigen, om vi stått under samma flagg förut, eller på nytt om det blir vårt första möte. Alla meddelande om att motståndet upphört är falska. Kampen går vidare!
