För två år sedan när jag först kom i kontakt med er genom en av era nästeschefer, mest av en slump, så visste inte många vilka SMR var. Tänker då så klart på människor som inte har ett aktivt intresse av den nationella arenan. Idag står vi här och saker ser helt annorlunda ut. Ni omnämns ofta i dagspressen och det har även gjorts en finsk dokumentär om er. Men det är ju framför allt efter det som skedde i Kärrtorp som satt ert namn på kartan. Inte många som idag inte åtminstone hört talas om Svenska Motståndsrörelsen. Jag som har följt er från demonstrationen i Bollnäs fram till Kärrtorp har ju sett den förändring som skett. Det är knappt så jag själv hunnit med riktigt hur har den här tiden varit för er?
Själv ser jag det litet som att mediauppmärksamhet kommer och går, däremellan glömmer faktiskt rätt många. Olika medier har däremot kontaktat oss angående just Kärrtorp i högre utsträckning än vad vi sett tidigare.
Efter Bollnäs hade inte jag några svårigheter med att utan tvekan hävda att SMR som organisation ( ska inte förväxlas med individ ) inte är en farlig organisation för gemene man på stan. Tänker då främst på när ni är ute på olika aktiviteter. Kärrtorp förändrade allt detta. Jag har ofta funderat på hur ni själva har upplevt den här tiden. Gick det som jag förutspådde? Ni gick framåt och organisation tog nya steg i den långsiktiga planering ni har ( hävdar jag ) ?
Det sker ju massor med aktiviteter varje vecka i Nordiska motståndsrörelsens namn i hela Norden. På många ställen är vi ett vanligt inslag på gatan. Den stora hetsen kring Kärrtorp är ju främst en mediaskapelse. Visst finns det många som går på vad fulmedia skriver men samtidigt förlorar de hela tiden i trovärdighet. Motståndsrörelsen värnar vårt folk. Vi är absolut inte farliga för gemene man på stan. De som samlades i Kärrtorp hade samlats kring att de ville jaga ut ”Nazister” i allmänhet och Motståndsrörelsen i synnerhet från Kärrtorp.
Vad hände egentligen där? Jag blev tagen på sängen och kände direkt att något inte stämde. Detta var inte en aktion som man ska lägga till SMR:s CV. För många saker skrek åt mig att detta måste ha varit en aktion som planerades på annat sätt. För ni följer ett mönster. Kärrtorp gjorde inte det. Ska jag tolka en del vittnesmål som gjordes i samband med rättegången mot vissa av dem som deltog i kravallerna så kan jag ha delvis rätt. Vad är ditt svar på mina påståenden? Har jag rätt eller fel?
Det som hände i Kärrtorp var en spontan aktion från några Stockholmsaktivister och övriga personer som följde med. Jag ser det som en provokation från ”Linje 17-nätverket” att just deklarera att sådana som vi skall jagas ut från Kärrtorp. Därför förstår jag att våra aktivister ville visa sig på plats för att bevisa att de inte låter sig skrämmas av Rättvisepartiets hotelser – som ju ligger bakom Linje-17. Det var just ett lokalt spontant initiativ. Det var heller ingen planerad attack.
Jag själv har varit allt annat än nöjd med viss media-bevakning utav er. Fler än en gång har det skett att jag inte alls har kunnat säga att det jag läser stämmer. Även om den mesta rapportering faktiskt har varit väldigt ensidig och trist. Ingen har kunnat berätta något nytt. Men en sak som fångade mitt intresse var Aftonbladets omtalade intervju med en av era ledare. Som ska ha skett bakom ledningens rygg. Jag om någon vet dels hur svårt det är att få er att prata om annat än det som står på nordfront. Och definitivt pratar ni inte om personliga saker. Sa till mig själv när jag läste den att jag måste ha kastat bort två år som inte lyckades med något som Aftonbladet gjorde på några timmar. Jag vet att ni skyr media. Men har ni bortsett från den grejen ändå inte blivit rättvist behandlade?
Intervjun som Aftonbladet publicerade var påhittad. Det var 26 personer på plats bara ett fåtal med ansvarsposition. Vi skulle lätt kunna ringa in vem personen var. Personen uppgav även i deras påhittsintervju att han var orolig för vad vi skulle göra med hans närmaste om de röjde hans identitet. Ingen som är med oss skulle uttrycka sig på det sättet. Sedan vet jag ju inte om det är just Aftonbladet som har hittat på eller om någon annan har manipulerat dem. Det finns ju en del grupper som opererar i utkanten av lag och moral. En sak som är intressant att notera är att skribenten av artikeln ,Lisa Hansson, bara skrivit tre artiklar om Kärrtorp för Aftonbladet. Det spekuleras i att Lisa Hansson egentligen är Lisa från Expo. För dem som inte vet så är Expo en sionistisk underrättelseorganisation som är inriktade på svart propaganda mot alla som är kritiska mot sionismen. Vi har skrivit om ett exempel: https://www.nordfront.se/medievarlden-uppmarksammar-handelserna-i-bollnas.smr
Om vi återvänder till Bollnäs. Jag skrev en artikel om den dagen som upprört många p.g.a. av att jag beskrev den subjektivt som trevlig. Vad annat hade jag kunnat skriva? Den dagen måste gå till historien som den första stora nationalsocialistiska manifestationen med efterföljande arrangemang som den fredligaste. Och så hoppar vi snabbt till Kärrtorp. Efter Bollnäs fick ni faktiskt en hel del karmapoäng som jag kallar det. Ni sågs inte som våldsbejakande ändå fast ni inte gör någon hemlighet av att ni kan tänka er att använda vapen om framtida scenarion kommer att kräva det. Idag anses ni vara livsfarliga. Jag får ofta frågan: Vilka är när farliga för?
Motståndsrörelsen agerar i självförsvar. Vi är farliga för de som angriper oss eller vårt folk.
Ingen som är aktiv på Twitter exempelvis kan undgå att läsa tweets gjorda av personer som tillhör SMR. Ofta är dessa formade med ett budskap som skrämmer människor. Hur rimmar det med pratet jag ofta hör om att nationalsocialismen är baserad på kärlek och inte hat?
Många aktiva nationalsocialister lever i frustration. Dels över hur världsutvecklingen ser ut men även för att systemet på olika sätt socialt stigmatiserar oss som individer. Detta kan skapa ett förakt mot omvärlden. Man tycker att alla medlöpare och vanliga svenssons blir fiender för att de inte förstår vad som håller på att hända. Detta kan vara en av orsakerna till att man på forum såsom Twitter lockas till att ibland vara lite provokativ och i vissa fall cynisk. Jag brukar dock avråda från detta men har såklart förståelse för att frustration ibland kommer fram. Det är dessutom ärligare än att alltid försöka hålla någon falsk politikerfasad som t.ex. Annie Lööf (ni vet hon med det ständiga sektleendet).
Det har alltid funnits en splittring i den nationella världen mellan er och andra grupper. Idag kan vi väl säga att de enda som räknas är ni och SvP. Vid sidan om står Nordisk Ungdom men som inte vill kopplas samman med den nationella världen. ( min anm ) Men ni har ändå alltid funkat sida vid sida. Alla har skött sitt. Sen kom Kärrtorp. Då fick SMR ganska hård kritik från ledande namn från SvP men även NU. Det menades på att det ni gjorde orsakade mer förstörelse på en kort stund än vad som skett på många år. Det arbete som andra nationella lagt ner för att visa andra att man inte är farliga eller våldsbejakande fick sig ett bakslag. Kanske inte inom er värld men väl i min. Vad är din syn på det?
Jag vill inte kommentera enskilda meningsskiljaktigheter offentligt. Det är klart att vi är besvikna på de som kallar sig nationella och sedan sitter och argumenterar som fulmedia för att vinna egna poäng.
Vad gäller att vi skulle ha förstört för alla andra nationella så är det rent ut sagt skitsnack. Jag tror att om vi skulle få makten i det här landet imorgon skulle fortfarande en handfull människor som ändå kallar sig nationella kritisera oss för att det eventuellt gick till på fel sätt.
Emil Hagberg blev nyligen dömd till 8 månaders fängelse och två andra av era aktivister fick 6 månader var, kan du kommentera domen?
Jag ser hela Kärrtorprättegången som ännu en häxprocess mot oss. Straffen är helt orimligt höga. De blev dömda endast för att ha varit på plats, en av dem som fick 6 månader stod och filmade. Att de dessutom håller Emil Hagberg fortsatt häktad för att man anser att han kan återfalla i brottslighet är helt absurt. För att man skall kunna hållas frihetsberövad av så kallade recidivskäl så krävs det att man ska begått flera brott av liknande karaktär. Emil blev senast dömd (innan Kärrtorp) för att han varit ansvarig utgivare för vår hemsida. Dessutom var det texter som kommit in via kommentarsfältet. Eftersom han inte är utgivare längre så kan han inte återfalla till den ”brottsligheten”. Då återstår det bara att han kan återfalla i att delta i våldsamma upplopp. En av juristerna vi har inkopplade på fallet sa att han inte varit med om något liknade men han tror att det är för att vi är dem vi är. Likhet inför lagen är något otroligt grundläggande i en rättsstat och det existerar tyvärr inte i vårt land.
När vi precis andades ut efter Kärrtorp kom nästa hemska sak. Möllevången. Där var ni inte inblandade utan det var Svenskarnas Parti ( SvP ) . Därför ska jag inte fråga något om själva händelsen utan riktar in mig på era reaktioner på den händelsen. Jag har sett tweets från representanter från er som fått min själ att gråta. Och jag är ändå väldigt cynisk och garvad. Ta t.ex. ert ledande namn i Danmark. Henrik Dane. Efter att en dansk kvinna blev knivhuggen på Möllan nyligen tillsammans med flera andra så skriver han så här:
Jag som har förståelse för er situation och allt som varit innan både Kärrtorp och Möllan skedde kan märkligt nog förstå ( om än inte acceptera ) era reaktioner. Men finns det någon som helst förståelse från er att såna här uttalanden väcker stark olustkänsla hos vanligt folk? Jag tänker ju lite längre, ni vill ju att svenska folket ska vakna upp och se det ni ser. Alltså lite snabbt, ett förljuget samhälle som kommer att orsaka svenska folket stor skada ju längre tid vansinnet får fortsätta ( obs! inte mina ord utan en förklaring på hur man ibland förklarar saker ) Hur tänker ni att människor skulle se er som ett tryggt alternativ när ni önskar livet ur meningsmotståndare? Är det så eller är det någon form av skrämsel-retorik riktad till era fiender?
Som jag sa tidigare så kan vi säkert uttrycka oss litet extra färgstarkt för att vi är frustrerade över situationen. Men sedan är nog vissa lite väl lättchockade. Den stora massan har blivit förvekligad. Denna tes tar förstås lång tid att utveckla men i korta drag går det ut på att vårt folk är invaggade i falsk trygghet. Vi ska titta på sport och meningslösa serier och leva ett slumrande liv toppade med mediciner, alkohol eller andra droger medan folk runt om i världen blir mördade av drönarattacker, fosforbomber m.m. De delar av välden som ännu inte har accepterat den sionist-liberala världsordningen blir förr eller senare bekrigade på ett blodigt och hänsynslöst sätt. Libyen, Syrien, Afghanistan är moderna exempel. De krafter som ligger bakom dessa krig har även tentakler in i den svenska politiken. Sverige räknas som en av de mest rättvisa länder i världen. Som nationalsocialist ser man dock en helt annan sida av vårt system. Vi har t.ex. bevis för att SÄPO har gett AFA uppgifter för att de ska utföra deras smutsjobb. Vi har till och med själva blivit erbjudna information åt andra hållet men tackat bestämt NEJ eftersom vi ser de krafter som styr SÄPO som en större fiende än våldsvänstern. Det vore idiotiskt att hjälpa en större fiende för att orsaka skada mot en tämligen obetydlig fiende.
Jag tror vilken Svensk som helst som provade att leva som nationalsocialist i låt oss säga ett år skulle få helt andra perspektiv på livet. De skulle även verkligen ogilla sådana som lägger all sin energi på att försöka skada oss våra familjer, våra husdjur och vår egendom utan moraliska spärrar och kanske i vissa fall önska livet ur dem. Kort sagt vi önskar INTE livet ur meningsmotståndare men däremot ur dem som önskar livet ur oss och i praktiken försöker. Allt pekar på att det just i Malmö var våldsverkare som attackerade de nationella.
Hur tror du framtiden kommer att se ut? Fortsätter det upptrappade våldet? Kommer ni att backa och hålla en lägre profil för att hjälpa till att lugna den oro som bubblar över allt i samhället? Eller kommer ni fortsätta ert spår?
Jag tror att vi kommer att få se en ännu tydligare polarisering i samhället. Det är ingen hemlighet att många svenskar håller på att vakna ur sin dvala. Det finns många historiska exempel på att en förändring kan gå fort. Det vet även de som företräder dagens världsordning det är därför de tar till så desperata metoder för att tysta oss. Såväl fulmedia som rättsväsen har lagt in en högväxel. Väldigt många håller faktiskt med oss idag men få vågar vara engagerade eftersom systemet utövar ekonomisk utpressning mot dem. Detta kommer snabbt att ändras när de känner att de inte har något att förlora. Med ett globalt finanssystem med samma ödmjukhet och framförhållning som en mördarbakterie är det bara en tidsfråga innan värddjuret går under eller besegrar det sjuka.
Jag vill avsluta med en off topic-fråga faktiskt. Jag har under årens lopp blivit ifrågasatt. Och senast ut var det den mycket ifrågasatta “experten” Henrik Arnstad som påstod att jag var SMR-anhängare. Många har frågat mig varför just jag får intervjua er och hur vi kan ha en relativt oansträngd kommunikation. För vi är ju ändå ideologiska motståndare. Ärligt så har jag själv funderat på det, och undrar om du kan skänka ett litet ljus över detta? Är jag en hemlig SMR agent eller…?
Nej du är ingen hemlig agent för Motståndsrörelsen. Du tycks däremot se ett egenvärde i att den verkliga sanningen kommer fram. Tänk om Sveriges journalistkår hade sådant civilkurage? Du bidrar till att, vi till viss del, blir avdemoniserade eftersom du inte bara säger negativa saker om oss och du tar med information från oss själva när du skriver om oss och då blir även du ett hot mot systemet. Jag vet att du till stor del är en meningsmotståndare men du är en nyanserad sådan och det respekterar vi. Det är även anledningen till att jag till exempel ställer upp på att svara på frågor från dig.
Henrik Arnstad är precis tvärtom, en okunnig bedragare som bara förstått att man idag kan leva på att förkunna politiskt korrekta floskler. Han bryr sig inte om sanningen. Han vill ha uppmärksamhet och ekonomisk vinning. Det konstiga är inte att sådana bedragare existerar, det konstiga är att han lyfts fram. Just herr Arnstad är ju ett ganska extremt exempel men nästan alla s.k. nazistexperter är i själva verket vad vi kallar ”mediahoror” som inte alls bryr sig om sanningen. Man tycker även att vanligt folk borde fråga sig varför man frågar nazistexperter vilka vi är istället för att fråga oss. Jag hörde till exempel ett program i lokalradion (P4) här i Dalarna där man frågade Daniel Riazat vilka Svenska motståndsrörelsen var och vad vi står för. Kan du tänka dig ett motsatt reportage där de tar in Pär Öberg för att berätta litet om vilka vänsterpartiet är och vad de står för? Det här var dessutom i så kallad oberoende public service media som man borde kunna förvänta sig mer av.
Källa:
http://camillasvra.wordpress.com/2014/04/06/intervju-med-par-oberg-svenska-motstandsrorelsen/
