En broaktion i Stockholm slutade med att en röding fick sig en törn och att diverse vänstertroll helt plötsligt började kackla om att våld var onödigt och verkade se det som orättvist att någon, som är som de själva, kunde få sig en tillrättavisning av den sorten.

Helt plötsligt beskrevs inte längre Motståndsrörelsens aktivister som svaga och decimerade, de fokuserade inte så mycket på fåtalet personer som höll i aktiviteten, utan nu beskrevs dessa istället som stora och starka män med våldskapital och man kan även se att vänsterpersonen inte alls utmålas på samma sätt.

Nu finns det ju en kamprapport om händelsen ifråga till skillnad från när diverse rödingar grät ut och jag tänkte istället skriva om hela händelsen i lite av ett helikopterperspektiv. Det finns vissa intressanta saker att ta hänsyn till och tänka på när det gäller liknande händelser som denna. Jag måste dock först säga att jag inte bekräftar ett eget deltagande på aktiviteten, inte heller påstår jag mig ha talat med någon som varit på den eller att jag vet något mer än vad som skrivits i officiella kanaler.

I korthet kan man säga så här om vad som hände: En aktivitet pågår där individer, som kan ha en kontroversiell eller på annat sätt annorlunda åsikt än majoriteten, för fram sina åsikter genom laglig opinionsbildning. Bärarna av meddelandet vill självklart rekrytera och uppmuntra andra till att sluta upp i sina politiska led. Aktiviteten de deltar i bör på flera sätt kunna ses som en rättighet och en självklarhet.

En annan individ, en ensam person, kommer fram och stannar till vid gruppen. Denna delar verkligen inte samma åsikt med gruppen och han råkar vara i minoritet på platsen. Istället för att argumentera om sin ståndpunkt eller helt ignorera åsiktsyttrarna, som i samhället är en minoritet och stigmatiserade, väljer han att med våld attackera en av opinionsbildarna. Då den angripande personen är ensam går detta inte så bra, antagonisten blir istället nedtagen, kanske får han sig någon smäll rentav och sedan springer han iväg för att troligen ringa polisen eller sin mamma.

Det individen som utförde attacken har gjort är egentligen att infalla totalt i en demokratisk psykos. I detta tillstånd är han en riddare på en ståtlig hingst som ska dräpa en ondskefull drake. Världsbilden hos denna är så pass förvrängd av propaganda och missriktad godhet att en tanke om att han kan få tillbaka-kaka i form av ett slag, ett stenkast, en spark, eller någon annan naturlig respons av dennas egna inledande våldshandling, finns inte.

Med förvirring kan dessa bygga luftslott av sin egen världsbild som riktigt goda eller rent av revolutionärer, där de som mest och i dess mest radikala form, egentligen inte kan kallas för annat än huliganer och inte ens ordentliga sådana, utan istället precis så man kan tänka sig att sojaproteinfyllda HBTQP- och öppna gränser-vurmande pajasar ska vara.

Jag vet inte om jag skulle vilja kalla denna person modig eller bara extremt korkad. Nu har ju vänstern i över 70 år stått och skrikit om att ”krossa” det ena och det andra samtidigt som de lyckats med absolut ingenting. Och ändå så är de massmedias kelgrisar, bärare av olika stats- och föreningsbidrag, upplyfta som humanister och föredömen i olika forum etcetera. Man kan ju undra om det bara var så att individen på bron helt enkelt bröt ihop, att hans egna fjolliga och mångkulturella världsbild blev så pass nedpissad av riktiga män att han tänkte göra ett ”suicide by nationalsocialist”? Eller så är det så här den privilegierade vänstern anser är rätt att göra.

För att poängtera sensmoralen i min text så kan vi byta åsiktsyttrare och aggressor. Vi kan låtsas som att Ung Vänster stod på bron och att jag själv skulle komma gåendes där. Nu hade inte jag brytt mig så mycket, jag har träffat på dessa flera gånger i Stockholm och har då bara tagit lite kort och gått vidare, men vi kan leka med tanken att jag går fram till en av dem, jag kanske säger något i stil med ”kommunistsvin” innan jag börjar veva loss.

Vid en sådan händelse skulle polisen gripa mig, media skulle presenterat mig som en galen våldsbejakande nazist och på forum skulle man ha hyllat individerna som gått vinnande ur bataljen samtidigt som man beklagat sig över att sådana våldsgalningar existerar. Helt plötsligt, genom att alltså bara byta plats på åsikterna hos de bägge parterna i den här händelsen så hade händelseförloppet utan att ens behöva överdriva det varit perfekt som både vänstern och media vill ha det för att dundra ut med artiklar i sin iver att elda på det redan rådande narrativet.

Det är vidare intressant på samma tema att när organisationsförbud och andra demokratiska maktmedel diskuteras så nämns sällan eller aldrig vänstern.

Våld som politiskt medel är inte önskvärt av massorna, även om det är korrekt att det historiskt har förekommit våld i många samhällsomvandlingar och revolutioner. Men, massorna tycker generellt sett alltså illa om våld och ger sällan legitimitet till våldsanvändaren. Som så ofta annars när det kommer till massorna handlar det ju dock om hur man vrider och vänder på det. När vänstern försöker använda våld så vinklar media det till deras fördel eller tystar ned det helt och hållet för att således forma allmänhetens perspektiv.

Media vill istället att våldsutövarrollen ska smetas på den som verkligen hotar kapitalismen och ägande i medier, den som vill ha ett annat samhälle och inte dansar efter maktens pipa och som inte frotterar i medias rampljus, det vill säga vi nationella och inte vänstern i någon av dess former.

Oavsett vad media säger eller hur massorna reagerar är det dock inte bara självklart att slå tillbaka, det är en rätt. Och om en kamrat blir attackerad då är det fanimej till och med en skyldighet!

Det är även avskräckande för framtida dårar som kan leka med tanken om att göra samma sak. Jag anser att våld inte har något direkt med politik att göra, men det går inte heller att ignorera när det finns individer som vill använda det som verktyg för att försöka kväsa oss nationella. Det är i sådana fall bättre att slå hårdare och mer skoningslöst tillbaka än vad som kanske egentligen krävs i stunden, för att försäkra sig om att det inte sker igen.

Självförsvar är en självklarhet och nationalsocialism är rasligt självförsvar!