Det var en vacker höstdag när Motståndsrörelsen återigen besökte Strängnäs under deras årliga marknad. Marknaden i Strängnäs har väldigt gamla anor, då man sedan år 1756 haft kungligt privilegium att anordna marknad, och den beräknas nu ha mellan 30-35000 besökare om året.

Direkt när man intog staden och började närma sig marknaden märkte de många och troligen ditresta poliserna detta, och två polisbilar kom sakta körandes efter varandra åt samma håll som motståndsmännen gick. Man avvek dock ned på en gågata full av olika marknadsstånd för att ta sig vidare till platsen man hade tänkt ställa upp vid, men radiokontakten med övriga poliser måste varit väldigt snabb angående detta stora hot mot besökarna, då det bara tog några minuter efter uppställning med banderoll innan en gammal poliskvinna och fem stycken ännu äldre polisvolontärer demonstrativt ställde upp på rad en kort bit ifrån banderollen.

Ingen kontakt söktes dock av dessa, utan de stod mest och iakttog och fotade det som kanske för dem verkade vara årets största händelse; besök av ”våldsbejakande” nationalsocialister.

Motståndsmännen struntade dock helt i vad dessa människor hade för sig och började omgående att dela ut flygblad till förbipasserande. Responsen var genast väldigt positiv då flera intresserade kom fram och ville samtala och veta mer om vad Motståndsrörelsen hade för ideologiska ståndpunkter.

Aktiviteten förflöt väldigt lugnt, med många utdelade flygblad och positiva diskussioner och utan rabiata människor som hatar andra åsikter – som man annars kan ha oturen att stöta på.

Man stötte även på flera gamla nationella som bor i staden och som var väldigt glada över Motståndsrörelsens närvaro. Dessa berättade hur staden har förfallit bara de senaste fem åren. ”Ungdomsgäng” som säljer knark överallt i staden, även inne i restauranger, och polisen står som vanligt handfallna och tittar på.

De som läst om förra årets aktivitet vid Strängnäs marknad kommer kanske ihåg den stora samlingen minderåriga som samlades kring Motståndsrörelsen. Så även detta år, men i lite mindre skala. Grupper av tonåringar bestående av individer från alla tänkbara raser höll ihop, och var väldigt intresserade av vad de ”farliga nazisterna” gjorde i stan. Ingen gjorde dock något allvarligt försök att få kontakt, mestadels stods det i närheten och pratades för sig själva, och konstaterades att ”dessa människor var minsann rasister”.

När polisen iakttagit på avstånd i minst en halvtimme kom en som troligen var befäl fram för att samtala. Det påstods att detta var en opinionsyttring, och då man inte ansökt om något tillstånd så var det en olaglig allmän sammankomst. Detta var tydligen väldigt viktigt att informera om, men man skulle inte gripa någon, och ingenting skulle avbrytas.

Aktiviteten fortlöpte ytterligare ett tag, tills man kände att man hade bevistat platsen tillräckligt länge för att få ut sitt budskap. Banderollen rullades ihop, och polisen sökte återigen kontakt. Befälet frågade uppgivet om man ville ha poliseskort då det samlats en hel del smågäng med barn i alla åldrar, underförstått att dessa gäng inte kan bete sig och kan bli våldsamma om de tror att de kan komma undan med det. Motståndsmännen tackade dock nej och påpekade att sådant löser sig oftast av sig själv ändå, särskilt om polisen inte är i närheten och ger dessa individer ökat mod. I år var det därför inget av barnen som vågade sig på att slå följe bakom motståndsmännen när de begav sig tillbaka till bilarna, trots deras väldigt numerära överläge.

En återsamling skedde där deltagarna avtackades och konstaterade att dagen varit väldigt lyckad, och att man säkerligen kommer tillbaka till staden igen i framtiden!