I samlad trupp begav sig aktivister till ett av Västerås centrala torg. På en liten höjd ställde sig en talare upp omsluten av fanor, banderoll och motståndsmän. Talet var både intensivt och känslomässigt, allt ifrån Wretströms liv och handling till hans martyrdöd avhandlades. Efter att talet tystnat och förbipasserande fått ett passande flygblad började deltagarna att röra sig vidare.

Varför står vi här efter så många år och ältar mordet på Daniel? Daniels död tände en fackla, en fackla som lyste upp det mörker vi lever i och tände en eld i tusentals svenskars bröst. Denna eld bestod av ilska och hat mot det system som har hundratals svenskars blod på sina händer till följd av det mångkulturella helvete de tvingat på vårt folk.

På vägen bort från torget stannade man till vid Vestmanlands Läns Tidnings kontor. En av lögnmedias många borgar fick denna dag utstå okvädningsord från en aktivist med megafon, avslutningsvis samlades samtliga utanför lögnarnas portar. Detta för att visa att deras lögnaktiga munnar en dag kommer tystas.

”Daniel är den yttersta symbolen för ett motstånd mot det svenskfientliga våldet!”

När väl mörkret började falla in tog man sig vidare till en bro intill E18. Här vecklades en stor banderoll till Wretströms minne ut. Tillsammans med grön rök och riksfanor upplystes de iakttagande om Daniels dystra öde.

En rasfrämling tycktes inte uppskatta att mördade svenskar hedras och åkte därför förbi två gånger och skrek otrevliga saker, bland annat om vad han ville göra med aktivisternas mammor. Han kom tillbaka en tredje gång och stannade då bilen eftersom han påstod att någon hade kastat en flaska på hans bil. Då polis snabbt gick emellan skedde dock inget mer än några utdelade knuffar och käft fram och tillbaka.

”Även denna dag kommer Daniels fackla lysa upp mörkret och tända elden av hat i våra bröst”

Dagens sista del skulle bestå av en färd till Sura kyrka, platsen där Wretström är begravd. Innan aktivisterna kunde köra dit skulle dock polisen komma att flexa genom att visitera samtliga deltagare och även genomsöka deras fordon. Efter polistrakasserierna kunde man dock fortsätta enligt planen.

Väl där gick man tillsammans till graven med tända facklor och bärandes en blomkrans. Väl på plats lades kransen ned och alla tände varsitt ljus för att lägga intill den fallnes sista viloplats. Ceremonin avslutades med ett kort anförande från minnesstundens deltagare.

”Daniel Wretström! – Närvarande!”