Mässan lockar till sig motorentusiaster från hela Sverige, men även en hel del andra människor, mestadels vita svenskar.

Aktivisterna gick från samlingsplatsen till mässan i samlad trupp, förbi alla köande bilister, varav många hälsade glatt på motståndsmännen. Även polisen fick upp ögonen för motståndsmännen och följde efter till Elmia.

Väl på plats utanför Elmias huvudentré ställde man upp med fanor och två olika banderoller och började dela ut flygblad. Många människor tog emot flygblad och ställde nyfikna frågor till aktivisterna, och en hel del intressanta samtal uppstod. Stämningen på platsen var mycket god och det märktes tydligt att Motståndsrörelsen överlag var omtyckt bland besökarna.

Polisen var inte nöjda med Motståndsrörelsens närvaro och efter en del samtal ljög de till aktivisterna när de sa att de inte hade rätt att stå där eftersom att det är privat mark och markägaren inte ville ha dem där, och att de alltså var avvisade från platsen och tvungna att gå därifrån. Aktivisterna visste mycket väl att polisen ljög som vanligt och vägrade därför flytta på sig. Poliserna, som antagligen inte ville ställa till med en scen mitt bland allt folk, verkställde heller aldrig avvisningen. Efter en stund kom istället polisen med ett nytt besked, tydligen gick det bra att stå på platsen.

Poliserna försvann så småningom från platsen och Motståndsrörelsen kunde i lugn och ro sprida det nationalsocialistiska budskapet till det svenska folket. Många av de som var på plats sympatiserade med organisationen och stannade för att konversera en stund och lyckönska motståndsmännen.

Efter att man stått på platsen i ungefär två och en halv timme avslutades den lyckade aktiviteten.