Strålande solsken väntade deltagarna intill havet när man anlände, varifrån samtliga med hjälp av båt tog sig vidare. Planen var att leta reda på en lämplig ö i Stockholms skärgård där man kunde genomföra helgens aktivitet.

När platsen lokaliserats steg man i land och lastade av all packning som medtagits. Härifrån vandrade deltagarna sedan ett tag tills en tillräckligt stor plan yta hittats för att slå läger. Ett improviserat tält skulle här byggas av presenning och rep, vilket man skred till verket med ganska omgående. Platsen röjdes från grenar och annat och ett rep spändes mellan lämpliga träd över vilket presenningarna hängdes.

Då platsen var till synes obesökt sedan tidigare behövde en eldstad byggas för att kunna ha någonstans att tillaga mat. Stenar av olika storlek samlades in från det närbelägna området och lades till rätta i en fördjupning i berget, för att det förhoppningsvis skulle vara lite mindre blåsigt just där man startade elden. Vinden blåste under nästan hela vistelsen väldigt kraftigt, vilket är att förvänta sig när man är på Östersjön.

Med eldstaden redo gick man djupare in i skogen och letade reda på fallna träd för bränsle till elden, vilket det fanns gott om. Efter lite försök fick man till slut fart på elden, som sannerligen inte led av någon brist på syre, då det blåste så mycket att de tomma kokkärlen började röra på sig ner mot havet.

Skärgårdens vackra natur hade man sedan nöjet att beskåda under tiden som maten tillagades och inmundigades i solskenet. Det finns få saker som är så tillfredsställande som att laga mat över öppen eld som sedan ätes, blickande ut över havet. När samtliga ätit klart gick man över till själva huvuddelen av aktiviteten.

Är det möjligt att tillverka en flotte för att ta sig ifrån ön tillbaka till fastlandet, på en begränsad tid och med begränsade resurser? En viktig fråga att ta reda på om man skulle bli strandad på en ö av någon anledning. Flotten var tvungen att kunna bära två vuxna för att godkännas. Då det blåser oerhört mycket mer vid havet än vid en insjö så orsakar detta även att vågorna gör uppgiften betydligt svårare.

Sagt och gjort så satte sällskapet igång med uppgiften de tilldelats. Fallna träd lokaliserades, många av vilka var ruttna, i jakt på lämpligt virke för att bygga flotten. Det tog betydligt längre tid än deltagarna väntat sig att hitta tillräckligt stora träd som faktiskt gick att använda sig av för uppgiften. Sågarna och yxorna gick varma, och stock efter stock bars ut ur skogen till klipporna där konstruktionen skulle ta form.

När tiden var nära att ta slut och de medverkande trodde sig ha fått tag på tillräckligt med virke för att klara uppgiften, fick de en begränsad längd med rep som skulle hålla ihop alltsammans. För att vira ihop stockarna riktigt ordentligt så att de håller sig på plats krävs dock en betydande mängd rep eller snöre, vilket alltså inte fanns att tillgå för deltagarna, som istället fick göra det som gick med materialet man hade.

Därefter var det dags att laga dagens sista måltid, samtidigt som vinden blåste än starkare. Elden hade med blåsten i åtanke hållits vid liv under hela aktivitetens gång, så det gick betydligt fortare att förbereda maten denna gång.

Med middagen uppäten så lugnade blåsten ner sig avsevärt, och platsen blev nästintill vindstilla. Man samlades då kring elden, beskådandes den stundande solnedgången, och slöt upp i allsång. Gemensamt sjöng man olika motståndssånger så att det ekade ut över vattnet, och hade det väldigt trevligt tillsammans. Efter att solen passerat ner under horisonten begav samtliga sig en efter en till sovplatsen för att vila upp sig inför morgondagen.

Solen tittade in i tältet nästkommande morgon och väckte kamraterna, som steg upp för att åter samla ihop mer ved och få till en ny brasa. Vinden hade nu återigen ökat på i intensitet och var än mer svårstartad. Skam den som ger sig, elden tog form och mat kunde tillagas i blåsten, samtidigt som man fick vara försiktig så att inte ens tillhörigheter blåste ner i havet.

Gruppen fick nu uppgiften att tillverka åror för att kunna styra den färdiga flotten. Efter lite diskussioner kom man överens om hur årorna skulle konstrueras, och sen skreds det till verket. Platta rektangulära delar sågade ur en större stock fästes på mindre trädstammar och hölls på plats med snöre.

När årorna var klara var det äntligen dags att sjösätta flotten och se om helgens slit hade burit frukt.

Flotten flöt enkelt på vattnet, men med en fullvuxen man på så sjönk den till botten. Mängden stockar som krävs för att bära en människa hade felberäknats, och gruppen fick underkänt på uppgiften. Däremot gick det alldeles utmärkt att rädda de barnen som hade varit med på aktiviteten, vilket faktiskt är det viktigaste av allt. Flotten kunde även frakta den medhavda packningen, vilken kunde transporteras med hjälp av en motståndsman som simmade bakom och höll tag i flotten.

I en skarp situation hade flotten alltså behövt vara större för att deltagarna skulle kunnat ta sig fram utan att blöta ner sig själva, t.ex. under en säsong då vattnet varit för kallt för att simma i en längre tid. Det är med hjälp av erfarenheter som dessa man lär sig sina begränsningar och vad som krävs i olika situationer, så kamraterna kände sig ändå tacksamma för att ha fått prova på helgens aktivitet.

När barnen lekt klart med flotten började man packa ihop lägret och återställa platsen till dess tidigare utseende. Man uppehöll sig på platsen några timmar till bara för att njuta av den fantastiska naturen som finns att beskåda i skärgården. När molnen från fastlandet till slut kunde skådas på horisonten begav man sig återigen till fastlandet, där alla tackade av varandra för en fantastiskt givande helg i goda kamraters sällskap.