Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.

Vi nationalsocialister har i decennier påpekat att det existerar judiska individer som aktivt arbetar för att förstöra konsten. Igår blev jag presenterad ett av de mer flagranta exempel som jag någonsin har sett. Den judisktättade familjen Bonnier lyfter fram den somaliska ”konstnärinnan” Fatima Moallim i Dagens Nyheter för att hon får ställa ut på Konstakademien. Alla bilder i artikeln är från den här utställningen.

Vid närmare granskning visar det sig att Dagens Nyheter har särskilt lyft fram Moallim i flera år. I slutet av 2020 lyfter de fram henne som ett av ”tio stjärnskott” att hålla koll på. Andra medier har också valt att skriva om henne, men då oftare med anledning av folks frustration på sociala medier över hennes konst.

Jag tycker inte att patienter behöver få hjälp av vården med att må sämre än vad de redan gör… Och när man ritar hängda streckgubbar på väggen i kulverten till psykiatrin, då känns någon j-vla gräns passerad.

Flashback

I dagens reportage i DN framkommer det att Moallim fått privilegiet att bo och ”skapa” i New York under 2022 efter att ha fått ett stipendium från Konstnärsnämnden. Detta är en nämnd som utses av regeringen. Ordförande är Ellen Wettmark som är ordförande för Bonniers konsthall. En konsthall som kontrolleras av stiftelsen Maria Bonnier Dahlins stiftelse. Då konstnärsnämnden är inblandade så innebär det också att skattebetalarnas pengar används.

”Staten och det judiska kapitalet” det är vad jag tänker på när jag ser sådana här samband. Det är uppenbart för alla som inte lider av samma kollektiva ryggradslöshet som i konstsagan ”Kejsarens nya kläder” att den här somaliskan lever i ett privilegium som ingen vit arbetande svensk kan göra. Hennes konst är i nivå med lågstadiebarns. Hon kan endast göra karriär i en liberal och antivit värld.

Rubriken i DN:s reportage är ”Det krävs mod i viljan att leva”. Jag förstår hennes uttalande helt, tänk att leva med insikten om att hon är en missad valiumdos från att bli en svart Ellen Page. Eller det faktum att hon själv säkerligen förstår att hon är en stor bluff, en produkt som utnyttjas av den judisktättade familjen Bonnier. Att vara den produkten gör att man tvingas delta med massa hjärntvättade vita nordiska människor som är så korkade att de inte kan se att kejsaren är naken och de som kan se, de håller käften. Jag kan bara själv tänka mig om jag hade varit i hennes situation. Jag skulle varje kväll fantisera om att stirra in genom öglan på hängsnaran och till slut en dag få smaka på befrielsens sötma över att inte längre behöva prostituera mig.

Konstakademien

Reportaget i DN framhäver att nu skall Moallim få ställa ut på Konstakademien. En akademi som har anor från mitten av 1700-talet. Kungen och Victoria är hedersledamöter, men att de två gökarna skulle agera mot att Moallims ”konst” ställs ut där betvivlar jag. De jamsar ständigt med familjen Bonniers ständiga agenda att byta ut det svenska folket.

Enligt pressutskicket från Konstakademien kan hon göra detta tack vare att hon har fått 100 000 kronor i ett stipendium av Folke Hellström-Linds fond år 2022. I pressutskicket så beskrivs hennes verk, det är det sedvanliga snömoset från dessa människor. Ta bara det här stycket som exempel när de allmänt skall beskriva hennes konst.

De geometriska formerna i Moallims teckningar härbärgerar tid, liv, rörelse, känslor. Ibland som stöd, ibland som hot, men alltid i förbindelse med varandra. Aldrig ensamma i självtillräcklig perfektion. Härmed betonas en öppen sårbarhet som snarare ställer frågor än fastställer, en aktiv, öppen och rumslig praktik. Triangeln pekar inte mot transcendens, utan mot begrundan och kamp här och nu: en form för att möta det stora, laddade och obekväma i ögonhöjd.

Konstakademien

Att Moallims ”konst” visas upp utan protester eller långa tirader från andra konstnärer i samhällsdebatten visar att cancern genomsyrar hela kulturlivet. Dessa kulturella förståsigpåare kommer såklart inte flytta på sig frivilligt och därför bör man agera precis som man gör med cancer – skära bort och stråla sönder. Tills dess rekommenderar jag alla att bara förlöjliga dem i varenda medium ni kan tänka er.

Skulle du fortfarande gå i vanföreställningen att Moallim lyfts fram för hennes konstnärliga talanger så rekommenderar jag dig att fotografera några av dina lågstadiebarns teckningar och skicka in dem till Helen Karlsson på Konstakademien. Vill du istället få ditt barns konst publicerad i en judisk morgontidning så är Sofia Edgren den prostituerade journalisten du skall prata med. Vill du få större chans till publicering och är vit så kan du alltid gnugga eller måla ditt barn med aska eller mascara. Glöm bara inte att göra läpparna knallröda.