Motståndsrörelsen har i flera olika sammanhang den senaste tiden varit utsatta för en stor smutskastningskampanj i etablerad media där våra medlemmar målas ut som kriminella. Våra fiender försöker att skrämma bort anhängare ur de bredare lagren av folket genom att påtala att våra medlemmar i högre utsträckning är dömda för diverse brott än andra människor. Stämmer detta eller är det regelrätta lögner?

Sanningen är faktiskt att våra aktiva medlemmar i högre utsträckning är dömda för brott än medelsvensson, men också att det i de flesta fall finns mycket goda anledningar till det som inte framgår i smutskastningskampanjerna. Låt mig förklara.

Vi är en oppositionsrörelse, ja faktiskt den enda organisationen i hela Norden som går i total klinch med den rådande makten och dess förstörelse av vår nation. Man kan dessutom utan att överdriva påstå att vi nått viss framgång med detta.

Mycket få människor i maktposition oavsett var någonstans i världen de befinner sig vill släppa denna ifrån sig frivilligt och än mindre till sina värsta fiender. Detta leder till att sann opposition alltid bekämpas av de med makt och när denna opposition växer över en viss nivå så att man på riktigt kan anses som ett reellt hot görs det allt hårdare.

Som en viktig del i detta bekämpande av oss i oppositionen hittas det på nya lagar och gamla befintliga lagar justeras. Dessutom fråntas våra rättigheter som är grundläggande för alla andra medborgare för att kunna döma oss om vi praktiserar dem.

Låt oss ta några exempel. Det allra mest påtagliga exemplet hittar vi med lagen om hets mot folkgrupp som flera av våra medlemmar är dömda för. Syftet med lagen sägs vara att förbjuda människor att ”hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.”

Hela lagens existensberättigande kan diskuteras då vi redan har andra lagar i Sverige som förbjuder hot, kränkningar och förtal m.m. Lagen är dessutom under ständig förändring och tillåts hela tiden att breda ut sig på bekostnad av yttrandefriheten. Något som tidigare inte åtalats eller till och med friats av rätten kan helt plötsligt vara förbjudet imorgon och inte nog med det så kan man också dömas i efterhand för något som vid tillfället man sa det rimligtvis inte var att betrakta som hets mot folkgrupp.

För att begå brottet behöver man inte som vissa kanske tror säga något riktigt nesligt, nej det räcker att i korta ordalag hylla nationalsocialismen eller att nämna etniciteten på en förälder som stoppar in sitt barn i en tvättmaskin. Det är idag att betrakta som hets mot folkgrupp att säga att man önskar den styrande rovdjurskapitalistiska elitens död om man samtidigt säger vilken politisk troslära dessa följer. Jag är själv dömd för att med två svenska ord ha hyllat vår kommande seger utan att på något vis nämna någon folkgrupp i sammanhanget.

Inför vår demonstration i Göteborg 2018 togs det hela till nya höjder när Storgöteborgs polischef Erik Nord till media uttalade att det troligtvis är att anse som hets mot folkgrupp om man har ”uniform klädsel eller klädsel av visst snitt och färg, vissa attribut eller emblem” samt om flera personer utgör ”uniformt uppträdande som att till exempel taktfast marschera med fanor och sköldar.” Han är dock tydlig med att denna grova inskränkning i yttrandefrihetslagen inte gäller människor med andra åsikter än Motståndsrörelsen. Vissa av våra politiska motståndare har gått så långt att de menar att hela vår existens skulle utgöra hets mot folkgrupp.

Samtidigt står svenska, vita och heterosexuella män och kvinnor totalt utan skyddsvärde av lagen. Det råder alltså knappast någon likhet inför denna lagen om någon nu trodde det. Eller vad sägs om detta uttalande som en, enligt hans egen utsago, judisk socialist gjorde år 2014:

Svenskar är det sämsta av gojer. Svenskar är ett folk som aldrig kunnat bete sig civiliserat, utan de har barbariet inprogrammerat i sina gener. Detta leder till att hart nära varje svensk är en potentiell sexualförbrytare, och till att svenskar inte hyser respekt för judar och andra. Svenskar beter sig som djur. Jag vill gå så långt som att säga att svenskar – såväl etniska som kulturella svenskar – jämförda med andra folk, är ohyra, vidrig ohyra. Det vore inte mer än rätt om alla svenskar utrotades – försvann från jordens yta.

Detta uttalande friades av Norrköpings tingsrätt. Det är alltså enligt lagen om hets mot folkgrupp värre att helt utan några som helst fördömanden nämna etniciteten på en far som stoppar sitt barn i en tvättmaskin än vad det är att säga att svenskar är vidrig ohyra som förtjänar att utrotas!

Även om hets mot folkgrupp alltså är det mest talande och tydliga exemplet på hur etablissemanget dömer våra medlemmar enbart på grund av att vi utgör en växande opposition, så finns det fler.

Vi har, åtminstone på pappret, demonstrations- och mötesfrihet i Sverige. Detta medför att människor i vårt land har frihet att både anordna och delta i demonstrationer på allmän plats. Polisen önskar att man ansöker om demonstrationstillstånd för att förenkla deras arbete och för att de ska kunna påverka beslutet genom förslag på alternativa rutter och liknande för att minimera bland annat trafikstörningar, men det finns inget i lagen som säger att man måste göra det. Man har alltså full frihet och rätt att delta i icketillståndsgivna demonstrationer och det finns ingenting i Sverige som heter ”olaglig demonstration”.

Detta låter fint i teorin och som en möjlighet för en opposition att kunna protestera mot systemet. I realiteten är det dock ganska annorlunda. För det första kan det nämnas att Motståndsrörelsen alltid blir misstänkta och dessutom också ofta dömda för brott mot ordningslagen när vi genomför en icketillståndsgiven demonstration. Andra grupperingar, oavsett om de utgörs av muslimer eller vänsterextremister, blir endast i extrema undantagsfall lagförda på samma vis.

För det andra, och det är när vi faktiskt ansöker om tillstånd, blir vår demonstrationsfrihet betydligt mer begränsad än övriga grupperingars. Demonstrationen i Göteborg är långt ifrån det enda, men det hittills tydligaste, exemplet på detta då vi förvägrades både marschväg och slutdestination som utan några som helst bekymmer upplåtits vid oräkneligt antal tillfällen för alla andra tänkbara obskyra och extrema grupper. I Norge samma år fick vi vårt tidigare demonstrationstillstånd indraget med anledning av att det befarades att våra motdemonstranter skulle ställa till med oreda.

Detta medför dels att vi backas tillbaka till det första, alltså att demonstrera utan tillstånd och lagföras för detta och dels att vi ibland blir nödgade att försöka kringgå polisens önskemål för att få ta del av våra grundlagsstadgade rättigheter att visa upp oss och sprida vårt budskap – något som resulterar i att vi döms för ”våldsamt upplopp” även om inte något våld används annat än i självförsvar mot polisens batongslag mot våra aktivisters huvuden.

Våldsamt upplopp döms för övrigt inte bara våra aktivister till utan också våra journalister som alltså är på plats enbart med syfte att dokumentera. Detta som händer oss mer som regel än undantag har mig veterligen aldrig drabbat någon journalist för någon annan media i svensk historia.

Hets mot folkgrupp. Brott mot ordningslagen. Våldsamt upplopp. Nu börjar vi komma upp i ett ganska gediget ”straffregister” som av media används som stoff för uthängningar och regelrätt hets mot våra medlemmar. Uppvigling begås dessutom när tydligt partiska journalister med väsensskilda politiska åsikter från våra medvetet kryddar dessa artiklar med lögner och så kallade trigger-ord vars innebörd för massan formats under årtionde av skräckpropaganda i litteratur och tv. Allt för att avhumanisera oss och få oss att framstå som mycket farliga och ohederliga individer.

Denna uppvigling ger ibland resultat i form av angrepp mot våra representanter. Detta kan sedermera leda till två nya ”brott” i registret. Exempelvis är det inte särskilt konstigt om några av våra medlemmar på grund av denna risk beväpnar sig med pepparspray, kniv eller batong för att kunna ha en rimlig chans att försvara sig själva och sina närstående om ett angrepp av en hel grupp människor skulle ske. Brott mot knivlagen och/eller vapenlagen – check!

Om väl en konfrontation sker och vi nyttjar vår lagstadgade rätt till nödvärn för att slå tillbaka är det inte alls ovanligt att rättens (konkurrerande) politiskt tillsatta nämndemän påverkas av de propagandistiska hat-artiklarna i media och helt bortser från vittnesuppgifter och teknisk bevisföringen och därför istället för att fria, fäller vår aktivist till misshandel, ibland rubricerad som helt oprovocerad trots att det handlat om regelrätt självförsvar.

Som om inte alla dessa argument vore nog för att påvisa varför våra aktivister är dömda i högre utsträckning än genomsnittet bör ytterligare en aspekt tas i beaktning och det är de enorma polistrakasserier som förekommer mot oss. Så kallade ”rutinkontroller” där man stoppar våra fordon för genomsökning drabbar flera av våra aktivister regelbundet, inte bara på väg till och från aktiviteter utan också vid färd till arbetet, affären och våra barns dagisplatser. Om det vid dessa kontroller hittas exempelvis en kniv, om så i en verktygslåda eller i ett snickarbälte, lagförs ofta våra aktivister. Du som läser detta och har ett hantverksyrke eller kanske ett intresse för jakt eller fiske, hur många gånger skulle du själv ha åkt dit för brott mot knivlagen det senaste året om du blev stoppad och visiterad av polis en gång i månaden?

Nu har vi alltså utöver hets mot folkgrupp, brott mot ordningslagen och våldsamt upplopp också fyllt på listan med brott mot knivlagen och misshandel. Ytterligare en uthängningsartikel publiceras i alla landets tidningar. Denna gång är det dessutom tillräckligt många domar och på tillräckligt många olika personer för att politiker och personer ur kulturetablissemanget ska kunna börja skriva ledare och krönikor med uttalanden om att vi är en kriminell terrororganisation som borde stoppas och förbjudas. Inte för att våra medlemmar är kriminella, utan för att de är politiskt förföljda av ett förbrytarsystem. Allt för att vi lever och andas som de vi faktiskt är – en äkta opposition som dessutom vägrar att vika sig!

För att inte spela någon provokatör i händerna vill jag tillägga att vi har medlemmar som är dömda även för andra brott än de uppräknade. Men, tar du bort alla de ovanstående omständigheterna kvarstår en betydligt mindre andel människor som är dömda och inte i närheten någon överhängande del.

I nästan samtliga dessa fall rör det sig då dessutom om brott personer blivit dömda för innan de anslöt sig till Motståndsrörelsen. Vad gäller detta har vi antagligen en betydligt mer förlåtande syn än övriga partier och organisationer. Vi förstår nämligen att ett kriminellt system fostrar kriminella individer och att det är lätt att hamna snett i ett sinnessjukt samhällsbygge som detta. Vi är för det mesta beredda att ge dessa individer en andra chans.

Detta kanske enligt någon taktiker är helt fel väg att gå och enligt somliga tyckare PR-mässigt självmord? Må så vara, vi lever hellre som vi lär och står rakryggade för att få med oss hängivna fullblodsaktivister än att anpassa oss efter massa PK-normer för att vinna fler ljumna anhängare som ändå inte kommer bidra med särskilt mycket.

Avslutningsvis vill jag skriva att jag är fullt medveten om att det finns åtminstone två negativa aspekter med att publicera en artikel som denna. Det första är att det för den med medvetet kritiska ögon kan ses som en artikel där jag ska beskriva hur synd det är om oss som utsätts för allt detta, att jag lånat Jimmie Åkessons stora offerkofta när jag skulle författa denna text. Sverigedemokraterna kan behålla sin offerkofta och något ”tyck synd om oss”-perspektiv finns inte, istället är detta en enkel förklaring av verkligheten för människor som köpt medias bild av oss.

Det andra är att artikeln kanske tenderar att skrämma iväg någon potentiell rekryt, någon som står och velar kring att ansöka om ett medlemskap eller inte som efter att den läst allt detta känner att ”allt det där vill minsann inte jag råka ut för”.

Till dig säger jag att du istället efter denna artikel borde se det som självklart att ansöka om medlemskap. Vi blir som sagt motarbetade av en enda orsak och det är att vi är på helt rätt väg. Om din tanke med ett medlemskap var att förändra världen och skapa en bättre framtid för vårt folk bör du också kunna se att repressalierna från systemet och hetsen från etablissemanget mot våra medlemmar bevisar att du hittat rätt i oss. Hade vår kamp varit en dans på rosor och vi välkomnats av förbrytarna som styr (likt vänstern) hade detta enbart berott på att vi inte heller utgör något hot om förändring.