Skip to content
Lättvikt
Som jag förstår det är du väldigt ny i Motståndsrörelsen, och tillhör även den yngre kategorin medlemmar. Hur kändes det att gå in i boxningsturneringen och vinna i ett så tidigt skede av din motståndskarriär?
Först när jag fick höra om turneringen blev det ju lite nervöst, men jag tänkte väl inte så mycket på det med tanke på att det då var cirka 2 månader fram. Men, 2 månader senare på fredagen när man var på plats kände jag mig ganska lugn och att det skulle bli roligt.
På lördagen när folk började strömma in så blev det dock mycket mer nervöst igen. Att så många skulle kolla på när man slogs gjorde att det var lite pirrigt. Och man blev ju mer och mer nervös ju närmare turneringen kom också. Nervositetens högpunkt var precis innan jag fick det första slaget i ansiktet. Så fort slaget träffade mig så försvann all nervositet och alla människor som var runt ringen försvann också. Det blev som ett tunnelseende. Jag såg bara motståndaren.
Att vinna hela turnerin
Det har också publicerats en skriftlig rapport från helgen, samt ett mer personligt reportage.
Dagarna inleds traditionsenligt med en mäktig ceremoni.
Piskan åkte fram.
En av de mer uppskattade arbetsgrupperna, där temat var att överge engelskan till förmån för svenskan.
Genomgång av brottningsteknik.
Workshop om att anlägga en eld under krisförhållanden.
Boxarna gör sig redo för uppvärmning.
En mycket uppskattad middag serveras.
Ett slag under boxningen resulterade i två besök på akuten. Ett för en bruten hand, och det andra för en hjärnskakning.
Andreas Holmvalls genomgång av mediagruppens verksamhet.
Vinnaren tog emot den högt eftertraktade segerpokalen för tungviktsboxningen.
Jag är nyss hemkommen från årets upplaga av Organisationsdagarna när jag skriver denna artikel och helt ärligt så kanske jag borde vila, men tangentbordet vill annorlunda och det är ju kul att få vara tidigt ut bland artiklarna.
Det är alltid trevligt att träffa kamrater från hela landet som man inte sett på länge och andra som man har möten med på regelbunden basis, men nästan aldrig ser. Det var även otroligt roligt att se så många nya ansikten i år!
Ibland når djungeltrumman även hela vägen till mitt näste och det har viskats om rekryteringar i i princip varje näste, men att se det på plats med egna ögon är ändå en mäktig och imponerande syn som ger hopp inför framtiden.
Då mycket av helgens innehåll garanterat kommer få egna artiklar så kommer jag inte ta upp allt som inträffade utan istället fokusera på tre saker som jag tyckte var riktigt bra.
Näste 1 gånger 2
För några år sedan såg det mörkt ut för motståndsmännen i kungliga hufvudstaden, men enträget arbete o
