Skip to content
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
Den 16 augusti kunde vi läsa ett reportage om en längre vistelse i nordvästra Sverige med varierande aktiviteter i den fantastiska naturen. En bildartikel från aktiviteten har också publicerats och vi väljer här att återpublicera några av de bästa bilderna.
Ett skriftligt reportage från aktiviteten finns att läsa här.
Stigen mot Hällingsåfallet.
En myrstack nästan lika lång som en vuxen man.
Precis ovanför det som fick bli dagens badplats.
Det gäller att inte halka.
Hällingsåfallet från sidan.
Och lite närmare.
Vägen ned till badplatsen var skapligt brant.
Man fick klättra lite igen tillbaka upp
Ankarvattnet i närheten av Korallgrottan.
På väg längs spången mot Korallgrottan.
Grottan har formats av vattnet på ett väldigt unikt sätt.
Det var inte mer livat i grottan än vattendroppar i taket
Det blev mycket ålande
I avgrunden kan någons hand skymtas.
På väg ut till solljuset igen.
Man fick gärna ta sig en dusch med kläderna på efter att ha kravlat runt i leran.
Lite färdkost på vägen tillbaka.
Inte helt optimalt med över 4 mils vandring framför sig.
På väg till Brakkåfallet.
Inifrån det nedre fallet.
Lillälven.
En av många doliner.
Efter en bilresa som varat från tidig morgon till eftermiddag anlände kamrater från Näste 1 och Näste 4 till slut till Strömsund, där man sträckte lite på benen och passade på att äta modernt lagad mat för sista gången på ett par dagar. Just i denna stad börjar det som kallas för Vildmarksvägen, en 50 mil lång sträcka som går runt olika mindre orter i norra Jämtland och södra Lappland, med kraftigt varierande och makalöst vacker natur.
Vyn från en ytterst liten gårdsbutik på vägen norrut.
Man skyndade därefter vidare mot nästa anhalt, då det började närma sig stängning på dessa breddgrader. I Gäddede fick man tag på karta och information om området man var på väg mot, och bestämde sig för att ta tillfället i akt att besöka ett närliggande vattenfall, då man inte hade någon fast planering förrän dagen efter.
Bilen parkerades en kort stund senare och man begav sig till fots längs med en vandringsled genom skogen. Mot Hällingsåfallet, ett 43 meter högt vattenfall, gick den 2 kilo
Den första dagen inleddes med att man samlades på en restaurang i Jokkmokk för att äta en gemensam lunch och få magarna fyllda inför den långa vandringen. Sällskapet som skulle vandra bestod av sympatisörer, aktivister och medlemmar.
Målet för utflykten var bergstoppen Skierfe, som ligger i utkanten av sydöstra Sarek, och tanken var att ge dem som är oerfarna fjällvandrare ett smakprov på en Sarek-vandring, då Skierfe jämförelsevis med många andra turer i området är en ganska simpel vandring.
Efter att sällskapet packat magarna fulla med mat hoppade man in i bilarna igen för att bege sig till Sitoälvsbron, som markerar startpunkten för vandringen. När man närmade sig bron började fjällens vidunderliga snötäckta toppar torna upp sig vid horisonten, och väckte vandringslusten hos de bilburna nationalsocialisterna.
När man parkerat bilarna var det bara att spänna på sig den tunga packningen och börja traska framåt i rask takt, då en lång vandring väntade innan det var dags att sl
Sällskapet tog de första stegen ut i Laponias vildmarker på eftermiddagen 12/08. De första kilometerna kantades av svår terräng och mygg, men stämningen var trots det förväntansfull och vädret trots allt vackert. Martin Saxlind skriver om händelseförloppet här.
En av färdens första vyer och ett smakprov av vad som väntade.
Uppställda och redo!
Första dagens vandring var snabbt över då den börjat så sent. Man slog således läger på en upphöjd plats strax under trädgränsen i stora sjöfallets nationalpark.
Vy från lägerplatsen tidigt nästa morgon.
Vy över lägerplatsen och det dimhöljda berg som vakade över den.
Andra dagens vandring inleddes med ett sällsamt omen i form av en nyfiken räv som oblygt strosade runt lägret under tiden man packade ihop detsamma. Den lät sig matas med torkat kött och kom mycket nära, som bilderna visar.
Slugt tassade den runt.
”Jag ser dig.”
Alla häpnades över besökarens oskygga manér.
Den drog sig inte ens för att läg
