Skip to content
Efter den lyckade dagen vid cruisingen i Västerås begav sig kamraterna till en plats där det hölls en eftersamling av en stor grupp yngre män och kvinnor med raggarbilar. En lite mer avslappnad aktivitet där man hade tänkt samtala med folk och dela ut klistermärken, något som brukar vara väldigt uppskattat av klientelet.
Som en rolig grej hade några masker medtagits och en medlem tog på sig en av dessa för att liva upp stämningen på tillställningen lite extra. Masken kan antingen ha föreställt en skådespelare från en svunnen tid, eller en känd ledare.
Kvällens mest populäre besökare.
Väl på plats blev man oerhört varmt välkomna av raggarna. Flygblad och mängder med klistermärken delades ut, folk sökte sig själva fram för att prata och ta bilder, och kvällens höjdpunkt var såklart den roliga masken; alla ville fota sig själva med medlemmen med masken. Kommentarer som ”vilken jävla kung” kunde höras flertalet gånger under kvällen från besökarna.
Stämningen på
Översatt från Frihetskamp.net.
En av de mest frustrerande aspekterna med modern politisk dialog är att den inte är meningsfull. Politiska ståndpunkter och principer packas ihop på ett sätt som är helt osammanhängande och motsägelsefulla, där varje parti i allt högre grad representerar nischade intressen, samtidigt som en fullständig och holistisk förståelse för statsbyggande har blivit ovanligt. Ingenstans är detta tydligare än när det kommer till jämförelserna mellan nationalism kontra kosmopolitiska värderingar och socialism kontra kapitalism som det överordnade ekonomiska systemet.
Under min livstid har jag sett uppkomsten av en ytligt socialistisk och aggressiv kosmopolitisk vänster och en aggressiv kapitalistisk och ytligt nationalistisk höger, båda i verkligheten något olika varianter av nyliberalism när det kommer till hur de faktiskt genomför politiska förändringar. Vad menar jag med detta?
En kosmopolit ska uppfattas som en ”världsmedborgare” som tyr sig t
Ursprungligen publicerad 2011-11-17.
Martin Heidegger, en av 1900-talets främsta filosofer, ansåg att vetenskapen är begränsad eftersom den är endimensionell. ”Vetenskapen tänker inte”, då den är beroende av objektiva fakta och avgränsad till vad vi idag uppfattar som verklighet.
En fördel med ”metafysiken” (jämfört med fysiken) är att den kan uppfatta saker som inte går att bevisa men däremot ana, känna eller föreställa sig. Genom föreställningsförmågan kan man skapa en ny verklighet om man först visualiserar en bild av det nya tillståndet och därefter förenar alla krafter mot det målet. En avgörande del i detta arbete, när det kommer till vår verksamhet, är naturligtvis att man tar hänsyn till det människomaterial som finns (eller kan uppbådas) och förstår att en världsåskådning ”skall förbli utan betydelse för den praktiska utformningen av folkens liv, så länge ej dess bärande idéer blivit banér för en kamprörelse” (Adolf Hitler). Utan insikten om att uppgiften kräver en kam
