Skip to content
Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.
I en värld efter den 7 oktober och den efterföljande explosionen av antisemitiska attityder har systemet tvingats anpassa sig i ett halsbrytande tempo. Ett av de mest framträdande områden, där detta utspelar sig, hamnar med nöd och näppe inom ramarna för vad som betraktas som acceptabel politisk diskurs. Samtidigt som judiska organisationer arbetar intensivt för att samla och samordna resurser i syfte att censurera politisk kritik mot judar och sionismen, är det likväl så att systemet – åtminstone på kort sikt – är tvunget att acceptera förekomsten av allt mer högljudda judekritiska röster på den politiska högerkanten. Även om detta sammantaget är en positiv utveckling, innebär det samtidigt att systemets fortlöpande anpassningar har lett till att markörerna för kontrollerad opposition har förskjutits, och att det blir allt mer komplicerat att skilja mellan genuin opposition mot judisk makt och en kontrollerad opposition, som tvingas inkorpor
Bristen på politisk beslutsamhet
I dagens politiska klimat, särskilt bland konservativa, saknas en viktig ingrediens som förr utgjorde grunden för starka ledarskap – politisk envishet och orubbliga ståndpunkter. När vi ser hur konservativa i hela västvärlden tvingas ta steg tillbaka och acceptera kompromisser som urholkar deras grundläggande värderingar, blir det tydligt att något fundamentalt saknas.
Sverigedemokraterna, som tidigare profilerat sig som ett parti som ville utmana det rådande politiska etablissemanget, har själva fallit in i samma mjäkiga mönster. Deras omsvängning i frågor som Nato, EU och den så kallade ”öppna svenskheten” är bevis på detta. De samarbetar nu med samma partier som tidigare förlöjligade dem, vilket visar hur snabbt de släppt sina egna övertygelser för att passa in. Detta är ett beteende som inte bara saknar styrka, det är omanligt och visar en oförmåga att stå emot trycket från yttre krafter.
Sverigedemokraterna är sionistiska folkf
