Skip to content
Under min tid som ledare i Nordiska motståndsrörelsen har jag strävat mot att den nationella sfären ska hålla en så enad front som möjligt. Av erfarenhet har jag lärt mig att om man brottas med grisen blir man själv smutsig, och det är inte något som gynnar någon part i den nationella rörelsen.
Dessutom vill jag inte att svenskar som börjar intressera sig för nationalsocialism eller nationalism kommer in i en miljö där de ser att företrädare beter sig som småpåvar, som intrigerar mot andra och inte kan enas om grundläggande gemensamma mål.
Nationella företrädare med en ansvarskänsla för den oppositionen de är en del av förstår givetvis att systemet vill ha intriger och drama inom rörelsen i syfte att kunna spela ut grupper mot varandra och skapa splittring. Min uppfattning är emellertid dessbättre att de flesta nationella inte längre vill lägga onödiga resurser på att motarbeta varandra utan att fokusera på kampen för vårt folks överlevnad.
Det betyder naturligtvis inte att vi
Få personer har nog undgått att ta del av informationen att Nordiska motståndsrörelsen terrorklassats av USA, som själva i ärlighetens namn är en riktig terrorstat. Resonemanget bakom detta är såklart inte att det organisationen gör är att bedriva terroristisk verksamhet, utan för att våra idéer ses som farliga för makten.
Nordiska motståndsrörelsen är världens största och mest kända öppet nationalsocialistiska organisation, som påtalar de verkliga problemen i världen, orsakerna bakom och hur de kan lösas, för folkets bästa. Människor och organisationer världen över har inspirerats av oss och skriver brev för att visa sin uppskattning, eller använder delar av vår politik, struktur och estetik som mall för sin egen organisation. Dessa människor kommer från Japan i öst till Argentina i väst och våra representanter har medverkat i poddar och fysiska möten i alla möjliga sammanhang.
Det finns nationella som anser att all utåtriktad aktivism är meningslös och beviset för detta är
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Även om Sverige blir ett alltmer laglöst och våldsamt land har de allra flesta svenskar det relativt bra vad gäller materiell levnadsstandard. För de flesta är otryggheten också bara något man än så länge upplever lågintensivt. Det är bara en liten del av befolkningen som personligen har blivit utsatt för något allvarligt brott.
Detta gäller även för nationella. Den nationella kampen är inte särskilt våldsam eller riskfylld sett ur ett historiskt perspektiv. 20-talet i Sverige ser ännu inte ut som förra 20-talet i Tyskland.
Trots detta skulle jag säga att särskilt de som är eller tänker bli politiskt engagerade bör se över sin psykologiska beredskap. Som organiserad nationalist finns det ändå en ej försumbar risk att du kommer råka ut för mindre eller större personliga kriser. Du kan bli indragen i rättsprocesser mot staten för att du missaktat någon minoritetsgrupp och tvingas betala lite böter för det; du kan få fängelse för att ha t
