Skip to content
I en artikel av TV4 rapporteras det nu att Nordiska motståndsrörelsen får 4,7% av rösterna på Campus Manilla. En skola där bland andra prinsessan Estelle och prins Oscar går.
Men det är inte bara på Djurgårdens elitskola som NMR får en god andel av rösterna. På Skarpängsskolan i Täby får Motståndsrörelsen 2,46% av rösterna. Även på Gotland kan man se att på hälften av de rapporterade skolorna hade elever valt att lägga sin röst på det nationalsocialistiska alternativet.
De flesta av rösterna lades i Stockholms län spridda över 45 olika skolor, men även Örebro län sticker ut i rapporten då röster på Motståndsrörelsen återfinns spridda i flera kommuner med de flesta rösterna i Hallsbergs kommun och Örebro stad.
Värt att notera är också att på många skolor där Nordiska motståndsrörelsen rapporteras inte fått några röster alls så finns det anmärkningsvärt många ”ogiltiga” röster.
Den nationella rörelsen hade rätt: alla andra hade fel
Sedan efterkrigstiden har den politiska debatten präglats av en nästintill total konformism. När Socialdemokraterna och de borgerliga partierna på 1970- och 80-talen lade grunden för den svenska mångkultur- och migrationspolitiken, antogs det som en odiskutabel sanning att storskalig invandring från tredje världen berikade samhället utan några betydande konsekvenser. Den enda röst som invände mot detta var den stämplade och hatade nationella rörelsen.
Idag står det klart att den etablerade politiken drev Sverige in i en historisk återvändsgränd. De varningar som tidiga nationalistiska aktörer reste om kriminalitet, försämrad välfärd för vita människor och folkutbyte, avfärdades under decennier som ”främlingsfientliga domedagsprofetior”. Idag har allt detta blivit sanning.
Att i efterhand tveka om den nationella rörelsens historiska pricksäkerhet är inte bara intellektuellt ohederligt, det är en direkt förnekel
Söndagen den 13 september är det val till Sveriges riksdag. Vad är det då som väljs via detta val? Frågan är värd att ställa eftersom en förvirrad situation sedan länge har förelegat och bara blivit värre med tiden. Därför är inte heller svaret på frågan självklart.
Låt oss konstatera vad som inte kommer att väljas i detta val: ett ledarskap för det svenska folket, eftersom man naturligtvis inte kan leda ett folk man inte erkänner. I praktiken förnekar samtliga riksdagspartier svenskarnas existens, må vara på olika sätt och med olika formuleringar. När tidningen Frihetsnytt var på Almedalsveckan i somras ställde man den enkla frågan till politiker om svenskar existerar som en etnisk folkgrupp eller inte, och med några undantag så visade det sig oerhört svårt att klart och tydligt svara ja på den frågan, vilket bekräftar denna förnekelse med ett handfast underlag. Flera svarade också rakt ut nej. Ett av få tydliga ja-svar kom från Motståndsrörelsens riksdagskandidat Pär Öberg, som
