För att ge rätt bakgrund till bråket inom de egna leden får vi backa bandet några steg. När deltagarna på manifestationen äntrar Riddarholmen som är manifestationens ändhållplats så har ett mindre antal svenskhatare smugit sig dit. När deras skrikande sätter igång, ställer sig polisen emellan dessa. Ingen gör sig något större besvär över dessa gaphalsar utan fortsätter vandra in på Riddarholmen. En stund efter att alla deltagare kommit in på Riddarholmen så framkallas en kollektiv rörelse bland de församlade i den riktning som svenskhatarna bedrev sin provokation.

Det är fortfarande många som som fullständigt ignorerar det som sker. Delvis för att störningselementet inte uppfattas som hotfullt. Några av de som står kvar i andra göromål är en grupp med anknytning till Svenska motståndsrörelsen. Tanken träder dock fram att det kan finnas andra svenskfientliga våldsverkare som lurpassar i någon av de mörkare gränderna på holmen. Gruppen blir därför nyfiken på att utforska denna eventualitet. Och det är nu som den unika anekdoten börjar få sin början!

Gruppen passerar entrén till Riddarkyrkan och beger sig ner i en mörk gata. Kanske lyckas man få möjligheten att be någon fridstörare utveckla sina argument till varför enbart svenskfientliga åsiktsyttringar skulle vara tillåtna. Om inte annat kan det vara lämpligt att uppmuntra vederbörande om att omvärdera sina ambitioner med att bedriva tjeckistiskt omvårdnadsarbete mot någon av manifestationens deltagare. Gruppen menar istället att bolsjevikiskt fältarbete gör sig bäst i dessa låtsasrevolutionärers våta drömmar.

Den mörka gatan tar slut och gruppen försöker orientera sig om vart någon altruistisk bolsjevik kan tänkas lurpassa. Till höger identifieras några element som framkallar en suspekt känsla och drar till sig gruppens uppmärksamhet. Känslan höjs om att det är någonting lurt i görningen. Vid nästa gränd till höger så uppträder en större grupp mörka individer i uppförsbacken (notera att mörkret gör att det är svårt att spontant urskilja annat än mörka gestalter). Alla grips av känslan om ett närstående hot. Detta framkallar den instinktiva reaktionen hos gruppen att avancera mot vad man uppfattade som ett hot.

När vi avancerar framåt kastas flaskor och projektiler på oss och slagsmål utbryter. Efter ett tag börjar grupperna notera något som inte stämmer. De stridande grupperna orienterar sig på något sätt om vilka det är som de slåss emot och snabbt förändras situationen när ”polletten faller ner”. Striden avstannar. Vi har slagits med våra egna meningsfränder!

Det konstateras att ingen blivit allvarligt skadad och de stridande grupperna blir nu istället en grupp som rör sig vidare. Är detta världshistoriens snabbaste försoningsprocess månne? Senare på kvällen får de inblandade möjlighet att prata om det inträffade. Alla verkar konstatera att det inte finns något ont blod. Vi kämpade ju alla mot något vi trodde var fientliga våldsverkare!

I efterhand kan vi se det komiska i händelsen, skratta åt den tillsammans och ta med oss denna extraordinära episod som ett minne för livet. Vi får härmed hoppas att ingen tagit illa upp av det inträffade. Och eftersom detta misstag ändå har kommit till allmän kännedom så låter vi er alla ta del av bifogad film för att med egna sinnen uppleva det som skedde. Och en sak får vi inblandade unna att säga varandra: bra kämpat kamrater!

https://peertube.se/videos/watch/a32a87c1-9a44-447b-9b98-96dffeff34d5

 

(Filmen är något manipulerad genom att ljus lagts på)