Om man läser de politiskt korrekta döendemediernas rapporteringar går det inte att undgå deras vilja att titelera oss nationalsocialister som ”extremister”. Frågan vi, men även alla andra, bör fundera över är ifall vi är de extrema…
Vi nationalsocialister anser att andan som genomsyrar vårt samhälle idag är sjuk. Det är den här ordningen vi först och främst sätter oss emot och strävar efter att presentera ett sundare alternativ till. Kapitalism och kortsiktighet är två nyckelord i dagens samhälle.
Både människor, djur och natur har blivit en slit och släng-vara. Det finns ingen plats eller tid för eftertanke utan allt handlar mer eller mindre om snabba lösningar. Den här synen rubbar all naturlig balans och tenderar att på sikt förstöra det livsnödvändiga samspelet mellan dåtid, nutid och framtid.
Vi anser att vi människor är och förblir en del av naturen och att vi precis som allt annat levande är bundna att följa dess oskrivna lagar. Det vi ser idag är till mångt och mycket ett direkt resultat av att människan ställt sig över eller utanför naturen.
Ett exempel på detta är att så många inte inser och värdesätter även de rasliga skillnaderna mellan olika människor. För oss nationalsocialister är det en självklarhet att bejaka dessa skillnader och låta människor leva där man har de bästa genetiska förutsättningarna för att lyckas och utvecklas.
Mångkulturen och det uppblandade rasliga samhället är inget annat än ett destruktivt mänskligt experiment som på sikt kommer att slå tillbaka på oss alla. Det finns en sak som styr den här utvecklingen och som får den att gå på högvarv. PENGAR. Man vill globalisera marknaden och öppna upp för den fria handeln.
I själva verket vaggas vi alla in i en falsk illusion av välfärd. Detta då välfärden som den ter sig idag är på vippen att krackelera. Det saknas så oerhört många pusselbitar för att allt ska falla på plats och det vi tvingas bevittna idag är inget annat än ett mycket kortsiktigt skådespel. Vår nationella välfärd är i själva verket helt och hållet beroende av att vi inte tar oss an all världens besvär.
En annan sak som är ytterst alarmerande och hotar vår faktiska existens är hur jordens naturresurser utnyttjas. Massinvandringen som västvärlden drabbas av är en efterdyning av att vissa självutnämnda stormakter väljer att lägga sig i eller till och med starta konflikter i otaliga länder. Inte sällan bottnar även detta i ekonomisk vinning.
Det finns ingen konstruktiv framtid för mänskligheten på världsledarnas scheman. Den enda tydliga planen är att göra oss alla till trogna konsumenter och brickor i ett världsmonopol. Och det är här vi kommer till knutpunkten. Det är vad vi först och främst kämpar emot. Vi är fiender av det här levernet. Vi är kritiker och vi är avståndstagare.
Dessutom är vi målmedvetna och strävar efter förändring. DET är vad som får de nu styrande att kalla oss för extremister. Och jag kan förstå dem. Det är extremt att vägra anpassa sig till detta sjuka samhälle. Det är vågat att stå upp och säga ”nej”.
Alla de som på ett eller annat sätt ställer sig emot det nu rådande systemet klassas som extrema. Vi nationalsocialister är inte på något vis ensamma om detta. Om man tänker efter så är det inte vi samhällskritiska som står för det verkligt extrema.
De som direkt eller indirekt upprätthåller denna degenererade och skadade avart till utveckling är de riktiga extremisterna. De som närs av ett döende och passiviserat folk. De som gör snabba pengar på en miljöförstörd och näst intill urholkad moder jord.
Vi har en tung börda att bära. Ett ansvar som innebär ett initiativtagande som kräver både styrka och tålamod. Det är vår plikt att förvalta vad våra förfäder efterlämnat åt oss. Likväl är det upp till oss att bygga vidare för nästkommande generationer och i vår tur överlämna en hållbar värld.
Vi måste därför fortsätta och skynda på denna enligt vissa, extrema samhällsomvälvning. Det finns inga genvägar. Det finns bara kamp!
