– Blir du kallad rasist ska du känna dig stolt!

Bo Nilsson har alltid haft en offensiv framtoning. Det gäller att inte falla i motståndarens fällor, förklarar han. Ett karaktäristiskt drag hos Bo Nilsson är att han hugger tillbaka och inte ber om ursäkt för var han står politiskt. Det har gjort intryck på många människor.

När Bo Nilsson på 1980-talet engagerade sig inom den tidens nationella rörelse, var det en stark personlighet som gjorde sig hörd. Det var en tyngdlyftare från Norrbotten med utstrålning som både kunde ryta till och sätta politiska motståndare på plats.

Sverigedemokraterna grundades 1988. Partiets första möte ägde rum i Medborgahusets stora sal på Södermalm i Stockholm. Bo Nilsson var en av åhörarna på grundmötet. En tid efter mötet valdes han till vice ordförande för partiet. Han blev mycket omtyckt i sin partiroll där han backade upp ordföranden Anders Klarström i många debatter och möten.

– Det jag vill få fram är kontrasten mot hyckleriet i dagens SD, berättar Bo Nilsson.

Under sin tid som vice ordförande i Sverigedemokraterna gjorde sig Bo Nilsson känd som personen som kunde röra om i grytan. Det hände att hans spetsfyndiga uttryck blandades med rå humor på ett sätt att det till och med blev för mycket för vissa av de egna partimedlemmarna.

I en debatt med Folkpartiet i Örebro kallade han kungen för ”Sveriges största socialbidragstagare”. Det ledde till att han fick avgå som vice ordförande. Trots detta var han ändå populär och ombads ofta att komma in och hjälpa partiet som talare och att leda offentliga demonstrationer inpå mitten av 1990-talet.

– Är det så att kungen inte trivs här i landet så kan han ju ta sin invandrarkärring och dra sa jag också. Det blev ett jädra liv efteråt och vissa rojalistkärringar skickade tillbaka sina partimedlemskap.

Året 1992 blev betydelsefullt för Bo Nilsson då han kom att omvärdera sin tidigare ståndpunkter som bland annat kretsat kring att resonera om demokrati eller att referera till demokrati i argumentationen.

En sak som blev särskilt avgörande var när han studerat Adolf Hitler och Mein Kampf. Bo Nilsson beskriver det som ett uppvaknande som ledde honom vidare till att bli nationalsocialist och senare engagerad som ledare inom NSF, Nationalsocialistisk Front.

– Ett bättre dokument över demokraternas förljugenhet och hyckleri går inte att hitta, fastslår Bo Nilsson om Mein Kampf.

Med tanke på Sverigedemokraternas nuvarande framgångar men också aktuella intriger och annorlunda framtoning är jag särskilt nyfiken att förmedla vad Bo Nilsson som gammal SD-veteran har att säga.

Var man inom det ursprungliga SD seriösa med realistiska mål och argument?

– Vi hade fullständigt rätt i våra viktigaste frågor. Invandringen var även då enorm och pågående utan tecken på ändring. Vi hade full tillit till det vi skapade och gott hopp om att svenska folket skulle förstå den fara som nationen var utsatt för. Vi hade ett bra upplägg på hur vi skulle bemöta argumenten och trodde på partiprogrammet som den rätta vägen framåt. Vi hade duktiga partiarbetare som producerade relevant material för den tiden.

Hur skiljde sig den politiska inriktningen från det nuvarande SD?

– Man hade definitivt inga tankar på att vattna ur nationalismen. Det fanns inga tankar att ändra grundläggande inriktningen. Jag vill då nämna exemplet om nationens grundval.

Bo Nilsson läser upp stycket Nationens grundval som ingick i informationskampanjen Tänk självständigt:

– Grundvalen för en nation är folkets homogenitet. Det som i huvudsak skapade de olika nationerna var att mängden av de faktorer som förenar ett folk var betydligt större än mängden av de som skiljer det åt. Vår nutids befolkningspolitiska experiment har inte bara en hel del tydliga kortsiktiga negativa följder. Det bryter dessutom mot naturens egna grundläggande lagar och visar därigenom sin egen omöjlighet och farliga inriktning.

Bo Nilsson stannar upp i läsningen och betonar att stycket är lika hållbart nu som innan och fortsätter:

– För vår egen nation kommer detta på längre sikt innebära en fullständig katastrof och utplånandet av de som vi känner som svenskt och svenskar. Den import av främlingar, och det bildande av främmande kolonier inom vår nations gränser samt den upplösning av svenska nationen som dagligen och successivt sker genom uppblandning med de främmande måste snarast upphöra. Främlingarna måste sändas tillbaka till sina ursprungsregioner. Ju längre tid man väntar med att ta itu med dessa problem, desto svårare och smärtsammare att ta itu med dem.

Stycket för samtalet vidare till frågan om så kallad rasism. Det märks att Bo Nilsson lärt sig att vrida psykologin rätt.

Kan du lyfta fram en kontrast till dagens SD, eller hur ni hanterade frågan om rasism?

– Det här att vi kallades för rasister är hedervärt för mig. Jag har ingen förståelse för dagens personer som är rädda för att kallas rasist. Att vara rasist är den högsta formen av fosterlandskärlek och vikten att värna om sin egen ras och nation. Blir du kallad rasist ska du känna dig stolt! Det är våra motståndares konstruktion att få oss att känna oss smutsiga. Vi ska inte hamna i deras fällor.

Problemen som ni pratade om då kanske flera känner till idag? Hur upplevdes SD när ni träffade folk på den tiden?

– Vi upplevde det ungefär som dagens gatuaktiviteter kan se ut inom Motståndsrörelsen. Många kom fram och höll politiska diskussioner. Det fanns folk redan då som förstod vilken avgrundsväg som nationen slagit in på. Samhället upplevdes ibland som mer polariserat än idag. Då var vi få aktiva och många vi mötte hade ännu inte sett alla problem vi pratade om. Vansinnet har accelererat från den tiden. Idag är det lite mindre hätskt än när vi var ute på 1980-talet.

Vad beror det på att klimatet numera blivit mindre hätskt?

– Massinvandringen börjar drabba fler och fler får upp ögonen. Därför har klimatet blivit lite lättare. När du har ett problem på avstånd är det lättare att hantera. Om min dotter blir våldtagen eller jag får näsbenet avslaget blir det plötsligt en annan sak.

Beror SD:s framgångar på att de backat på många frågor och blivit mjukare?

– Framgången beror på medvetenheten om de astronomiska belopp massinvandringen kostar svenskar folket. Det är också att allt elände som invandringen medfört börjar sätta sig in hos en del av svenska folket som röstar på SD. Man uppfattar att SD kan bli en bromskloss oavsett vad de har för hårdhet.

Har något ändrats som gjort att flera stödjer SD?

– Problemen drabbar alltfler människor i vardagen. Invandringen sker på bekostnad av välfärdsstaten. Detta är nyckeln till deras framgång, att folk ser ett hopp hos SD. Det finns däremot inget kvar av originalet på SD vilket nu gömts undan i hyckleriets högborg riksdagen. Det handlar närmast om världsrekord i anpassning. SD har blivit diametralt annorlunda från tiden då vi till exempel kunde bjuda in den före detta SS-mannen Franz Schönhuber till ett möte i Medborgarhuset den 7 september 1991.

Hur skulle det se ut idag om SD hållit den ursprungliga kursen?

– SD kunde ha gjort samma framgångar eller ännu större utan att vattna ur nationalismen till oigenkännlighet. Det handlar om att man måste ta plats och inte vika sig som en orm. Gör man det bra kommer folk lyssna.