För två veckor pratades det om nästan ingenting annat i media än incidenten i Helsingfors centrum den 10 september. En helt ny nivå av mediestorm uppnåddes när ”etablissemangets älskling”, Jimi Karttunen, blev politiskt mördat av ”blodtörstiga och våldsamma nynazister”. Karttunen var enligt de stora mediehusen en oskyldig förbipasserande, fredsälskande före detta dagisanställd och livsstilskonstnär.
På sociala medier uppdagades dock sanningen om antifascisternas och ”antirasisternas” martyr Karttunen som i verkligheten var någon helt annan. Olika medier spred Karttunens änglalika konfirmationsbild, men när han dog var han en 28-årig missbrukare och aggressiv bråkmakare. Sådant var hans beteende mot våra aktivister när han ropade obsceniteter, försökte att angripa och spottade på dem (möjligtvis spred han även farliga sjukdomar i sin saliv).
Media och politiker meddelade enhälligt att Karttunens dödsorsak var en spark i bröstet och därför är vår aktivist Jesse Torniainen, även känd genom sitt mellannamn och smeknamn Eppu, häktad för grovt vållande till annans död och misshandel. Trots detta är Karttunens slutliga dödsorsak ännu inte fastställd. Andra möjliga dödsorsaker än sparken i bröstet har ignorerats, detta trots att man har kunnat fastställa att Karttunen inte inom de närmsta dagarna fördes till sjukhus. Istället försvann han från brottsplatsen med hjälp av sina vänner och på egen hand.
Överläkare och docent vid Åbo universitetssjukhus, Olli Tenovuo, har i en intervju med tidningen Ilta-Sanomat sagt att ett möjligt händelseförlopp är att Karttunen, efter att han kom hem från sjukhuset, åter föll och slog i huvudet. Detta då balansen inte varit bra efter det första fallet vid konfrontationen då han slog sitt huvud i asfalten. Han har påpekat att Karttunen kan ha fått en hjärnblödning när han kom hem.
Mediekoncernen Sanomas och Yles överdrivet partiska journalister, som är anställda för att propagera en sionistisk agenda (instiftad av Erkkos släkt), mångkultur, kulturmarxism och andra av eliten älskade liberala ideologier, politiker som hatar sitt eget folk samt vänsterextremister påstår sig veta bättre om Karttunens dödsorsak än överläkaren och docenten Tenovuo eller vad som framkommer av obduktionsrapporter.
Nästan omedelbart efter att Karttunen förklarats död påbörjades ett mantra om förbud av ”extrema rörelser” och dess symboler. Flera politiker valde snabbt att fördöma så kallade våldsamma extremiströrelser.
Bland annat marscherade Finlands finansminister Petteri Orpo utan knot med vänsterextremister i Peli Poikki-demonstrationen i Helsingfors under en banderoll som visar hur en kommunistisk näve krossar, inte bara Motståndsrörelsens symbol, utan även finska statens och polisens symboler. Till demonstrationen var även Mikael Brunila, som har fört ett olagligt personregister över nationella, en inbjuden talare!
Enligt medial information ska regeringen inte stifta en ny lag för att förbjuda ”rasistiska extremistorganisationer”. Det har pratats om ”effektiviserande av existerande lagar” och ”förstärkning av myndigheternas resurser”. Ännu är det lite oklart kring vilka sorters åtgärder som makthavarna tar till i praktiken, men för att förbjuda Motståndsrörelsen skulle de behöva förändra grundlagen och polisväsendet eller åklagaren måste väcka åtal mot oss. Motståndsrörelsen har aldrig heller planerat, förespråkat eller genomfört systematiska brott eller blivit dömd för ”hets mot folkgrupp”. Saker som skulle kunna användas som en anledning till att förbjuda oss.
Man kan säga att det är mycket sannolikt att man inte kan finna dessa anledningar till att förbjuda oss. Det handlar i första hand om psykologisk repression och skrämseltaktik riktat mot nationella. Makthavarna önskar sig desperat att vi ska underkasta oss dessa försök. Yttrande- och mötesfrihet vill man bara ska gälla de som har ”rätt åsikt”, i nordkoreansk tappning.
Det första eliten prioriterade var att i allmänhetens ögon skapa en så obekväm bild av aktivisten Eppu Torniainen som möjligt, visa långfingret till hans integritetsskydd och svartmåla honom genom att hävda att han är en impulsiv dåre som attackerar vem som helst av etablissemangets älsklingar. Eppu har dock blivit känd i vår rörelse som en arbetsam och pålitlig kamrat och omtyckt av alla.
Jussi Tapani, professor i juridik, och Kari Uoti, doktorand i rättsvetenskap, ansåg i sina intervjuer med MTV att det inte längre var Torniainens ansvar när läkaren efter undersökningar beslutade att låta Karttunen lämna sjukhuset och åka hem. I dagens Finland kan en radikal nationalsocialist inte räkna med att domstolen kommer att döma honom rättvist. Torniainen skulle knappast ha blivit fängslad på grund av en så oklar och osannolik misstanke om dödsvållande om syftet med det här fallet inte skulle vara att sätta press på Nordiska Motståndsrörelsen. På grund av detta är Torniainen en ren politisk fånge.
Polisen misstänker att Torniainen reagerade på beteendet från en aggressiv person. Jag påstår att varje självrespekterande och sund människa skulle ha agerat på precis samma sätt. Hade du själv bara stått passiv om du drabbades av det hotfulla beteendet hos en drogmissbrukande vänsterextremist?
Mina vänner och kamrater, nu står vi upp och kräver frihet för den politiska fången Jesse Eppu Oskari Torniainen!
Texten är ursprungligen publicerad på vastarinta.com
