Så var vi tillbaka efter 1 maj i Falun, där många hundra svenska arbetare hade slutit upp för att demonstrera för folkgemenskap.
Inräknat själva ledet, de som gick bredvid ledet (funktionärer och vårt eget mediefolk) samt de som anslöt sig direkt till platsen blev vi runt 600 deltagare – en kraftig ökning från förra årets demonstration i Borlänge (350 deltagare). En ökning med 71 procent.
Ytterligare cirka 500 åskådare fanns på plats för att lyssna på talen, varav ungefär en tredjedel av dessa tycks ha varit motdemonstranter. Också antalet åskådare har växt sedan Borlänge.
Jag tänker fatta mig kort. Det kommer andra kommentarer, intervjuer, filmer och bildreportage i dagarna. Jag tänkte bara här och nu återge vad Motståndsrörelsens ledning anser om demonstrationen.
Organisationens ledare Simon Lindberg har redan tagit upp detta mycket bra i ett tal vid den eftersamling där många kamrater deltog. Men för dem som inte var med gäller följande:
Demonstrationen i Falun var den bästa vi hållit hittills. Det var den bäst organiserade, den hade de bästa talen, vi lyckades skapa mest uppmärksamhet (delvis tack vare hysteriska politiker och mainstream-media) jämfört med tidigare demonstrationer.
Organisering och utförande från demonstrationskommitténs alla grupper var exemplarisk. Funktionärer upprätthöll ordningen, deltagare höll sig disciplinerade och såg till överrösta de gälla rösterna från babianerna (för att citera partikamrat Jörgen Kromann). Allting, vare sig det gällde ljuduppsättning, trumslagare eller att hindra störande element från att nå fram till ledet, flöt på. Det märks att vi blivit bättre på att organisera demonstrationer, vilket gör att vi kommer kunna utföra dem ännu bättre och mer frekvent.
Det enda vi inte lyckades klara var att slå deltagarantalet från 12 november-demonstrationen i Stockholm (700 deltagare). Vår gräns för ”godkänt deltagarantal” var dock satt en bit lägre än det antal som faktiskt kom till Falun. Vi jämförde oss helt enkelt med 1 maj-demonstrationen i Borlänge och inte den i Stockholm. Detta av två anledningar:
1. Falun är inte Stockholm. Det är helt enkelt enklare att samla folk till en storstad.
2. Våra 1 maj-demonstrationer är något mer organisationsinriktade. De är naturligtvis öppna för alla nationella, men det är lite mer krav, lite mer Motståndsrörelsen, lite mer nationalsocialism.
Även om man såklart hoppades på tusen deltagare hade antalet varit godkänt om det ”bara” blivit 500 i Falun. Trots att det rörde sig om en mindre stad som saknar geografiska fördelar så kan vi ändå konstatera att 600 nationalsocialister demonstrerade i Falun. Dessutom tycks vi ha blivit fler än motdemonstranterna.
Förutom de dryga 12 000 som i nuläget lyssnat på vår radiolivesändning (8 000 följde sändningen direkt) är det 16 500 som tittat på den något strulande videoströmmen. Då var ändå Nordfront nere långa perioder på grund av tekniskt strul (något vi naturligtvis skall åtgärda tills nästa gång). Som en fingervisning på hur stort intresset var för demonstrationen kan nämnas att 70 000 följde journalisten Joakim Lamottes livesändning på Facebook.
Medieuppmärksamheten har varit enorm. Alla mainstream-medier har hetsat, statsministern har känt sig tvingad att uttala sig om vår demonstration, försvarsministern beger sig ut för att tala mot oss. Tusentals nya människor känner till oss efter demonstrationen i Falun och många kommer att vilja gå med oss (vilket var exakt vad som skedde efter 1 maj förra året).
Inför, under och efter demonstrationen har vi fått en form av uppmärksamhet som inte bara ger oss självförtroende (den som hatas av systemet vet att han är på rätt väg) utan också kommer ge oss ett ökat stöd och nya medlemmar. Precis som Simon Lindberg också tog upp i sitt tal under eftersamlingen så visar detta att vi valt rätt strategi.
En del menar att det krävs något ännu mer radikalt än en revolutionär politisk rörelse och vissa av dem kanske till och med är beredda att backa upp sina ord. Lycka till i så fall, men för egen del känner jag att det dumt att ändra kurs när vi nu äntligen röner verkliga framgångar och är på god väg att mobilisera folket – samt fortfarande kan verka lagligt.
Andra kanske menar att enbart radio eller ”metapolitik” är vägen att gå. Visst, men hur många utanför den egna kretsen känner till några sådana initiativ?
Nej, revolutionär politisk kamp är vägen att gå i nuläget. Det är på gatorna vi kan agitera till massorna och det är genom att möta upp människor som vi kan förändra deras sätt att tänka. Det är på gatorna vi får ut budskapet på bästa sätt – genom personlig närvaro – och kan manifestera styrka samt inspirera till handling.
Nordfront har över 300 000 unika besökare varje månad. Det gäller att få ut tillräckligt många av dem på gatan. Det är genom kampen på gatan man till slut mobiliserar många hundra och sedan tusentals och tiotusentals som går i själva leden! När tusentals och tiotusentals ansluter till demonstrationerna så börjar den stora förändringen.
Från Borlänge till Falun ökade vi med 71 procent. Det är rimligt att vi ökar med lika många procent från Stockholm till nästa stora demonstration i en större stad, var den nu än blir. Nästa stora demonstration kommer vi i så fall bli närmare 1200 man. Tusen personer är vårt mål och jag kan försäkra er om att vi kommer bli mer än så. Borlänge, Stockholm och Falun är bara början.
Tack alla som slöt upp i Falun. Vi ses nästa gång!
