Under förra året kom Nordiska motståndsrörelsen att totalt dominera Almedalsveckan. Som den sanna opposition vi utgör blev vi mycket obekväma för de etablerade politikerna. Vi gav Almedalen något den aldrig sett förut; rakryggade och ärliga män och kvinnor som var på Gotland främst för att diskutera politik, inte för att pimpla rosévin. Som jag sa i mitt första tal i torsdags; vi ”demokratiserade” Almedalsveckan.
Det samlade etablissemanget var mycket måna om att vi inte skulle få återupprepa vår succé i år och valde därför att hetsa mot oss i ungefär sex miljoner olika artiklar samtidigt som Region Gotland bröt mot sina egna stadgar, och kanske den svenska lagen, när de vägrade ge oss tillstånd för att få hyra mark och sätta upp ett tält. Till politikernas förtret utgjordes dock inte polisens tillståndsenhet av lika korrupta tjänstemän och därför fick vi istället tillstånd den vägen, åtminstone för att sätta upp ett informationsbord och hålla tal från hamnplan under tre dagar.
Detta tillstånd i kombination med den grundlagsstadgade rätten att få sprida vårt budskap på offentlig plats skulle räcka för att våra aktivister skulle ha de verktyg som behövdes för att åter igen ta plats i rampljuset. Med närmare 150 av våra medlemmar på ön, understödda av sympatisörer och människor från andra nationella grupperingar, skulle vi åter igen komma att synas och höras mest av alla. Utan tillstymmelse till konkurrens. Flera är de journalister, politiker och tyckare som uttalat sig att det tidigare gällande schemat där alla riksdagspartier har varsin dag inte längre är överensstämmande med verkligheten, istället är det Nordiska motståndsrörelsens dag varje dag!
Vart man än vände sig inne på Almedalsområdet stod nationalsocialister i vita piké-tröjor och delade ut nytryckta och professionella valtidningar. Vid vårt bord bjöds det på kaffe, svarades på frågor och debatterades. Vid folkförrädarnas arrangemang fanns vi för att protestera med banderoller och burop. Vid hamnplan hölls så hög-energiska tal att de som brukar tjata om hög energi framstod som sengångare med rollatorer i jämförelse. På vägen till hamnplan hölls dessutom under våra dagar där, värdiga demonstrationer.
När man gick till någon föreläsning såg man nationalsocialister både på vägen dit och på plats. När man gick för att handla såg man nationalsocialister både på vägen dit och inne i butiken. När man gick för att äta såg man nationalsocialister både på vägen dit och i kön för att beställa mat. Det var nationalsocialister precis överallt. Faktum är att vår dominans var så överväldigande att om man som utomstående besökt Almedalsveckan utan att veta vad det var för något kunde man nog ganska enkelt få uppfattningen att hela arrangemanget var uppstyrt av Nordiska motståndsrörelsen!
I både lögnmedia och på sociala medier skrivs det om organisationen i proportion med att vi skulle vara landets största parti. Visst är det mycket lögner och överdrifter, men att vi fångar människors intresse bättre än andra syns mycket tydligt. I våra egna direktsändningar och på Nordfront har dessutom trafiken varit hög.
Jag överdriver inte ens lite grann när jag säger att Almedalsveckan 2018 var en total seger för Nordiska motståndsrörelsen!
Det finns som vanligt vissa som menar att vi borde agerat annorlunda under vissa av våra aktioner eller att vi borde accepterat att bli spottade, knuffade och trampade på utan att slå tillbaka. Dessa kommer jag inte bemöta på något djupare vis i denna artikel än genom att säga att handling alltid är bättre än passivitet. Hade bara fler av vårt folk förstått detta istället för att vara så oerhört rädda för att ”se dåliga ut” hade vi aldrig befunnit oss i den situationen vårt folk och land står inför idag. Hade vi så bara kunnat få alla nationella att acceptera detta hade motståndet stått betydligt mer starkt och enat.
I övrigt hänvisar jag till den fortfarande aktuella artikeln Moderat gnäll eller revolutionär kamp, samt till denna veckas kommande avsnitt av Ledarperspektiv som utkommer nu på onsdag där ämnet diskuteras än mer.
Tack till våra aktivister och medlemmar som offrat tid och pengar för att kunna delta och som dessutom gjort detta med bravur. Tack till de som ansvarat för logi och andra praktiska bestyr. Tack till våra fantastiska talare. Tack till alla våra sympatisörer för uppmuntrande ord, klappar på axeln och generösa bidrag både kontant på plats och till det tillfälliga (det är redan spärrat av banken) Swish-nummer som sattes upp. Tack till meningsmotståndare som höll god ton och gick att hålla intressanta diskussioner med. Slutligen tack till We are Dalarna, Antifas två representanter på ön och KRIS för goda skratt genom ert tragikomiska beteende.
Jag avslutar med att citera Fredrik Vejdeland: Almedalen tillhör oss nationella!
