Tack Simon Lindberg för att du hedrar oss med en intervju. Du är ledare för Nordiska motståndsrörelsen, men inte dess grundare. Hur länge har du varit ledare? Känner du till hur tankarna gick före grundandet?

Nordiska motståndsrörelsen grundades 1997 och jag tog över ledarskapet för tre år sen nu. Jag känner väl till tankarna som fanns hos grundaren. På det sena 90-talet fanns det en ganska stor “nationell” rörelse i Sverige som dock till stor del var dåligt organiserad och väldigt subkulturell. Den bestod framförallt av skinnskallar varav många drack mycket alkohol och gick på konserter och sen kanske någon gång ibland, mellan spelningarna, deltog i den riktiga kampen.

Det fanns ett behov av en seriös och radikal motståndsrörelse som inte var subkulturell och som inte bara såg till kortsiktiga mål så som att vinna någon plats i något parlament eller liknande. Det behövdes en genomtänkt organisation som ställde krav på sina medlemmar och som skulle klara alla de hårda prövningar som förmodades komma med åren och vars enda långsiktiga slutmål var total seger för den nationalsocialistiska saken. Denna organisation var, och är fortfarande, Nordiska motståndsrörelsen.

Var du politiskt engagerad innan du gick med i Nordiska motståndsrörelsen?
Jag anslöt mig till Motståndsrörelsen år 2009. Innan dess var jag medlem i den nu nerlagda organisationen Nationalsocialistisk front (NSF) under tio års tid. NSF gick jag med i när jag var 16 år gammal och innan dess hade jag inget seriöst tidigare politiskt engagemang.

Vad är din målsättning och vision med ditt engagemang?
Min vision är att uppnå frihet för vårt folk och säkra dess överlevnad. I en homogen nationalsocialistisk stat kan vårt folk nå sin fulla potential och växa för att bli de bästa de kan bli och vår nation kan nå nya höjder. Det finns ingen annan vision eller målsättning som är relevant i jämförelse, för om vi misslyckas med detta spelar inget annat någon roll. För att lyckas realisera detta måste vi, på ett eller annat vis, återta makten över våra nationer från sionisterna och deras marionettdockor i riksdagen.

Vad har ni som organisation och du personligen som ledare fått utstå för repressalier från systemet med anledning av er/din verksamhet?
Vår organisation och våra medlemmar utsätts för alla möjliga sorters förtryck varje dag. Vi blir exempelvis övervakade av polisen som om vi vore kriminella, vi blir censurerade från flertalet olika internet-tjänster och har fått våra bankkonton nedstängda. I Finland har vår organisation nyligen förbjudits.

Jag personligen har exempelvis råkat ut för att det spridits massa lögner om mig i media och jag har blivit åtalad och fälld för hets mot folkgrupp för en sak som svårligen borde kunna utgöra någon hets. Jag har blivit förbjuden att resa in i Norge och har blivit avstängd från sociala medier. Inte för att jag skrivit något som bryter mot deras regler, utanför att jag är den jag är.

Hur som helst är alla repressalier som riktas mot både organisationen och oss medlemmar bevis på att vi agerar rätt. Om det här sjuka, så kallade demokratiska, förrädarsystemet hade hyllat oss hade vi verkligen behövt ta oss en funderare kring vad vi gjorde för fel.

Vad har du för minnesbilder av Sverige från när du var liten?
Det var ett land med betydligt färre problem än vad vi har idag. Visst fanns det en del invandrare, men inte i närheten så många som idag och nästan inga av dem kom då från Afrika. En annan sak gällande invandrarna som har förändrats är att de då i stort sett uteslutande bara fanns i stadskärnorna, nu för tiden finns de överallt, även ute i småbyarna på landsbygden.

I samhället fanns det ett mycket större civilkurage och det existerade åtminstone en viss folkgemenskap. Narkotika var inte lika spritt som idag. Våldtäkter var ett ovanligt fenomen och där var inte i närheten så många dödsskjutningar.

Sammantaget var Sverige en mycket lyckligare, trevligare och tryggare plats!

Hur kom du att bli nationalsocialist?
Jag hade en bra uppväxt på landsbygden i en nästintill helt rasligt homogen by. När jag nådde de nedre tonåren började jag spendera betydligt mer tid inne i den större staden ett par mil från där jag bodde. Här var det “ungdomsgäng” som kontrollerade gatorna. De misshandlade killar som kom i deras väg och trakasserade flickorna. Alla svenska ungdomar var rädda för dessa främlingar och ingen vågade stå upp mot de.

Då detta var runt 20 år sen nu, var främlingarna inte i närheten så många som idag och de vita ungdomarna var alltså i klar majoritet. Om de bara gått samman kunde de alltså med enkelhet ha satt stopp för plågan, men det gjorde de inte. Istället la de sig platta för främlingarna och accepterade att bli andra klassens medborgare i sitt eget land.

Då jag, samtidigt som jag upplevde detta, var väldigt intresserad av historia, kom denna erfarenhet att bli avgörande för mitt uppvaknande. I historieböckerna kunde jag läsa om ett stolt svenskt folk som aldrig tvekade kring att kämpa för sin frihet eller offra sig för sin nation. Helt plötsligt tycktes denna ryggrad ha försvunnit från svenskarna.

Jag var både intresserad av och irriterad över detta och det fick mig att tänka en hel del. Hur kunde svenskarna ha fallit så lågt? Vart hade deras stolthet och mod tagit vägen?

Jag letade efter svaren i böcker och på internet och fann svar efter svar. Jag kom över Adolf Hitlers Mein Kampf och snart föll ännu fler pusselbitar på plats.

Jag kom att se mig själv som en nationalsocialist redan när jag var 15 år gammal. Efterhand som jag blev äldre och visare förstod jag dock att jag inte ens varit i närheten av att förstå den fulla vidden och storheten i ideologin vid denna tidpunkt.

Vilka personligheter i den svenska historien har inspirerat dig?
Jag är i många fall faktiskt mer inspirerad av det anonyma folket som stod bakom ledarna än av de kända ledarna själva. Vikingarna och karolinerna var helt klart fantastiska kämpar av sin tid. Samtidigt är självklart ändå de gamla kungarna som Engelbrekt Engelbrektsson, Gustav Vasa och Karl XII förebilder eftersom de var modiga och i många fall såg sig som likvärdiga med sina män och stod sida vid sida med de i första ledet på slagfältet istället för att vara korrupta fegisar som dagens svenska ”ledare” är.

Vilka är dina favoritböcker?
Mein Kampf är en väldigt bra och viktig bok. Sen gillar jag Arthur Kempfs March of the Titans: History of the white race. Böckerna om SA-personligheter som Horst Wessel och Hans Maikowski. Självklart Turner Diaries. Jag tycker även att Wulf Sörensens poetiska skrift Vän Döden är väldigt intressant. Sen har vi självklart släppt flertalet ideologiska skrifter och böcker själva inom Motståndsrörelsen som är väldigt bra.

Tidigare i år annonserade ni att er organisation blev ett parti och att ni ställde upp i valet och kommer göra det i kommande val. Hur har media tacklat det och hur var reaktionerna från samhället?
Vi är inte ett parti utan en bred rörelse där den parlamentariska grenen (partiet) är en av de olika delarna vi arbetar med. Den parlamentariska grenen bildades faktiskt redan år 2015, men detta var första gången vi ställde upp i val.

Media har, som alltid när det kommer till oss, varit totalt skogstokiga. De gör sitt bästa för att ljuga om oss, exempelvis genom att kalla oss kriminella och terrorister. Självklart har inte heller politikerna i de etablerade partierna välkomnat konkurrensen utan även de har anslutit sig till lögn-paraden.

Vilken typ av aktiviteter tycker du är viktigast?
Alla former av aktivism har mening och ingen av dem är onödig. Om jag bara får välja en enda aktivitetstyp som är den allra viktigaste säger jag offentliga aktiviteter. Att dela ut flygblad och tidningar på gator och torg och prata med människor öga mot öga.

Det är av absolut största vikt att normalisera vår organisation som ett naturligt inslag i gatubilden samt att visa att våra medlemmar inte är rädda för att visa sina ansikten och stå upp för sina åsikter. Oavsett vad vi än skriver i vår propaganda är det när människor får möjligheten att se oss på riktigt som vi kan påverka de som allra mest. Då kan människor se med sina egna ögon att vi är vanliga män och kvinnor, att vi är väl pålästa om vår sak och har genomtänkta argument och att vi inte är våldsamma annat än när vi måste vara det. Genom dessa aktiviteter krossar vi medielögnerna och fördomarna som finns om oss.

De offentliga aktiviteterna är också ett bevis på vår styrka, att vi inte räds främlingar och rödingar. Gatorna tillhör oss!

Hur reagerar människor normalt sett när de stöter på er offentligt och ni pratar om era idéer och delar ut er propaganda?
Det skiljer sig såklart en del från område till område, men överlag så får vi mestadels positiva reaktioner. En liten minoritet säger något oförskämt eller river sönder vår propaganda. Betydligt fler säger positiva saker om oss och/eller ger oss en spontant kontantdonation. Majoriteten är dock zombies som bara tar emot propagandan utan att säga något alls. De som startar bråk är extremt få och ovanliga och de ångrar sig alltid i efterhand. Vi utnyttjar alltid vår rätt till självförsvar och låter inte någon kränka vår heder.

Reaktionerna har förändrats en hel del de senaste åren, vi får betydligt mer positiva reaktioner nu än för exempelvis fem år sen.

Tror du att europeiska nationaliströrelser kan ena sig i en och samma front?
Ett stort problem med den största delen av den “nationella” rörelsen i Europa är att dess aktörer är för defensiva. De fastnar i sionisternas fällor genom att lägga ner mer energi på att försöka övertyga människor om att de inte är rasister eller nazister än vad de gör på att berätta om vad de faktiskt är och vad de vill åstadkomma. De försöker vara så nationella och så radikala, men i slutändan är de bara reaktionärer som knäböjer för Israel.

För att en nationell rörelse ska kunna segra måste den vara stark, radikal och ärlig. Vi måste stå upp för oss själva och göra det som är rätt att göra, oavsett om folket gillar oss för det eller inte. Vi kämpar inte för att få nya kompisar och bli omtyckta, vi kämpar för att rädda våra nationer – vad det än må kräva.

Folk som inte vågar prata om ras- eller judefrågan och som springer och gömmer sig så fort någon nämner något om Hitler, utstrålar svaghet. De kanske kan vinna en del kortsiktiga framgångar, men de kommer aldrig att lyckas i det längre perspektivet.

Vi kommer aldrig ena oss med “kosher-nationalister” så som Sverigedemokraterna här i Sverige, Front National i Frankrike eller Anexartitoi Ellines i Grekland. Vi vill inte heller ha något att göra med Pegida, EDL och de andra så kallade nationalisterna i den counter-jihadistiska rörelsen

Med seriösa, ras- och judemedvetna, gatuaktiva nationella organisationer kan och vill vi definitivt samarbeta. Fram tills där finns åtminstone en av dessa i varenda land i Europa kommer det inte bli någon helt enad europeisk front och heller ingen total seger för Europa och våra folk. Med andra ord menar jag att det är avgörande att vi samarbetar, men som rörelsen ser ut idag finns det tyvärr inte så många att samarbeta med.

Har ni några problem med religiösa konflikter eller är det något ni inte överhuvud taget ger er in i? Lutar organisation sig mot asatro eller kristendom, eller kanske båda?
Vi är en icke-religiös organisation. Våra medlemmar är fria att tro på vad de vill så länge det inte går stick i stäv med våra grundläggande ideologiska hållningar. Vi har en del asatroende medlemmar och några kristna, men flertalet av våra medlemmar ser nationalsocialismen som en komplett världsåskådning som täcker behoven både vad gäller politik och andlighet.

Religionsfriheten är av ideologiska skäl och inte av populistiska, men den är ändå den mest gångbara vägen i de nordiska länderna då dessa tillhör de mest ateistiska i världen. Om vi hade varit en religiös rörelse i Norden, oavsett vilken religion det var vi hade stått bakom, hade det varit ännu svårare för oss att nå framgång än som nu när vi inte är det.

Tror du att vi behöver komma över 30-tals rörelsens yttre image och istället anpassa stilen efter nutiden, men att vi behåller de ideologiska kärnfrågorna?
Som jag svarade tidigare anser jag att det är ett stort problem för den nationella rörelsen idag att de är allt för rädda för att bli jämförda med Hitler och NSDAP. Du ska kunna säga goda saker om Hitler, men att vi inte för den sakens skull är Hitler. Vi utkämpar vår egen kamp nästan ett sekel senare och i ett annat land. Med detta sagt, självklart ska vi inte kopiera deras stil och idéer rakt av. Vi behöver anpassa nationalsocialismen till 2018 och efter de unika kulturella aspekterna som råder i varje land. Grunden ska dock vara den samma.

Blir du uppdaterad om den politiska situationen I Grekland?
Ja, en del genom olika kontakter. Media skriver dock väldigt lite om situationen nu för tiden jämfört med när Gyllene gryning kom in i parlamentet och året efter det.

Det florerar också en del tråkiga rykten om liberalisering inom den grekiska rörelsen. Jag hoppas att detta bara är elaka rykten och att det inte ligger någon sanning i dem då det hade varit väldigt tråkigt. Jag hoppas verkligen att ni håller er rakryggade och radikala och att ni fortsätter kämpa utan rädsla för systemet och utan att påverkas allt för mycket av “massan” som har anslutit sig till Gyllene gryning efter deras genombrott.

Tror du att Orbáns politik i Ungern och Salvinis i Italien kan påbörja en förändring i Europa och att andra länder kommer ta efter och gå emot EU?
Ja, jag tror att den nuvarande världsordningen är döende, sakta men säkert. De kommer dock att kämpa med all sin kraft och det kommer vara en lång kamp framöver som knappast kommer att vara över bara för att Orbán/Salvini-typen av politiker får makt och inflytande.

Men, visst är dessa, tillsammans med Polen, Trump och Putin (vad du än tycker om dessa personer i övrigt) ett bevis på att de liberala kulturmarxistiska demokratierna äntligen börjar fasas ut. De är alla tecken på att vindarna börjat vända till vår favör.

Vi behöver dock något annat, något mer. Vi behöver att en mer ärlig och radikalt annorlunda rörelse reser sig för att vi på riktigt ska kunna säkra vårt folks frihet och överlevnad. Förhoppningsvis kan dock dessa mer mjuka nationalister komma att öppna upp debattklimatet ännu mer och bereda väg för en mer radikal rörelse.

Hur tror du Europas framtid ser ut när det kommer till faran med islam?
Det finns inga som helst problem sprungna ur islam. Däremot finns det en riktig stora fara med araber och afrikaner som genom sin rasliga skillnad också har skilda egenskaper och kultur. Vissa av dessa speglas helt säkert i islam, men jag menar att referera till detta som “faran med islam” är en del av problemet. Vi skulle fortfarande ha precis samma bekymmer även om alla dessa främlingar var kristna.

Problemet med att rasfrämmande invandrare väller in över Europas gränser är däremot en enormt allvarlig och alarmerande fråga. Jag tror att det kommer bli mycket, mycket värre innan det blir bättre, men jag tror helt säkert att det kommer bli bättre. Detta problem kommer tvinga de europeiska folken till att organisera sig själva i den sorts rörelser som behövs för att lösa problemen. Det kommer dock tyvärr vara mycket vitt blod som spills och många våldtäkter på vägen innan vi kommer dit.

Är den svenska ungdomen intresserade av Nordiska motståndsrörelsen? Sympatiserar de med radikala nationella idéer?
Ungdomen är extremt hjärntvättad i Sverige. Det förekommer mycket hård och riktad propaganda i skolorna mot vår organisation och all form av nationalism. Detta medför att de flesta människor som ansluter sig till oss gör det först när de är i 20-årsåldern då de kommit bort från skolan och börjat uppleva verkligheten själva. Saker förändras dock till det positiva även gällande denna aspekt och vi får idag fler medlemsansökningar från ungdomar än för bara något år sen.

Vad tror du kommer att bli slutet för EU?
EU är inte cancern, det är bara en av många elakartade tumörer. Om vi blir kvitt EU, utan att bli fria från cancern, kommer det uppkomma en ny tumör igen när vi minst anar det. Slutet för både tumörerna och cancern kommer när vi har lyckats med det jag pratat om i denna intervju; när vi har byggt upp starka och radikala organisationer över hela Europa och delar av resten av världen och vi tillsammans samarbetar mot de globalistiska och kapitalistiska parasiterna. Vi måste inte bara lyckas få ut våra stater ur EU – vi måste ta tillbaka våra nationer!

Har du någon slutlig hälsning till Grekland och Greklands nationalsocialister?
Fortsätt kämpa! Inget annat är värt någonting i jämförelse med om din ras dör ut. Om det sker finns det ingen återvändo, då är det för alltid för sent. Era karriärer och era rikedomar är totalt värdelösa i jämförelse.

Våra folk av idag behöver hjältar. Hjältar som offrar sig själva för den större saken. Om du redan har öppnat dina ögon, om du vet, då är det också din plikt att kämpa och att ge allt. Var spartaner och inte fegisar!

Originalintervjun på grekiska finner du här: https://ethnikonkratos.gr/2018/10/08/simon-lindberg-nordic-resistance-movement/