Under gårdagen gick justitieminister Morgan Johansson ut i en presskonferens och meddelade att man vill stoppa deltagande i så kallade rasistiska organisationer inför valet 2022. Med andra ord först och främst Nordiska motståndsrörelsen och därefter alla andra organisationer som motsätter sig folkutbytet och annan kriminell verksamhet som den socialdemokratiska regimen med anhang ägnar sig åt.

LÄS ÄVEN: Förslaget: Slakta föreningsfriheten för att stoppa oliktänkande innan valet

Morgan Johansson kännetecknar i alla avseenden en lakej – undergiven och ryggradslös. Men den hänsynslöshet med vilken han är beredd att slakta alla friheter för att tillfredsställa sina hussar, betyder inte alltid att han är framgångsrik – tvärtom.

I den här artikeln vill jag förklara varför han kommer att misslyckas – igen. Med igen menar jag att justitieministern och regeringen var inblandade i, via lejda mellanhänder, attacken på Tyrrunan och Nordiska motståndsrörelsens demonstrationsrätt, och därefter ett stämningsförsök på miljonbelopp – två rättsfall som ledde till Nordiska motståndsrörelsens största juridiska segrar någonsin. Man ville också terrorstämpla Nordiska motståndsrörelsen – förgäves.

Angående försöket att stoppa deltagande i rasistiska organisationer vill jag i denna text klargöra tre saker:

1. FÖRSLAGET HANDLAR OM ATT SLAKTA FÖRENINGSFRIHETEN OCH ÄR GRUNDLAGSVIDRIG

Bland politikerna som tagit fram förslaget, och i mainstream-media som ska förmedla information om det till befolkningen, pågår just nu en kvasidebatt där man vill lura i människor att det funnits två olika alternativ, vilket är löjligt då dessa olika alternativ i all väsentlighet leder till exakt samma sak.

I den här parlamentariska kommittén har man alltså diskuterat huruvida man ska försöka kriminalisera rasistiska organisationer eller deltagande i rasistiska organisationer. Vi får veta att vissa velat ha mer förbud och andra mindre. Man har därför kompromissat, ”i demokratisk anda”.

Jag vill här uppmana alla som skulle kunna vara måltavlor för förbudet – alltså allt ifrån nationalsocialister till invandringskritiker – att inte använda fiendens narrativ, att inte gå i fällan att tro att det någonsin funnits något bättre eller sämre förslag. Båda leder till organisationsförbud och att föreningsfriheten slaktas.

Ingen kommer vilja vara medlem i en förening om man genom sitt blotta deltagande riskerar flera års fängelse. Därmed är människor inte längre tillförsäkrade ”frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften” (regeringsformen 2 kap. 1 §).

Vera Oredsson gjorde den bästa memen om detta absurda förslag i en kommentar när förslaget först läckte ut: ”Du får inte svälta men det är förbjudet att äta.” På den nivån är det.

2. ETT SVAGT FALL

Vidare ser jag det som ytterst osäkert om det hela går igenom och, om detta ändå sker, om Nordiska motståndsrörelsen kan bli föremål för förbud.

Visst, en majoritet av politikerna kommer säkert också rösta för att stoppa oliktänkande. Samtidigt ska kommitténs samtliga experter ha varit emot förbudsförslaget, höga jurister är emot förslaget, politiska kommentatorer och debattörer inom media som har uttalat sig verkar heller inte tro på det.

Här finns även experter som menar att regeringen måhända kan få igenom det nya lagförslaget, men att den inte är tillämpbar på någon av organisationerna, inklusive Nordiska motståndsrörelsen, av idag.

Det ska dessutom gås igenom lagrådet, som tidigare stoppat regeringens idiotförslag. Jag tänker här främst på när regeringen föreslog en ny terrorlagstiftning, skräddarsydd för att stoppa Nordiska motståndsrörelsen, där personer som har samröre med organisationer som ”i teorin förespråkar revolution” och är så kallade högerextremister ska kunna dömas för terrorbrott och få fleråriga fängelsestraff. Lagrådet underkände förslaget för att man ansåg att den stred mot…föreningsfriheten.

För att utgöra en rasistisk organisation ska man vidare ägna sig åt rasistisk förföljelse av andra grupper (det undantaget finns i regeringsformen), vilket Nordiska motståndsrörelsen definitivt inte gör. Här menar regeringen att det räcker med att individer inom en organisation gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp för att organisationen ska kunna bli förbjuden. Långsökt, ytterst komplicerat och knappast förenligt med svensk rättstradition.

Det bör i sammanhanget också påpekas att Morgan Johansson förmodligen inte ens själv tror på detta. Snarare handlar det om att han vill visa att han är lydig inför sina hussar. Om det hela går igenom blir det en bonus, om det inte gör det kan regeringen säga att man gjort allt i sin makt för att förstöra den svenska rättsstaten för deras skull, men att dess grund tyvärr var för stark.

Att man arbetar med detta inför valet 2022 är heller ingen slump. Förra valet ägnade sig regeringen åt otillbörlig valpåverkan genom att sätta press på sociala medier-jättarna att deplattformera Nordiska motståndsrörelsen och dess valbara representanter. Denna gång vill man åstadkomma att massan som ska rösta har en känsla av att de gör något förbjudet och olagligt, vilket kan drabba alltifrån Nordiska motståndsrörelsen till Sverigedemokraterna. Eller att ägare av bygdegårdar inte riktigt ska veta om de riskerar flera års fängelse om de hyr ut en lokal till Nordiska motståndsrörelsen.

3. KAMPEN FORTSÄTTER – MED ELLER UTAN FÖRBUD

Morgan Johansson har försökt förbjuda Nordiska motståndsrörelsen sedan 2017 då den lille lakejen lovade att göra detta i ett möte med judisk makt-rörelsens frontorganisation World Jewish Congress. Nordiska motståndsrörelsen har sedan organisationen bildades 1997 förberett sig på just en sådan dag.

Under denna tid har vi samlat kring oss personer av den mentalitet som ska kunna hantera en sådan situation och byggt ett starkt fundament. När parlamentariska veklingar tror att ett förbud kommer leda till att ”organisationen med tid vittrar sönder”, är det bara ett uttryck för att de inte kan relatera till oss.

Åsa Linderborg, som kommer från en annan tradition, har en mycket mer träffsäker analys: ”Om Nordiska Motståndsrörelsen förbjuds skulle de göra som sina systerpartier i Tyskland; omdefiniera och omorganisera sig eller gå under jorden. Kort sagt: man kommer driva gäck med staten.”

Det finns kortsiktiga praktiska nackdelar med ett förbud, såklart, men också en rad fördelar som om det slår rätt (eller fel utifrån systemets sida) skulle kunna innebära en rejäl skjuts framåt för rörelsen.

Med allt detta sagt så räds vi inte regimens hot om att förbjuda oss. Vi omorganiserar och kommer ut starkare – som vi alltid har gjort. Kampen kommer att fortsätta – med eller utan förbud.