Inför planeringen av denna vandring noterade kamrater att det skulle vara en betydligt tuffare sträcka än vad dem tidigare haft under året.

Det sågs därför som ett perfekt tillfälle att, förutom de fysiska påfrestningar det innebar att vandra dessa tre mil i kraftigt kuperad terräng, även sätta aktivisternas mentala styrka på prov.

Under första dagen var det sagt att varken nikotin eller mat skulle vara tillåtet fram tills gruppen nått lägret och fullföljt några enklare uppgifter.

Vandringen påbörjades och det första som möttes var en väldigt brant stig upp till ett mindre berg. Detta skulle visa sig endast vara början, för de följande två milen kamraterna vandrande bestod nästan uteslutande av uppförsbackar följt av träskmarker.

Trots de hårda prövningarna dagen bjöd på uppvisade ändå samtliga deltagare ett gott humör och sammanhållningen verkade heller inte sänkas av varken bristen på mat eller nikotin (för de som nu brukar behöva det).

Värt att nämna är också att en extra väska var medtagen som skiftades mellan kamraterna under vandringens gång. Väskan var inte endast medsläpad för att göra livet surare för samtliga, utan den innehöll de presenningar som behövdes för lägerbygge senare.

Väl framme vid den plats som gruppen valt att stanna på för natten, kastade alla snabbt av sig sina väskor de behövt bära på i över tio timmar. En kort vila för att sedan så snabbt som möjligt sätt upp vårt provisoriska vindskydd och göra upp eld för att värma sina blöta fötter.

När dessa två uppgifter var genomförda gav sedan nästeschef Sigvardsson grönt ljus till både mat och snus. Som den goda chef han är hade han även medtagit olika typer av tilltugg som han bjöd sina mannar på. Stor glädje fanns att finna hos alla när dem avnjöt sin välförtjänta middag.

Många timmar spenderades framför lägerelden där man diskuterade dagen och sjöng olika typer av kampsånger ihop.

Utmattade som sig bör, fick alla en god natts sömn under ljudet av kraftiga regnskurar mot presenningen – som åtminstone till viss del skyddade oss mot regnet.

Klockan fyra på morgonen vaknade aktivisterna av att det hade läckt in mängder med vatten i vindskyddet. Fleras skor och packning var genomblöta och det fanns inte mer att göra förutom att göra upp en eld för ett försök till någon typ av värme.

Frukosten förtärdes kvickt vid elden innan det var dags att avsluta helgen med att gå de sista 13 km som återstod.

Likt de två tidigare milen var även denna sista sträcka till stor del bestående av träskmarker. Enda alternativet var dock att bara traska på och det var precis vad som gjordes.

Näste 2 uppmanar dig som läser detta att skicka in en ansökan om medlemskap och delta på liknande aktiviteter i framtiden.