Tobias, vill du berätta lite om din bakgrund och ditt uppvaknande för de som eventuellt inte känner till dig?
Jag har studerat en hel del, bland annat kriminologi, tre terminer på juristlinjen vid Stockholms Universitet och fyra år på Biomedicinutbildningen på Karolinska Institutet. Sedan var jag även vänster innan jag blev nationell. Bland annat var jag med i Rättvisepartiet Socialisterna under några år och satt då också som ersättare i Haninge kommunfullmäktige. Under samma tid hade vi själva små barn, vilket med tiden fick mig att inse hur dålig vänsterns politik är för familjer och barn.
Vi köpte senare en gård och flyttade från Stockholmsområdet. Jag blev under några år allt mer libertariansk av mig innan först sådana som Alex Jones och sedan sådant som 2015 års flyktingvåg fick mig att först bli allt mer kritisk till massinvandring och slutligen när jag upptäckte Nordiska motståndsrörelsen så blev jag nationell. Sammanfattningsvis kan man väl säga att vägen till där jag befinner mig idag inte har varit speciellt rak.
Kan du beskriva din vapen- och jägarbakgrund?
Jag är tyvärr ingen sådan som har varit med och jagat sedan jag var liten, utan det var när vi fick egen gård som behovet uppstod – så jag har fått lära mig allt i vuxen ålder. Då vi har gård med egen jaktmark samt boskap och höns så behövs jaktvapen för att familjen ska få viltkött att äta och kunna skydda vår boskap, framförallt hönsen, från rovdjur.
Vilka sorters vapen har du?
Jakt- och prickskyttevapen.
Svensk vapenlagstiftning brukar sägas betrakta vapeninnehav som ett privilegium snarare än en rättighet. Sammanfattningsvis, vilken är din syn på vapeninnehav, rättigheter och begränsning av rättigheter?
Jag anser tvärtom att en stat bör ha omvänd syn på det hela, att vapen för jakt, prickskytte, och för ens eget försvar är en grundläggande rättighet för alla – och att man istället förbjuder vapen bara för dem som är uppenbart olämpliga. Med uppenbart olämpliga menar jag då inte sådana som begått småbrott eller som kanske är lite annorlunda, utan det ska vara de som till exempel har begått verkligt allvarliga brott eller som är riktigt mentalt sjuka.
Faktum är dock att min personliga åsikt är att jag är ännu mer för vapenrättigheter än så, då jag anser att det till och med borde finnas en plikt för alla att äga och bära vapen. Människor som bär vapen utgör faktiskt en säkerhet för andra. Det finns områden i USA som har sådana regler, enskilda countys, där de som vägrar att äga och inneha vapen eller kanske inte får ha vapen, istället får betala en viss skatt som de som har vapen slipper att betala.
Det är nämligen som så att då andelen bra människor i ett samhälle många gånger överstiger andelen dåliga – så blir det allt säkrare ju fler som bär vapen. Därför tar alla som äger och bär vapen ett ansvar för samhället.
När man, som i de flesta västländer, har en massa långtgående vapenlagar begränsar man framförallt alla bra, moraliska och laglydiga människor. Galna, kriminella och extremt maktgiriga människor bryr sig ändå oftast inte om vapenlagar, eller andra lagar heller för den delen, så de blir inte begränsade på samma sätt av lagstiftning. När då någon kriminell eller galning plötsligt använder ett vapen mot oskyldiga, har människor på plats väldigt svårt att försvara sig mot dem och det tar oftast alldeles för många minuter innan polis anländer till platsen. Hade istället var eller varannan människa burit vapen så hade flera bra människor omedelbart kunnat försvara sig själva och andra mot den som började skjuta.
Jag anser att alla bör vara tränade och äga vapen för sitt eget försvar och för män bör denna plikt även innefatta att de ska vara tränade i att använda och inneha militära handeldvapen. På samma sätt som var människa som äger och bär vapen utgör en säkerhet för samhället, så utgör män som äger militära handeldvapen en säkerhet för nationen. Ett beväpnat folk är ett skydd mot både främmande makt och mot olika former av inrikes hot, som exempelvis kan utgöras av grupper som försöker ta makten mot folkets vilja eller en statsapparat som börjar se det egna folket som sin fiende. Riktiga ledare fruktar inte sitt eget folk.
Hur som helst försökte Polismyndigheten att använda mina åsikter i denna fråga emot mig och framställde det som att jag var någon slags vapengalning som tyckte att man skulle använda sina vapen på detta sätt redan nu, även fast det tydligt framgår i allt jag har sagt och skrivit att jag tycker att det är så här våra vapenlagar borde fungera. Att jag vill förändra lagarna försökte de alltså använda emot mig.
Ett beväpnat folk är ett skydd mot både främmande makt och mot olika former av inrikes hot, som exempelvis kan utgöras av grupper som försöker ta makten mot folkets vilja eller en statsapparat som börjar se det egna folket som sin fiende. Riktiga ledare fruktar inte sitt eget folk.
Berätta lite om vad som hände dig i augusti 2019!
Det var då som två poliser i uniform och med målad bil dök upp här på gården med en fullmakt för att hämta mina vapen.
Hur reagerade du? Var du beredd på att det skulle hända? Hade du förberett dig?
Jag hade ju under en lång tid insett att risken var stor att polisen en dag skulle vilja ta mina vapen ifrån mig, eftersom jag är med i Nordiska motståndsrörelsen. Faktum är att jag var lite förvånad över att det dröjde så länge. I början var jag mer inställd på att de skulle komma, men sedan när de väl kom så blev jag överraskad, eftersom det tagit så lång tid. Jag hade väl nästan börjat inbilla mig att de inte skulle komma.
Hur motiverade polisen att du är ”olämplig som vapeninnehavare”?
Ja, det fanns ju inget konkret hos mig som person som de anmärkte på, utan den enda motiveringen var att jag var med i Motståndsrörelsen och att det i sig utgjorde en risk för att jag skulle förlora kontrollen över mina vapen.
Stämmer det att du överklagade ärendet om vapeninnehav först till Polismyndigheten och sedan till Förvaltningsrätten, men inte vidare. Varför i så fall?
Nej, det var ärendet om själva beslaget av mina vapen som jag överklagade på det sättet. Först beslagtar ju Polismyndigheten ens vapen och då kan man överklaga själva beslaget, först till polismyndigheten och sedan, om de nekar, kan man gå vidare genom att överklaga i turordning till de olika rättsinstanserna. Förvaltningsdomstolen, Kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen. Jag valde dock att avbryta mitt överklagande om beslaget av mina vapen redan efter förvaltningsrätten eftersom jag då insåg att Polismyndigheten senare skulle väcka ärendet om att återta mina licenser- och att de i det ärendet hade mycket högre beviskrav än vad de hade när det gällde själva beslaget. Jag tyckte det var onödigt att lägga tid och energi på en del av hela processen där sannolikheten för framgång var liten, då nästa skede ändå så småningom snart skulle komma och om jag vann i frågan om tillstånden så skulle jag även vinna frågan om beslaget automatiskt.
Polismyndigheten behöver väl inte motivera sina beslut om indragna vapen och licenser – och inte beslut om avslag på överklagan. Hur är det med Förvaltningsrätten?
Både Polismyndigheten och domstolarna måste nog motivera sina beslut på något sätt, de kan inte bara göra vad de känner för, men sedan betyder ju inte det att motiveringarna måste vara solida och i enlighet med hur lagar och regler faktiskt föreskriver att det ska vara. Deras motiveringar är mer för syns skull.
Polismyndighet och domstolar gör tyvärr i det samhälle vi har idag oftast lite som de vill, då det finns en stor möjlighet för dem att bara undvika de frågor som den försvarande sidan tar upp och att godta påståenden från till exempel säkerhetspolisen som om de vore fakta.
Rättsinstanserna ska ju kontrollera Polismyndigheten och överinstanser som Kammarrätten ska kontrollera Förvaltningsrätten, men när de olika instanserna besitts av personer med samma syn på vad som är rätt och fel – oavsett vad lagar och regler faktiskt säger, då faller allt samman.
Berätta lite om ärendet angående din vapenlicens, hur inleddes ärendet, hur många gånger har du överklagat det, vid vilka olika instanser har det behandlats?
Först behövde jag överklaga beslaget till Polismyndigheten. Sedan när de avslog mitt överklagande, överklagade jag detta till Förvaltningsrätten. När de avslog, avbröt jag som sagt överklagandekedjan, eftersom jag insåg att beviskraven för dem var mycket lägre i denna del av processen och att det därför var bättre att lägga kraften på ärendet om återtagandet av mina licenser. När frågan om återtagande väcktes överklagade jag detta, först till Förvaltningsrätten, sedan till Kammarrätten och slutligen till Högsta förvaltningsdomstolen.
Från vilka instanser skulle du säga att det tagna beslutet levererats med en grundlig motivering?
Förvaltningsrätten försökte faktiskt göra en grundlig motivering av sitt beslut. Motiveringen var förstås helt felaktig och tokig. Det inser alla som sätter sig in i frågan och ser objektivt på den – men de försökte ändå framställa det som att de var seriösa i sin motivering. I Förvaltningsrätten var det även en nämndeman som var skiljaktig, en moderat. Han ansåg att jag skulle få tillbaks mina vapen.
Du har lagt ned omfattande arbete på överklaganden, till exempel genom att sätta dig in i gällande lagstiftning. Varifrån har du hämtat kraft och inspiration?
Jo, allt detta har periodvis tagit rätt mycket tid. Kraften och inspirationen har delvis kommit av att man blir felaktigt behandlad, att man vill att saker och ting ska vara rättvist. I vart fall är det så för mig.
Delvis har jag också fått kraft från gemenskapen som finns i Motståndsrörelsen. Står man själv så kan man säkert emellanåt börja tveka på om man verkligen har rätt, speciellt när man får alla systemmedier mot sig kan det lätt kännas som att man har alla människor emot sig. Men så är det ju inte, utan det är det som är systemmediernas makt. Har man däremot en gemenskap runt sig blir det ett stöd i perioder när man känner sig lite osäker. Därför är det alltid bra att vara organiserad. Att jag har läst på juristlinjen och är ganska intresserad av lag och rätt har nog också hjälpt till en hel del under denna rättsprocess.
Vilka tips vill du ge andra i samma situation?
Att inte ge upp. Att tro på sig själv, att inse att man har rätt och att man måste överklaga. Även fast det känns svårt. Nu finns det dessutom andra som har gått igenom dessa processer och man kan om man vill utgå från deras överklaganden och skriva om dem så att de passar till de egna omständigheterna och skicka in detta som sitt eget överklagande. Utöver det kan man anlita juridisk hjälp från en advokatfirma. Det kan kosta lite, men det är det värt.
Har den tilltalade i ett civilmål rätt till advokathjälp?
Nej, vad jag vet har man inte det, utan man får stå för de kostnaderna själv. Eventuellt att man kan få skadestånd, men för att få det måste man i så fall anföra om det redan i överklagandet. Jag hade tur att jag i slutet av min process fick rätt från en advokatfirma som gjorde sitt jobb ”pro bono”, så jag behövde inte betala något. Sådana här mål som går till högsta instanserna är nog bra reklam för en advokatfirma.
I vilket skede av ärendet angående din vapenlicens fick du stöd av juristen Kevin Theander?
Kevin Theander arbetar som juridiskt biträde och är själv väldigt intresserad av vapenrättighetsfrågor. Han klev in i processen inför överklagandet till Högsta förvaltningsdomstolen.
Theander gick igenom allt jag hade skrivit i de tidigare instanserna och vad domstolarna hade svarat och skrev överklagandet till Högsta förvaltningsdomstolen utifrån det. Jag hade några små synpunkter, men det han hade skrivit ihop var väldigt bra. En stor del av de argument han hade i överklagandet var sådant som jag redan på olika sätt hade argumenterat för i de lägre instanserna.
Berätta lite om Theanders hänvisning till Europakonventionens Artikel 8 i behandlingen av ärendet i Högsta förvaltningsdomstolen.
Just denna del av överklagandet som Kevin Theander skrev ihop var väldigt intressant. Som jag har förstått det så handlar artikel 8 i Europakonventionen om den respekt för individens privatliv som myndigheter och stater måste visa och artikel 8.2 handlar bland annat om vilka krav på rättssäkerhet som måste finnas i domstolsprocesserna.
Han gjorde en analogi på hur dessa paragrafer användes i olika mål i Europa, som har handlat om brott mot rikets säkerhet – och där utlänningslagen har varit tillämplig. Europadomstolen har då slagit fast att det inte är tillåtet för domstolar att grunda sina beslut utifrån hemlighetsstämplade påståenden från underrättelsetjänst och säkerhetspolis, utan att de måste titta på och bedöma de faktiska bevisen. I mitt fall hade inte domstolarna tittat på några fakta eller någon forskning gällande om det faktiskt fanns en risk att mina vapen skulle hamna i orätta händer, utan det var bara säkerhetspolisens påstående de hade till grund.
Kevin Theander berättade för mig att han trodde att det kunde vara denna del av överklagandet som gjorde att Högsta förvaltningsdomstolen beslutade att mina vapen skulle lämnas tillbaka, detta även fast de i beslutet inte nämnde det här med Europakonventionen artikel 8 med ett ord. Hade de inte gjort det hade vi överklagat deras beslut till Europadomstolen – och då hade detta med svenska myndigheters och domstolars brister beträffande rättssäkerhet när det kommer till individens privatliv behandlats helt öppet till beskådan för hela Europa. Detta var förmodligen något som Högsta förvaltningsdomstolens ledamöter ville undvika.
Jag tror att det nog kan ligga något i detta som Kevin Theander misstänker om Europakonventionens artikel 8 – och jag tror att detta sätt att argumentera kan vara tillämpligt för oss i nationella kretsar – även i mål som inte handlar om att de vill ta våra vapen ifrån oss, eftersom systemet till stor del använder påståenden och hemligstämplad information emot oss. Vi gör nog klokt i att noga studera Europakonventionens artikel 8, dess förarbeten och den rättspraxis som finns.
Kan du förklara rättens motivering till den friande domen i Högsta förvaltningsdomstolen?
De skrev kort och gott att alla har rätt att utan ingripande eller repressalier uttrycka åsikter, delta i demonstrationer och vara medlemmar i organisationer och att ett vapentillstånd inte kan återkallas enbart på grund av en persons åsikter eller medlemskap i en politisk organisation eller deltagande i möten och manifestationer anordnade av organisationen. Vidare konstaterade de att Polismyndigheten inte hade framfört några argument eller bevis för att jag som individ skulle vara olämplig att inneha vapen.
Hur tolkar du domslutet och rättens motivering till detta?
Jag tycker att både beslutet och dess motivering egentligen var väldigt självklara och bra. Det är så lagarna och reglerna ser ut i vårt land gällande våra vapenrättigheter. Jag har argumenterat i linje med det som Högsta förvaltningsdomstolen beslutade redan från mitt första överklagande av Polismyndighetens beslut, men trots det så har varje instans fram till den högsta nationella instansen bara kört över mig och helt struntat i de lagar och regler som finns. När detta sker om och om igen så blir man pessimistisk och jag trodde faktiskt att även Högsta förvaltningsdomstolen skulle strunta i vad lagarna och reglerna säger. När domen kom och vi vann målet blev jag faktiskt överraskad, trots att jag visste att vi egentligen hade lagen och rätten på vår sida. Som sagt, jag tror nog att det här med Europakonventionens artikel 8 och kraven på rättssäkerhet kan ha spelat in i det hela.
Hur många röstade för beviljande av överklagan och hur många röstade emot i Högsta förvaltningsdomstolen?
Det var en knapp majoritet, tre stycken, som röstade för att jag skulle få behålla mina vapen. Två kvinnor och en man. Två ledamöter var skiljaktiga och ville ta mina vapen ifrån mig. En kvinna och en man. Mannen som ville ta mina vapen var en rasfrämling.
Har domslutet redan haft konsekvenser för vapeninnehavare i Motståndsrörelsen?
Ja, det har det. Jag har redan fått igen mina vapen och jag hörde om en, som bara en vecka efter att domen kom fick ett brev från Polismyndigheten om att de skulle lägga ned ärendet och återlämna vapnen, eftersom det inte längre fanns någon grund för dem att gå vidare på.
Jag har redan fått igen mina vapen och jag hörde om en, som bara en vecka efter att domen kom fick ett brev från Polismyndigheten om att de skulle lägga ned ärendet och återlämna vapnen, eftersom det inte längre fanns någon grund för dem att gå vidare på.
Vilken sannolik konsekvens för polisens framtida agerande gentemot vapenägande medlemmar i Motståndsrörelsen tror du att domslutet kan få?
Tills lagar och/eller regler förändras kommer nog Polismyndigheten inte kunna göra någonting mot oss som har vapen. De kommer kanske försöka hindra oss att ansöka om nya vapen, men då får vi helt enkelt bara ta tag i den överklagandeprocessen, vilken vi bör vinna med de lagar och regler som gäller nu.
Tror du att domslutet kan komma att få konsekvenser för polisens agerande mot motståndsmän även i andra sammanhang (där vapen inte är inblandade)?
Ja, det tror jag. Domen är tydlig med detta att man har rätt att utan ingripande eller repressalier uttrycka åsikter, delta i demonstrationer och vara medlemmar i organisationer. Samma ska ju gälla mycket annat bland de olika former av trakasserier, som systemet utsätter oss oppositionella för. Det här med att ta våra vapen är en form av trakasserier.
Principen bakom beslutet borde kunna vara tillämplig även i andra frågor – som till exempel att medlemmar inte får jobba inom vissa typer av yrken, inte får göra militärtjänst och annat sådant. I vart fall kan det vara värt ett försök att använda sig av denna dom även i andra frågor.
Vad har du att säga om Sveriges Vapenägares Förbund (SVF)? Upplever du att de stött dig i dina ärenden?
Ja, de har varit väldigt hjälpsamma i denna process och skrev inför överklagandet till Högsta förvaltningsdomstolen att de ansåg det vara viktigt att denna fråga prövades av högsta instans. SVF är till skillnad från de andra vapenägarorganisationerna väldigt objektiva och fördomsfria. Jag rekommenderar alla som äger vapen att ansöka om medlemskap i SVF.
Hur har du firat segern i Högsta förvaltningsdomstolen?
Haha. Det har faktiskt inte blivit något mer speciellt än att jag hade en trevlig grillkväll med familjen samma dag som jag fick hem vapnen. Det är så mycket jobb på gården den här tiden av året, så det är svårt att hinna med mer än så.
Motståndsrörelsens och Nordfronts rättsliga resultat på några månader: Seger mot Svenska akademien i Patent- och marknadsdomstolen angående Klassikerskyddet, seger mot Justitiekanslern i Högsta domstolen angående Alternativmediers rätt att skildra grovt våld – och nu denna seger i Högsta förvaltningsdomstolen. Kommentar?
Ja, man kan bara konstatera att det har gått väldigt bra för Motståndsrörelsen under senare tid och att det är värt att ta kampen i rättssystemet. Myndigheterna och staten försöker att bekämpa organisationen på alla sätt de kan, men än så länge förbjuder de lagar och regler som finns många av de metoder de försöker använda.
När, var och vad ska du jaga härnäst?
Nästa jakttillfälle blir förhoppningsvis rådjur till hösten här hemma på min egen jaktmark. Det beror på om jag får tid till det.
Tack Tobias för din tid och dina svar… och lycka till med din framtida jakt!
Tack själv för en väldigt trevlig intervju!
