Efter att siste man anlänt påbörjades marschen ut efter skogsstigar och ganska snart anslöt sig många bromsar som surrade obönhörligen och gav sig på större delen av sällskapet.

En faktor som bidrog till att göra vandringen extra utmanande var det mycket varma vädret som maximalt uppgick till 27 grader (i skuggan) under dagen i den bländande solens sken. Detta väder är inget som faller särskilt många norrbottningar i smaken och det blev ganska kämpigt för en del. Mycket av det medhavda vattnet dracks upp under vandringen.

Några timmars vandring senare nådde sällskapet det berg som var den huvudsakliga destinationen för färden. Berget föreföll vara mycket brant, varvid vissa ur sällskapet vandrade runt det med barnen i släptåg för att hitta en enkel väg att bestiga det på, medan andra i sällskapet trotsade branterna och klättrade upp för dessa med full packning.

Efter att hela sällskapet åter sammanstrålat på toppen togs en välbehövlig paus där medhavd lunch och mängder av vatten förtärdes, innan det var dags att vidare utforska berget – något som bjöd på många slående vyer över den kringliggande norrbottniska naturen.

När berget inspekterats kunde det konstateras att det var för stenigt för att slå upp allas tält på, samt att de branta stupen gjorde det olämpligt att ha barnen kring, varvid det beslutades att gå ned i skogen vid bergets fot för att hitta en lämplig plats att resa tälten på.

Väl nere i skogen hade vid denna tid bromsarna gett vika för ett betydligt mer påfrestande flygfä: de norrbottniska myggen. För att undfly dessa, samt svalka sig från den gassande solen, tog sällskapet ett dopp i ett vackert beläget vattendrag.

När alla torkat och tälten väl blivit uppresta beslutades det om att återigen bege sig upp för berget för att tända en eld och grilla middag på, vilket också gjordes. Många i sällskapet hade vid det här laget hunnit bli ganska utmattade av all vandring och värme. Vilan och energipåfyllningen var mycket välbehövlig.

Denna bekvämlighet blev dock inte långvarig, då man snart insåg att i princip allt medhavt vatten var slut och man var tvungen att lösa detta. Huvudansvaret på detta föll på David Nilsson som fick guida sällskapet till att bygga vattenfilter med hjälp av hans medhavda kopia av militärens Överlevnadshandbok.

Detta åstadkoms genom att sällskapet samlade upp kol ur den slocknade brasan och sedan åter vandrade ned för berget för att hitta en myr där man kunde samla på sig torv. Efter detta åstadkommits vandrade de åter tillbaka till det vattendrag det tidigare badats i för att här samla på sig grus och sand till filtret och inhämta vatten att dra genom filtret. Medan detta pågick passade några deltagare på att ta sig ytterligare ett dopp, om inte annat för att undfly myggen för en kort stund. Väl på land igen hade en del vatten hunnit filtreras, varvid det kokades och man äntligen kunde släcka sin törst återigen.

Vid denna tidpunkt hade det hunnit bli ganska sent och man begav sig tillbaka till tälten för att barnen skulle få sova. Medan detta pågick och efter att barnen somnat, besteg några av de vuxna återigen bergets topp för att ägna sig åt samkväm och beskåda midnattssolen vid en brasa, innan det var dags även för dessa att avsluta dagen.

Morgonen efter vaknade man tidigt efter en god natts sömn, tillagade frukost och packade ihop allt medhavt innan det var dags att påbörja den långa vandringen tillbaka till bilarna. Ganska snabbt efter påbörjad vandring var vattnet slut igen och solens hetta i toppform, vilket gjorde just denna etapp extra mödosam. Till slut nådde sällskapet en bondgård, där bonden i folkgemenskaplig anda fyllde på allas dryckeskärl med iskallt och uppfriskande vatten – något som gav den sista energin som behövdes för att nå i mål.

Väl tillbaka på kamratens gård kunde ett trött, men nöjt sällskap, konstatera att ännu en mycket lyckad vildmarksaktivitet åstadkommits av Näste 6.

Vill du också ta del av liknande äventyr? Gå då med i Nordiska motståndsrörelsen!