Inatt rev högsta domstolen i USA upp landets nationella abortlag. Detta innebär att delstaterna själva får avgöra huruvida abort är tillåtet eller ej, samt under vilka omständigheter det gäller. Flera delstater har redan gjort abort helt eller så gott som förbjudet medan det i andra delstater är tillåtet att abortera hela vägen fram till förlossningen. I vissa delstater krävs det inte heller att det förekommer någon fara för liv eller hälsa utan du är fri att göra abort av vilken anledning som helst. USA visar återigen vägen in i absurdum åt alla håll .
I Sverige gäller fri abort fram till vecka 18 och därefter krävs det särskilda skäl. Jag vet att det här är en laddad fråga, men likväl menar jag att den behöver diskuteras.
Jag är å ena sidan självklart för att det behöver födas fler vita barn. Det är en förutsättning för våran ras överlevnad att fler kvinnor väljer att skaffa barn och även att de föder fler barn än hur snittet ser ut idag. Å andra sidan är jag inte för att kvinnor ska tvingas genomgå graviditeter eller trauman de inte valt själva eller som är skadligt för deras hälsa. I grunden så är det liv som ställs mot liv.
När abort förbjuds in i absurdum så blir kvinnans, moderns liv mindre värt eller näst intill inget alls. Det bidrar visserligen till att fler barn föds, men det bidrar också till att flera kvinnor dör i form av olagliga och ibland skadliga aborter, med anledning av nekad vård eller kanske rent av i självmord. Det är inte en utveckling jag vill se. Nationalsocialismen värdesätter samtliga individer i samhället – såväl barn som kvinnor och män. Folkhälsan mår bra när individen mår bra och vår politik måste absolut främja att fler barn föds, men inte på bekostnad av mödrars liv eller livskvalitet. Man vill ha sunda individer – inte enbart kvantitet.
Min högst personliga önskan och tanke är att varje vit kvinna föder minst fyra barn för att säkra existensen för vårt folk och vår rasliga överlevnad. Men, jag är som ni kanske förstår, för abort om än inte i vilken utsträckning som helst. Jag tror inte att förbud är rätt väg att gå, utan att det istället handlar om en samhällsförändring och en ny syn på sexualitet, graviditet, äktenskap och livet självt.
I dagens samhälle har det blivit till norm att man ska förverkliga sig själv. Individualism är vägen att gå och gräset är alltid grönare någon annanstans. Man gör slut och blir ihop lika lättvindigt som man byter underkläder. Och ingen kämpar längre för någonting.
Jag hamnade för en tid sedan framför programmet Gift vid första ögonkastet. Personerna i serien träffas första gången vid altaret och blir då man och hustru. Därefter ska de arbeta på relationen och försöka få det att fungera innan de tar ett beslut efter 6 veckor. Detta är ett väldigt intressant program, men samtidigt lite vidrigt att man leker med så viktiga saker och även ett bevis på hur vi ser på förhållanden och äktenskap. Tilläggas ska att det är ytterst få relationer som har hållit i programmet – vilket även det är intressant.
Det är idag helt normalt att prova sig fram. Inget är för evigt utan allt är för stunden. Man ska leva i nuet och inte låsa fast sig för tidigt eller för hårt.
Problemet ligger i att vi provar för ofta och för fort och inte vill eller orkar kämpa i vår relation. Vi tror som sagt alltid att gräset är grönare och att vi kan få bättre eller mer någon annanstans.
I programmet har man parterapi och en mening fastnade för mig. Psykologen sa gällande relationer att ”är det ’bra nog’, så stanna. Jobba på det istället för att avsluta.”
Och jag tror han har en poäng här. Det är inte alltid lätt att leva i en relation. Det är inte alltid lätt att leva med eller ha en relation till någon oavsett om det är din förälder, ditt syskon, din hund, dina barn eller din partner.
Alla människor är olika egna individer som i en relation ska samexistera och kompromissa hela tiden. Det går inte att vara fullt individuell eller egocentrisk i en relation. Visst är det viktigt att man fortfarande är en egen människa med egna mål, visioner, tankar och idéer och visst mår man bra av personlig utveckling och egenvård. MEN i en relation måste du samexistera med din partner och era barn om ni har några. Du måste hela tiden anpassa dig själv och dina viljor efter någon annans och här tror jag att det är viktigt att det kommer från båda hållen.
Vi är förhoppningsvis alla överens om att män och kvinnor är olika och har olika förmågor och laster, men att vi kompletterar varandra och tillsammans utgör en harmoni. Det förutsätter dock att du mår bra i din relation. Gör du inte det så kommer varken du eller din partner eller ni tillsammans att uppnå harmoni. Men istället för att ge upp krävs det att ni stöter och blöter, diskuterar och pratar. Det krävs att ni öppnar er själva och lyssnar på varandra. Det krävs att ni kompromissar och möts halvvägs hela tiden.
Är något inte viktigt för dig, men viktigt för din partner ja då är det viktigt för ER. Du behöver inte hålla med eller tycka den andra har rätt, du behöver till viss del inte ens förstå, men av respekt mot din partner så lyssna och försök att möta denna i det personen tycker är viktigt.
Så hur får jag nu ihop allt detta med abortlagen i USA och Sverige? Jo, om människor värdesätter sina relationer mer och är beredda att jobba på dem, om samhällsklimatet förändras till tvåsamhet och familj, så är jag säker på att även aborterna kommer minska naturligt. En förutsättning för att man ska vilja skaffa barn är att man är trygg i sig själv och i sin relation, men även i sitt liv. Många känner att de vill ha ett jobb, en fast bostad och en bra relation innan man skaffar barn. Detta är inget jag tycker är konstigt. Den familjepolitik vi har idag kräver till exempel att du arbetar ett tag med bra lön innan du blir gravid för att få en bra föräldrapenning som möjliggör att du kan vara hemma med dina barn. Idag är politiken i mångt och mycket ett hinder för familjebildning. Det är även tufft för en familj med flera barn där båda tvingas arbeta många långa timmar redan när barnen är små, eller där de tvingas leva med små marginaler om någon är hemma eller går ned i tid till förmån för barnen och familjen.
Jag kommer alltid att förespråka den naturliga familjen med mamma, pappa och barn som det rätta och starka. Det är avgörande för vårt folks välmående och överlevnad, men det ingår självklart i detta också att samhället ska vara anpassat för familjen och främja barnafödandet. Den politik som förs måste alltid främja barnfamiljer och måste alltid se till barnfamiljer som det mest naturliga och viktiga i vårat samhälle och där kommer då också även naturligt klassiska kvinnofrågor högt upp på agendan. Modern – kvinnan, är viktig för familjens harmoni. Vi vet att hennes välbefinnande är avgörande för familjens existens. Det börjar dock redan tidigare än så.
Det börjar redan i skolan med synen på sexualitet och relationer. I skolans sexualundervisning borde mer fokus läggas på relationer och familjebildning. Det borde vid dessa ämnen läras ut hur framförallt den kvinnliga kroppen faktiskt fungerar med menstruationscykel och barnafödande. Genom att känna din kropp vet du också vad som är normalt. Starka PMS-besvär eller svåra menstruationssmärtor är till exempel inte ett normalt tillstånd utan tyder på någon slags obalans i kroppen. Men, just hormonell obalans och dess påverkan på kroppen och koppling till det globala mordet på vårt folk kan jag återkomma till i en annan artikel.
Kontentan jag vill frambringa är dock att jag är för abort, men mot hur det används idag. Jag är mot samhällets syn på sexualitet, relationer, egenvärde, och abort som preventivmedel.
Jag vill hävda att det finns en annan väg mot färre aborter och fler barn. En väg som inte innebär fara för kvinnors liv eller oönskade barn. En väg där både man och kvinna tar sitt ansvar redan vid samlaget och är införstådda med de konsekvenser och ansvar som alla val innebär. Och där fler par väljer att vårda och värdesätta sin relation och skaffar många barn tillsammans.
