Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg höll i sluttampen av valet en föredragsturné där han besökte Vetlanda, Ludvika och Munkedal. Denna text baserar sig på den öppna föreläsning som hölls i Munkedal dagen före valdagen. Bilderna i artikeln är också från detta tillfälle.
Min tanke från början och innan jag hört föredraget var att skriva en klassisk rapport, men då föredraget i sin helhet med dess många konstruktiva detaljer gjorde alltsammans så onekligen innehållsrikt fann jag det svårt att urskilja och lyfta fram de viktigaste beståndsdelarna. Istället blev det denna text som fritt och sömlöst blandar sådant Lindberg sa med mina egna tankar kring det hela. En unik och förhoppningsvis intressant text, men som ändå inte avslöjar allt och tar bort hela nöjet för dig utifall du får tillfället att höra det själv någon gång i framtiden.
I första delen av Lindbergs föredrag utgjordes en djupare och tydliggörande analys av hur den mångåriga fortlöpande massinvandringen av utomeuropeiska rasfrämlingar till Sverige och övriga nordiska länder, slutligen kommer resultera i att vi etniska nordbor successivt kommer att bli en grav och existentiellt avgörande minoritet i våra egna respektive länder. Detta kunde obestridligen konstateras genom grundliga granskningar av etablerade forskningsbaserade mätningar över gången och nuvarande inhemsk kontra invandrad icke-vit barnafödsel som uppvisade att den inhemska markant understiger snittet för att bibehålla befolkningsmässig majoritet.
En sanningsenlig och minst sagt beklämmande kalkyl också då denna förödande situation inte bara råder i hela Norden utan likväl i samtliga vita europeiska länder. Med hänseende till dessa vetenskapliga statistiska beräkningar påvisades att det i snitt föds färre vita europeiska barn än vad vita europeiska åldringar avlider årligen. Samtidigt som de europeiska länderna fylls till bredden med icke-vita immigranter med betydligt större antal födda barn, vilket ger resonemanget om folkutbytet ofrånkomlig legitimitet.
I föreläsningens andra del redogjorde Lindberg åtskilliga möjliga omständigheter varför och vilka som kan tänkas bära ansvaret för att vi nordbors födelsetal från sekelskiftets början, gradvis per generation sjunkit till de katastrofala siffror som presenteras idag. Ett förslag som framlades var att det kunde bero på industrialismens epokgörande implementering i de dåvarande nordiska bondesamhällena, vilket ledde till massförflyttningar från de öppna landsbygderna in till de större centraliserade bruksorterna och huvudstäderna vars bostäder i form av sparsamma och trånga lägenhetshus försvårade drastiskt möjligheterna för folk att bilda flerbarnsfamiljer. Vilket istället så småningom ersattes med mindre familjekonstellationer, varav begreppet ”kärnfamiljen” uppdagades.
Samtidigt växte de kapitalistiska och socialliberala politiska strömningarna fram som samfällt önskade kvinnor ut i arbetslivet, vilket socialdemokratin i framtiden som en bidragande del i denna statliga acklimatisering inrättade utbyggnationen av dagisverksamheter över hela landet. Med den renodlade röda socialismens frammarsch och uppkomsten av feminismen, löd den nya ”frigörelse”-propagandan att kvinnor skulle eftersträva ”fulltalig självständighet” och ”bejaka sig själva” vilket med andra ord det framväxande etablissemanget högfärdigt åsyftade att kvinnan inte förmådde i egenskap som ”simpel” hemmafru och flerbarnsmor.
Vad dagens otillräckliga barnafödsel beträffar, framhävdes aspekten av de rådande depraverande ideologiska levnadsassociationerna av materialism, nyliberalism och individualism. Där den allmänna ”oberoende fria individen” helst ska ha rest jorden runt för att ”landa i sig själv”, skaffat sig en högklassig/utmärkande utbildning från högskolan och universitet, bli fastanställd på ett välavlönat arbete, alternativt starta eget företag med slutmål som att uppnå ”ekonomiskt oberoende”, införskaffat sig en flådig bostad och flashig bil innan dess att man ens skänker en sekunds tanke kring familjebildning. Likafullt tillkommer den absurda drömvisionen om på vilket sätt man bör träffa en partner, vikten av hur ”emotionellt och intellektuellt synkade man måste vara”, hur Hollywood-romantiska och porrfilms-aktiga respektive partner ska vara och så vidare.
En ytterligare möjlighet varför fertilitetsnivån sjunkit hos både män och kvinnor kunde bero på flertaliga miljögifter, exempelvis PFAS, PCB, DDT, läkemedelsrester, klorerade aromatiska kolväten, halogener med mera. Likväl poängterades det frekventa förbrukandet av antibiologiska preventivmedel som p-piller, hormon/kopparspiraler, dagen efter-piller och ansvarslösa abortingrepp. Vilka som av ren bekvämlighet tillgodoses istället för att individer brukar sunt förnuft, lär in och förlitar sig på kroppens naturliga preventivcykler.
Vidare betonades den utnötta så kallade ”klimat-skammen” som en bidragande faktor till det framtida än mer sänkta födsloantalet. Detta då den självbelåtna, hycklande globala, tillika nationella miljö-hetsar skaran bedyrar att nordbor och övriga vita européer resolut må upphöra reproduktion till världen då den i nuet är tungt överbefolkad. Samtidigt som vita europeiska länder ska agera som en universell omhändertagande allmoder till hela 3:e världens allehanda befolkningar genom enorma finansiella och materiella donationer från globala välgörenhetsorganisationer, vars existens, verkan och lobbyism bedrivs på våra (vita européers) bekostnad samtidigt som man tvingas utstå och bidra med sina egna skattemedel till den kolossala ekonomiskt havererande asylinvandringen för att dessa rasfrämlingar ska kunna försäkras ett tryggt, komfortabelt leverne att reproducera i.
I nästa punkt avhandlades ur ett historiskt perspektiv hur Sverige från andra världskrigets slut gick ifrån en strikt brödrafolksbaserad arbetskraftsinvandring till den fullskaliga multikulturella massinvasionen vi står inför idag. Den första större utomnordiska invandringen från Iran och Chile till Sverige skedde i början av 70 till mitten av 80 -talet under den socialdemokratiske statsministern Olof Palmes regim. Där motivet till denna invandring kan åses som ett svenskt första godhetssignalerande till omvärlden ur en ideologisk/politisk synvinkel samt ett möjliggörande för de svenska kapitalistiska industrimagnaterna att tillvinna högre förtjänst genom att anställa dessa med lägre löner.
Något som än mer skulle kunna betraktas som närmandet till en storskaligare invandring ägde rum på 90-talet då inbördeskriget i (det numera upplösta) Jugoslavien bröt ut. Dock bestod denna invandringsvåg till stor del av sydslaviska européer vilket därav inte utgjorde något större hot i den kulturella bemärkelsen samt att antalet av dessa flyktingar inte var i närheten av de främmande utomnordiska flyktingströmmarna av idag. Det var först vid början av 2000-talet när Irakkriget bröt ut som den första omfattande kritiska flyktingströmmen tillkom av irakiska folkgrupper bestående av araber, kurder och assyrier, vilket gav upphov till den begynnande polariseringen i landet i den kulturella aspekten.
Kring 2010 ökade asylinvandringen markant från Somalia, Afghanistan och Syrien, fem år senare flyktingkrisen 2015 då Sverige välkomnade det största antalet asylflyktingmottagandet någonsin ”hittills” som landade sammantaget på över 162.000 människor. ”Våra kära folkvalda representanter” hävdar att man sedan 2015 stängt gränserna till Sverige, vilket vem som helst som ännu inte fullkomligt systemindoktrinerats kan begripa endast är formidabelt förljuget skitsnack. Eftersom att Sverige redan 2016 emottog till och med större och efterlöpande likartade höga antal flyktingar än idag. Detta trots den världsomvälvande Corona-krisen 2020-2021 som förbjöd vita européer att resa utanför deras respektive hemländer på grund av risken för ”pandemins gravt allvarliga smittspridning”.
Lindberg efterfrågade därefter om åhörarna kunde utröna ett mönster av de samtliga flyktingländerna bortsett från Iran och Chile under 70 och 80-talen. Den gemensamma nämnaren var den att i resterande länder hade världspolisen USA (Amerika) som i sin vanliga och historiska ordning tillsammans med sin svurna bundsförvant Israel gått in i utförandet av ”militära operationer för humanitära insatser” men som i själva verket var de som både fullkomligt och delvis bidrog till att tillintetgöra möjligheterna för de drabbade människorna att stanna kvar i sina respektive hemländer. Detta var det som ledde till de gigantiska och påtagliga flyktingströmmar till övriga Europa vi ser idag. Medan Amerika och Israel exploaterade dessa länder och erhöll enorma materiella tillgångar i form av värdefulla naturresurser och marknadsstrategiska landvinningar.
Vad afrikanska ekonomiska flyktingar beträffar, passar det förstås utmärkt att ta del av den välfärd som vårt folk generation efter generation rustat upp genom enträget och hårt arbete. Vilket våra lismande etablerade politiker instiftat för att bemäktiga sig valboskap samtidigt som världens välbärgade finansmän finner det ypperligt då dessa rasfrämlingar försedda med oerhörda summor pengar utgör ett enormt utökningsantal i egenskap som konsumenter.
I föredragets tredje del berördes vilka som kunde tänkas ligga bakom detta folkutbyte. Kunde det vara så enkelt att det är de socialliberala jämställdhetsivrande och ärelystna politikerna, sammangaddade med de samvetsbefriade vinstgiriga kapitalisterna som är de skyldiga? Eller fanns det en eventuell tredje part som ännu inte bringats fram bakom kulissens draperier?
Lindberg ombad därefter åhörarna att föreställa sig att det en gång fanns ett särskilt kännetecknande folk i ett fjärran land, vilka som för flera tusen år sedan frambringat och idkat en religion som över allt annat blint trosvisst och lidelsefullt förfäktade att endast deras folk var gudasänt. Ett folk som i alla lägen satte sig själva på den förgyllda himmelshöga piedestalen under alla andra världens folk som enligt deras heliga skrifter adelsstolt deklarerade att dessa enbart existerade för att tjäna detta egna särpräglade ”härskarfolk”.
Dock fanns det även där en hake, innan dess att detta ”utsedda” släkte skulle förmå uppnå sitt profetiska världsvälde skulle de vara tvungna att förinta ett annat signifikant dristigt folk som skulle komma att stå i deras väg. Genom millennier av bittra nederlag i att försöka erövra det land deras tro hävdar vara ”herrefolkets rättmätiga rike” hade detta folk åtminstone lyckats förhatligas i och förvisats från de samtliga länder i deras närområden där dessa febrilt försökt nästlats sig in med sina kulturchauvinistiska budord.
Men så plötsligt fick de en intrigant idé. Att istället för att försöka öppet pådyvla andra närliggande folkslag deras ”berättigade gudomliga särställning” skulle de nu verka för sin agenda i det fördolda och således styrde kursen mot deras trosbedyrande ärkefienders urhem, västerlandet. Under upplysningstiden och modernismens tidsålder hade denna arts ättlingar mångenstädes i Europa tillvällt sig platser i de aristokratiska finrummen, riksbankernas kammare, upprättat belånings och spekulationsverksamheter samt övertagit de större delarna av entreprenörskapet för opaler och ädelmetaller.
Inte långt där efter hade de nu lyckats avancera ytterligare genom att börja monopolisera tidningsväsendet och vinna avgörande inflytande i fackföringsverksamheterna och i det övriga etablissemanget. Idag rår den moderna generationens arvingar över ett globalt nätverksimperium som innehar på snudden till total kontroll över alla västerländska bankväsenden, börsmarknader, nyhetskoncerner, sociala medier, internationella hälsoorganisationer och samarbetsinstitutioner, krigsmakter med mera. Trots förfogandet över alla dessa hjälpredskap för att fullgöra sitt ändamål väljer de att istället för att förklara krig mot den förutbestämda fienden, att försöka blanda ut fiendefolket genom orkestrerad import av fogligare folkstammar för att bespara sitt egna blod och svett samtidigt som man inte önskar uppvigla några eventuella misstankar om vad som faktiskt pågår.
Ändamålet helgar ALLTID medlen i den tydliga etnocentrismen!
Simon Lindberg
Vidare frågade Lindberg deltagarna om det då kunde vara globalister som kunde ligga bakom alltsammans? I vilket ur ett personligt perspektiv Lindberg ansåg vara fullt möjligt, jämväl som han poängterade att samtliga parters sammansvärjning är det som utgjort och utgör grunden till den alarmerande världsdelstäckande etniskt vita befolkningsminskningen som råder och samtidigt pådriver massinvasionen av miljoner rasfrämlingar som ersättare av ideologiskt strategiska och motivbaserade överenskommande skäl.
Därpå konstaterades att sannolikheten för att världshistoriens största folkförflyttning tog vid exakt samtidigt av en ren tillfällighet, där 9 av 10 europeiska länder agerade fullkomligt enhetligt och därefter omstörtat belastades av precis samma allvarliga svårigheter, gör den milt talat gruvligt marginell.
I den fjärde och slutliga delen av föreläsningen redovisade Lindberg genom den tidigare ovannämnda vetenskapliga befolkningsstatistiken att vi etniska svenskar rentav redan inom 15-20 år kan komma att befinna oss i minoritetsställning i vårt eget land. Såvida inte drastiska åtgärder vidtas omedelbart. Detta då det allaredan är realitet att flera av Sveriges storstäder och tätorter, synnerligen i den södra delen av Sverige, bebos till mer än 50% av icke-vita rasfrämlingar. Därmed utgör i nuläget dessa mer än en fjärdedel av Sveriges befolkning totalt.
Vidare ställdes frågan till publiken vad denna demografiska omställning resulterat i, varvid bland annat en stor mängd nya uppdagade destruktiva samhällsbegrepp, såsom exempelvis no go-zoner, gruppvåldtäkter, förnedringsrån, gängskjutningar, vårdköer och fattigpensionärer angavs. Följdfrågan som uppkom löd huruvida vår generella trygghet i gemenskap som den än mer förminskande vita minoriteten i vårt eget land skulle komma att se ut då vi endast utgör 10-20% av befolkningen. Något man obestridligen och självfallet kunde konstatera skulle se avsevärt mycket värre ut än vad det gör idag och stegvis resultera i vårt folks fullkomliga likvidering.
Nog kan man ställa sig frågan, vad skulle det göra om de vita folken i Norden och övriga Europa samt om inte i hela världen skulle försvinna? Skulle inte världen klara sig utan vita människor? Varpå man skulle kunna svara ”-Det beror på hur man önskar att världen ska se ut.” För att vidareutveckla resonemanget kan man alltid hänvisa till att ingen annan så framträdande ras i världshistorien har stått för så ofantligt många revolutionerande upptäckter, etablerad vetenskaplig/medicinsk forskning, uppfinningar, månghundrade seklers fungerande och välutvecklade civilisationer som den vita kaukasiska rasen. Om vi nu skulle dö ut, skulle jorden förstås bestå, men frågan som kvarstår lyder hur den resterande mänskligheten skulle befinna sig därefter, förutan den erkända ras som både historiskt betydande bidragit och än bidrar till dess välbefinnande.
Avslutningsvis summerade Lindberg att Nordiska motståndsrörelsens genuina ideologiskt förankrade och väl utarbetade politik, redan innehar samtliga svar och genomförbara lösningar som berör vår allvarliga situation. Varvid han belyste att dessa högst oumbärliga och radikala reformer enkom kunde genomföras om vi (etniska svenskar) i egenskap som ett enat folk utgör det sammansvetsade motståndet för att avsätta folkförrädarna som fullt medvetet och aktivt driver vårt folk mot dess undergång. Lindberg avslutade således föreläsningen med följande kampglödsväckande lydelse:
Anslut dig till kampen! Gå med och gör skillnad på riktigt! Hjälp oss att skriva kapitlet i framtidens historieböcker om hur den vite mannen och kvinnan reste sig och tog tillbaka kontrollen över sitt levnadsöde!
Simon Lindberg
