Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.

För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?

Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.

Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat den bakom er?

Ja, det var som sagt en lite tuff period för oss, men ingenting som påverkade oss något anmärkningsvärt, tvärtom så blev vi stärkta i våra övertygelser. Jag ansökte om medlemskap i Motståndsrörelsen samma dag som Expo ringde för att fråga ut mig om min sambo.

Med vilka ord skulle du beskriva den fas som du/ni befinner er i idag?

Vi är i den fasen där vi är redo för att på allvar bli en del av kampen och göra vårt bästa för att nå den slutgiltiga segern. Inget stärker ens beslutsamhet som en rejäl uthängning.

Låt oss nu ta ett rejält kliv bakåt i historien: När skulle du säga att ditt nationella uppvaknande ägde rum? Vill du berätta lite vad som hände i ditt liv då?

Jag började följa Nordiska motståndsrörelsen 2017 i samband med att jag skrev ett gymnasiearbete gällande nationalsocialismens syn på klassamhället. Jag var under den perioden aktiv i Kommunistiska Partiet. Efter det började jag lyssna på poddar samt ta del av annan nationell media, dock gjorde jag misstaget att ansluta mig till Sverigedemokraterna under valrörelsen 2018, i hopp om att de var radikala nog.

Berätta lite om bakgrunden till att du anslöt dig till Sverigedemokraterna. Vad hade du för visioner? Fick du redan tidigt ansvarspositioner inom partiet?

Jag hade visionen om att Sverigedemokraterna var radikaler i botten, och att de bara dolde sin verkliga agenda. Man skulle väl kunna säga att jag svalde vänsterns propaganda om att SD egentligen är nationalsocialister som bara väntar på rätt tillfälle.

Jag gick med i en liten kommunförening och var väl som många ungdomar relativt driven när man väl går in för något. Jag blev ansvarig för kommunföreningen relativt snabbt, men blev ordförande först 2021 när vi hade mantal nog att bryta med den partiförening som hjälpt oss på fötter. I samband med valrörelsen blev jag under våren -22 gruppledare med uppgift att förbereda en dialog med övriga partier. Jag var även anställd som politisk sekreterare för Sverigedemokraterna på regional nivå i två år.

Jag skulle inte vilja påstå att det var lätt att göra karriär inom Sverigedemokraterna, däremot så krävdes det mycket engagemang och drivkraft av en ”fotsoldat”. Men jag har i efterhand fått intrycket att det generellt är lättare att få ansvarspositioner inom Sverigedemokraterna jämfört med andra partier. Detta kan till stor del bero på omsättningen av folk i och med ständiga uteslutningsärenden.

Intressant att du redan då följde Nordiska motståndsrörelsen och delade många av organisationens ståndpunkter? Jag tror att du vid tidigare samtal oss emellan nämnde orden ”rasmedvetenhet” och ”judefrågan” när du beskrev dina åsikter vid detta skede. Vill du utveckla hur du tänkte under den här tiden?

Jag tror det var en process där jag radikaliserades i takt med att jag blev mer insatt i frågor. Rasfrågan kom jag tidigt underfund med. Illusionen om öppen svenskhet blev för mig därmed banal. Sedan blev det, som tror jag för många andra, att vissa andra frågor, såsom den rörande mekanismerna bakom folkutbytet – där judefrågan kommer in, tog något längre tid att uppnå full klarhet i.

Fokuserade på sakpolitiken

Ledde meningsskiljaktigheter ibland till konflikter med partikollegor? Upplevde du ibland att du fick dagtinga med din inre övertygelse?

Jag höll tillbaka mina övertygelser och fokuserade istället på sakpolitiken. Det tog inte lång tid innan jag förstod att de åsikter jag har inte hör hemma hos Sverigedemokraterna – så istället manifesterade sig meningsskiljaktigheter i frågor av typen vinster i välfärden, NATO, EU – frågor som visserligen är ideologiska, men i praktisk politik inte nödvändigtvis på ett lika direkt och polariserande sätt som till exempel rasfrågan.

Du har antytt att det SD som du gick med och det SD som du nyligen lämnade inte riktigt är samma parti. Hur skulle du i stora drag vilja beskriva partiets transformering under de år som du var verksam i det?

Man gick från att ha varit ett socialkonservativt och nationalistiskt parti till att istället bli ett liberaldemokratiskt globalistvurmande och till och med sionistiskt parti. Under min tid så hanrejade Sverigedemokraterna i alltifrån vinster i välfärden till EU och Nato. Det är idag inget parti för varken arbetare, nationalister eller anti-globalister.

Du har också nämnt lite om, partiets omorientering i Nato-frågan. Vill du berätta lite om hur den gick till utifrån ditt perspektiv?

I korthet så hotade partiledningen att partistyrelsen måste rösta rätt när det gäller Nato, annars skulle det bli jobbigt för enskilda medlemmar och ledamöter. Det är åtminstone de uppgifter jag fått till mig.

Du har berättat att du under en lång period begrundade hur en eventuell uthängning skulle komma att påverka dig. Vill du berätta lite om dessa funderingar?

Jag trodde att AFA, SÄPO och diverse terrorister skulle stå med högafflar på tomten. Nej då, men jag trodde absolut att det skulle vara mycket tuffare. Jag trodde att det skulle kännas som att alla vet vem du är, att du alltid är övervakad, men så farligt är det inte. Vanliga Svenssons skiter fullständigt i dig och dina åsikter, det är bara systemlakejer som bryr sig (och eventuella familjemedlemmar såklart).

”Inte ett lillfinger åt medieråttorna”

När Expo i november kontaktade dig med anledning av din sambos deltagande i Motståndsrörelsens Oslo-manifestation visade du prov på mod och ståndaktighet genom att helt avstå från pudlande. Vill du berätta lite om hur du upplevde situationen och vad som pågick inom dig?

Expo ringde min sambo först i syfte att fråga henne om deltagandet, så jag var förberedd när de ringde. Jag visste redan innan vad jag skulle svara och var ganska lugn. Självfallet uppstod en viss oro, då man aldrig kan förutspå hur det skulle blåsa upp medialt, men jag förberedde mig på värsta tänkbara scenario samt agerade därefter. Man ska inte ge medieråttorna ett jävla lillfinger.


Vad vill du säga till andra genuint nationella inom SD som kanske överväger att följa ditt exempel, men som har svårt att komma till skott?

Ta steget! Du har egentligen inget att förlora. Förlorar du jobbet? Du kommer få ett nytt. Blir partnern eller familjen sura? Det får man ha förståelse för, men du gör det här för kommande generationer – inte för snabb tillfredsställelse. Det bästa du kan göra är att ta kontakt med närmaste representant och bilda en dialog, sedan när du känner dig redo så kan du gå med. Jag hade självfallet en dialog med Motståndsrörelsen innan sambon blev uthängd, det betydde väldigt mycket när den dagen väl kom.

Motståndsmannen Max Fagerstedt

Du är en nybliven medlem i Nordiska motståndsrörelsen och Näste 8. Vill du berätta lite om hur du upplevt mottagandet? Känner du att du funnit din roll inom organisationen ännu?

Ett helt fantastiskt mottagande. Nästet och organisationen har gjort allt för att få mig att känna mig hemma samt för att hjälpa mig och min sambo genom denna period. Jag tror dock man växer in i roller och ser fram emot att växa in i rollen som motståndsman, och inte nån förljugen politiker.


Vill du dela med dig lite av dina planer, förhoppningar och drömmar inför framtiden?

Min plan just nu är att hitta min roll inom rörelsen, det måste få ta sin tid. Utöver det så vill jag bli en bättre motståndsman och ärligt talat gå från att tänka som en politiker till att istället bli en ärligare människa. Jag har inom hela mitt vuxenliv försökt att sälja in politik till människor. Det är fel. Människor dras naturligt till ett genuint engagemang och till genuina övertygelser. I övrigt ska jag självfallet skaffa ett flertal barn och bilda mitt eget lilla männerbund.

Tack för din tid och dina svar Max – och välkommen till Nordiska motståndsrörelsen!

Tack!