Skip to content
De flesta som läser på denna sida anser förstås att Sverigedemokraterna inte alls är ett nationalistiskt parti och frågan är om de ens själva skulle påstå att det är det idag. Oavsett om SD någonsin var ett riktigt nationalistiskt parti och i så fall i vilken utsträckning, så har partiet genomgått en förändring till att bli mindre nationalistiska än vad de en gång var. Partiet har utvecklats till ännu ett borgerligt parti och riksdagen har nu två Moderaterna.
Många är missnöjda med det så klart, och partiet har som ett resultat av detta tappat medlemmar. Ett missnöje med moderpartiet gnisslar också hos Ungsvenskarna. Det övergripande problemet för deras medlemmar och sympatisörer är att framgången och vägen till makten har nåtts till priset av att inte längre stå för något som en nationellt sinnad person kan relatera till. Om inte invandringen minskar när partiet har mandaten som krävs för att ställa krav och ha inflytande på regeringen så blir det svårt att svara på frågan vad par
Stolt, självsäker och stridslysten – tre ord som ekar i mitt huvud efter att jag nyligen kommit hem från årets upplaga av Organisationsdagarna. Det är en otrolig och helt unik upplevelse att sova, äta, slåss och arbeta tillsammans med fanatiska nationalsocialister under två nätter, samtidigt som man som ny medlem inte kan förmå sig förstå att inte fler, ja varför inte samtliga, nationella i Norden vill dela en sådan upplevelse med oss.
Ni som tidigare har läst mina texter kanske vet att jag nyligen blev aktiv i Nordiska motståndsrörelsen efter att under ett antal år ha arbetat för Sverigedemokraterna. Jag vill med denna text belysa några av de väsensskilda upplevelser och intryck som man får som aktiv i de två olika organisationerna, mer specifikt skillnaderna när det kommer till de rikstäckande evenemangen.
Gemenskap vs rangordning
För det första skulle det aldrig komma på fråga att en högt uppsatt sverigedemokrat sätter sig vid samma bord som en reguljär medlem. Under mina å
Doxning eller uthängning är ett av många verktyg som systemet, lögnpressen och våra politiska fiender använder sig av för att motverka att allt fler nordbor organiserar sig i kampen för det egna folkets befrielse. Genom skambeläggning och genom ekonomiska repressalier (såsom att få dig sparkad från ditt arbete) försöker de hålla dig tyst.
Kanske är du så pass orolig för att drabbas av detta att du låter denna oro, snarare än din egentliga övertygelse, avgöra din officiella politiska hemvist. Rädslan driver dig till att omfamna ett politiskt mellanmjölks-alternativ såsom Sverigedemokraterna, eller till att ansluta till någon svensk intresseförening istället. Så var det i alla fall för mig. Under två år arbetade jag för Sverigedemokraterna på regional nivå, där jag kunde bevittna hur man såväl som politiker som politiskt anställd blir passiviserad. Jag var under denna period upplyst i judefrågan, rasmedveten och följde aktivt Motståndsrörelsen, men valde ändå att tiga om det jag såg.
Styrelseformen parlamentarisk demokrati som vi har idag får vi intryckt i oss under hela skolgången att det är den enda acceptabla styrelseformen, för då får alla vara med och bestämma. Men är det verkligen den ultimata lösningen?
Demokrater påstår att du kan ändra hela samhällsuppbyggnaden genom en lapp i en låda, låter det troligt?
Vad röstar du för?
Till att börja med röstar du inte ens om sakfrågor, alltså det som kallas direktdemokrati som länder som exempelvis Schweiz har. Istället röstar du fram en person som säger sig vilja driva vissa frågor, men som kan ljuga dig rakt upp i ansiktet och göra tvärtom om han eller hon så vill senare.
Låt mig ge ett exempel: Sverigedemokraterna har gett folk uppfattningen att de vill skicka ut, åtminstone kriminella och illegala invandrare. Detta har de gått till val på och är mest kända för. Men nu när de är ett stödparti till regeringen och ett av Sveriges största partier – vad har hänt? Inte ett skit. Det var bara valfläsk och reg
Artikeln publicerades ursprungligen på frihetskamp.no.
Följande text är en modifierad version av mitt föredrag från Nordiska motståndsrörelsens danska grens konferens den 20 september. Temat var vad empirisk forskning säger om gräsrotsbaserad organisering i västvärlden, och hur detta kan vara relevant för nationalister.
Fredrik Vejdeland var en annan talare under konferensen i Danmark.
Rekrytering- och mobiliseringsutmaningar
Att attrahera och mobilisera nya medlemmar är en grundläggande utmaning för varje gräsrotsrörelse. Traditionella politiska partier i liberala demokratier, med alla sina resurser och synlighet, har kämpat med minskande medlemssiffror de senaste tio åren. Dock har så kallade populistiska radikala högerpartier (PRH) ofta motverkat denna trend (Sofia Ammassari, 2023). En gränsöverskridande studie kom fram till att PRH-partier i Europa (Inklusive Sverigedemokraterna) har lyckats öka antalet gräsrotsmedlemmar. Delvis genom att investera i lokalt förankrade a
Denna artikel länkades via QR-kod på det flygblad (och som kan läsas i sin helhet i rapporten) som delades ut i Växjö i helgen.
Kanske känner du dig inte fullt övertygad av att bara ha läst flygbladet. I det har vi inte pratat om förintelsen, det som alla svenskar lärt sig sedan dagis. Det som lär oss att vita människor inte skall tillvarata sina egna etniska intressen. Svenskar utbildas långt ifrån i lika hög utsträckning om andra folkmord. Det är av samma förklarliga skäl till varför barnen fostras i tidig ålder att åsidosätta sina etniska intressen. Våra politiska motståndare säger kanske att svenskarna har en skuld gentemot det judiska folket för att svenskarna inte slogs mot det nationalsocialistiska Tyskland under andra världskriget.
Idag får inte förintelsens grundprinciper ifrågasättas, det har samtliga riksdagspartier sett till. Jag behöver dock inte ifrågasätta förintelsen för att göra min poäng, för förintelsen säger att flera miljoner judar transporterades på tåg. Sed
Bristen på politisk beslutsamhet
I dagens politiska klimat, särskilt bland konservativa, saknas en viktig ingrediens som förr utgjorde grunden för starka ledarskap – politisk envishet och orubbliga ståndpunkter. När vi ser hur konservativa i hela västvärlden tvingas ta steg tillbaka och acceptera kompromisser som urholkar deras grundläggande värderingar, blir det tydligt att något fundamentalt saknas.
Sverigedemokraterna, som tidigare profilerat sig som ett parti som ville utmana det rådande politiska etablissemanget, har själva fallit in i samma mjäkiga mönster. Deras omsvängning i frågor som Nato, EU och den så kallade ”öppna svenskheten” är bevis på detta. De samarbetar nu med samma partier som tidigare förlöjligade dem, vilket visar hur snabbt de släppt sina egna övertygelser för att passa in. Detta är ett beteende som inte bara saknar styrka, det är omanligt och visar en oförmåga att stå emot trycket från yttre krafter.
Sverigedemokraterna är sionistiska folkf
Månadens bästa aktioner:
Motståndsrörelsen vid bockinvigningen i Gävle.
Delegation från organisationen deltog på demonstrationer i Finland den 6 december.
Daniel Wreström hedrades i Salem.
Månadens ”shoutout”:
Tomten. Här från julbord i Näste 3.
Bocken. Här från julbord i Näste 6.
Lukas Lindgren. Som både höll tal på julbord i Näste 5 och vars tal från 30 november var redaktionens julklapp till er läsare.
Månadens bilder (som inte redan använts ovan):
Sällan fångas komplett galenskap och ondska så bra som i detta foto av en antifascist i Stockholm på Daniel Wretströms dödsdag,
Ja, förutom här då på en av AFA:s fotografer under 30 november.
Eller här då, på Antifa Stockholms gruppledare.
Vackrare bilder från Motståndsrörelsens 30 november-firande går att finna i bildreportaget från aktionen.
Månadens nyhet:
Propagandaoffensiv i Älvdalen – kommunpolis vill identifiera flygbladsutdelare.
Månadens läsning:
Sverigedemokraternas tid är förbi.
Översatt från Frihetskamp.net och ursprungligen publicerad 2021-08-08.
Att se ett inträde i Riksdagen som den ultimata vägen till makt i dagens samhälle är ett naivt synsätt. Moderna nyliberala stater fungerar på ett sådant sätt att politiska partier, företag, media, akademier och andra institutioner alltmer bör ses som en sammanhållen enhet som samordnar sina handlingar för att upprätthålla hegemonin för den nyliberala och kosmopolitiska härskarklassen. Personliga relationer som bildas under elitens upplärningsfas går över alla dessa gränser och undergräver parlamentariska principer såsom att institutionerna ska fungera som en kontroll av varandras makt.
För att upprätthålla denna hegemoni använder den nyliberala härskande klassen en mängd olika metoder, varav de flesta är baserade på att attackera oss som splittrade, atomiserade individer. Ett system som de facto fungerar som Kinas sociala kreditpoäng då det genom uthängning i media och sociala medier spelar på arbetande männis
Det har nu gått en månad sedan den civila och legala organisationen Nordiska motståndsrörelsen rent absurt terrorklassades av USA. Av allt jag hört är stödet för Nordiska motståndsrörelsen stärkt av detta.
Bland de medlemmar inom organisationen jag haft möjlighet att språka med IRL eller på Telegram så är de allra flesta mer övertygade än någonsin. Bland utomstående såväl Svenssons som nationellt organiserade hos andra än Motståndsrörelsen, tycks sympatierna överlag vara stärkta baserat bland annat på inlägg i olika debattforum, bloggar och sociala medier.
Givetvis gäller detta dock inte alla. Jag själv känner till en medlem som hoppade av i samband med terrorklassningen och en sympatisör som tidigare sagt till mig att han ville delta på Nordendagarna, men som nu istället övervägde att stanna hemma.
Denna text riktar sig till de sistnämnda och till de av mig okända som resonerar likadant och jag vill då ställa frågan; vad hade ni förväntat er egentligen? Hade ni trott att de s
I samband med att USA av uteslutande politiska skäl valde att terrorklassa Nordiska motståndsrörelsen, förbjöds också amerikanska medborgare att ha några ekonomiska förbindelser med organisationen. I världens bräckliga globala ekonomi av idag involverar detta ganska många företag, även flertalet sådana som vid första anblick framstår som svenska och självständiga.
Detta har också medfört att denna hemsida legat nere under ett par dagar. Egentligen är det extremt absurt, USA:s utrikesdepartement har alltså möjlighet att bestämma vilka registrerade politiska partier i Europa och Sverige som ska ha tillgång till hemsida och inte. Teoretiskt hade de troligtvis kunnat släcka exempelvis Socialdemokraternas eller Sverigedemokraternas hemsida imorgon. Något att ha i bakhuvudet för de som yrar om ”utländsk valpåverkan från ryska trollfabriker” och dylikt!
Efter att ha lagt ned en hel del möda och många arbetstimmar har nu Nordiska motståndsrörelsens IT-avdelning lyckats få up
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Expressen publicerade i måndags (den 3 juni reds. anm) en debattartikel av Jimmie Åkesson där han berörde frågan om folkutbytet. Den antisvenske aktivistforskaren Christer Mattsson publicerade ett svar till SD-ledaren i samma Bonnier-blaska.
Om vi börjar med Åkessons artikel har jag tre reaktioner på den:
Det är valfläsk. Ett lite radikalt utspel som får SD att sticka ut från mängden och höras genom bruset. Något som är tänkt att motivera mer nationalistiska väljare att gå och rösta på partiet i EU-valet.
Även om artikeln är en populistisk testballong från SD:s håll får man ändå säga att detta utspel i viss mån flyttar ramarna för den politiska debatten i Sverige och normaliserar begreppet ”folkutbyte”, som de facto är vår tids stora ödesfråga. Så det är positivt att utspelet gjordes.
Artikeln är försiktigt formulerad. Rubriken säger att ”man kan hävda att det pågår ett folkutbyte” och Åkesson inleder med att citera ordboksdefin
För de som följer Motståndsrörelsen är det nu ingen nyhet att USA:s utrikesdepartement har terrorstämplat organisationen och satt tre personer på sin sanktionslista. Vänsterliberaler och judiska organisationer har i åratal velat förbjuda oss. Att de trots flera försök inte lyckats med detta, men istället som ett första steg fått oss terrorstämplade internationellt, är bara ett tydligt bevis för att det finns en yttre globalistisk makt med mer inflytande, och en helt annan politisk linje, än den röstande svensken och de inhemska politikerna.
Om det främst vore ett inhemskt intresse att förbjuda oss skulle man ha börjat med den Orwellianska inskränkningen av föreningsfriheten istället för att påpeka att en sådan inskränkning är möjlig nu i efterhand. Som förespråkare av det fria ordet, den fria nationen och den välmående vita rasen, blir det hela i samband med globalisternas syn på boskapen, en obehaglig åsikt och till och med en terrorhandling att vara nationalsocialist.
Att den n
Dagen började på förmiddagen då kamrater tog sig till Sergels torg där alla partierna i åttaklövern hade placerat sina valcontainrar sedan en tid tillbaka. Efter en solig morgon var regnmolnen i annalkande och demokraterna på platsen kunde knappt tro sina ögon när en stor EU-flagga vecklades ut på marken, varpå Motståndsrörelsens fanbärare ställde sig mitt på trasan. Poliser fanns det gott om på platsen, och det blev desto fler under dagens gång, men dessa skötte sig för en gångs skull, troligtvis för att det var valtider och deras trakasserier skulle vara för uppenbara om bara vissa partier fick sprida sitt politiska budskap.
Bara en av flera chockade individer som aldrig sett ockupationsfanan användas som dörrmatta förut.
Kort efter att man kommit till platsen dök en ordentlig regnskur upp och alla representanter för de vanliga skitpartierna sprang och gömde sig i sina containrar, där de stod och tittade på motståndsmännen som var de enda som vågade trotsa regnet. Flygb
