Skip to content
Det är ingen hemlighet att Sverige slagit alla tidigare rekord när det kommer till icke-vit gängkriminalitet, såsom skjutningar och sprängningar. Igår höll Absurdistans statsminister Ulf Kristersson ett extra-insatt tal till folket med anledning av detta. Han bekräftade inte bara det svenska rekordet utan berättade även att läget i Sverige är värre än i något annat land i Europa.
Statsminister Ulf Kristersson under en presskonferens tidigare under fredagen. Foto: Regeringen.
För oss som varnat för massinvandringens konsekvenser sedan 1997 när Nordiska motståndsrörelsen bildades (och vissa medlemmar ännu längre tillbaka än så) är detta såklart varken oväntat eller chockerande. En normalbegåvad blind person kunde se vart det barkade hän redan för 10-20 år sedan.
Lika sant som att den grova gängkriminaliteten är ett närmast uteslutande importerat problem, så är givetvis också lösningen att omedelbart stoppa importen och istället i radikal omfattning börja exportera – alltså att b
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
Ursprungligen publicerad 2015-10-13.
Nyligen undrade en person jag mötte hur
det kommer sig att svenskar visar en svag patriotism, just med tanke på
den rekordstora migrationsvåg vi utsätts för i skrivande stund. Jag
kommenterade saken så, att det råder en bakvänd pedagogik som gör folk
förvirrade.
I alla historiska tider har ledarskapet för länder dragit fördel av och uppmuntrat stolthet och nationalkänsla bland befolkningen. Uppmuntran har så att säga kommit uppifrån och ner. I vår tid är det precis tvärtom. Makthavarna gör vad de kan för att döda den nationella självbevarelsedriften. Det är på gräsrotsnivå som patriotismen lever kvar, bland de få personer som trotsar makthavarna och som står emot det sociala trycket som riktas mot oliktänkare.
Henrik Pihlström vill skilja nutidens klagande från sann stridsvilja och patriotism.
Det har även tidigare hänt att ledarskapet
för länder bekämpat befolkningen genom att undertrycka deras nationella
känslor. Då har det
Även om vi har talat om detta ämne vid minst ett par olika tillfällen i podcasten Ledarperspektiv, och Fredrik Vejdeland också berört det när han skrev om den amerikanska organisationen RAM, så känner jag ändå efter diskussioner med andra nationalister att vår syn på de så kallade aktiva klubbarna eller de moderna självutnämnda ”männerbunden” behöver tydliggöras och då framförallt utifrån svenska och nordiska premisser.
Konceptet går alltså ut på att nationellt sinnade kompisgäng ska träffas lokalt och bedriva olika former av aktiviteter, kanske träna tillsammans, dra ut i vildmarken, sätta upp klistermärken ihop, eller rentav gå ut och ta en öl i varandras sällskap. Detta är väl vad nationellt sinnade kompisgäng har ägnat sig åt i alla tider, men den stora skillnaden nu är alltså att varenda ett av dessa kompisgäng också ska utgöra små organisationer med egna namn, symboler och ledare (uttalade eller inte) – små lokala föreningar som man är med i istället för att kompisgänget
Månadens bästa aktioner:
Organisationsdagarna 2023.
Broaktion i Växjö med en galen polis som gick till attack.
Skidtur med övernattning i ett köldslaget Norrbotten.
Månadens ”shoutout”:
Motståndsrörelsens bästa tungviktsboxare Martin Saxlind!
Motståndsrörelsens bästa lättviktsboxare Marcus Hansson!
Motståndsrörelsens bästa polisboxare, eller ja i varje fall under mars månad, David Wåhlander!
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
En av många väldigt fina bilder från Organisationsdagarnas bildreportage.
Ytterligare en bra bild från bildreportaget.
Månadens nyhet:
Med brist på explicita nyhetsartiklar under månaden petar vi in denna: Motståndsrörelsen i Bulgarien – demonstrationer trots förbud...
…och denna: Motståndsrörelsen förlåter aldrig Tamim Sultanis dåd.
Månadens läsning:
Bekämpa naivitetens etter.
Vad skiljer ett engagemang i Sverigedemokraterna från ett i Motståndsrörelsen?
Kamratskap som folkgemenskap.
Måna
Under en förhållandevis kall början på helgen med vårsnö, samlades kamraterna vid den sedan länge erövrade ”NS-bron” intill Skogskyrkogården. Humöret var på topp trots att vädret på mindre än 48 timmar gått från milt vårväder med strålande solsken till snöfall och minusgrader.
Anledningen till att man samlats denna dag var för att folkförrädarna i riksdagen, så nära inpå som bara tre dagar innan, hade cementerat Sveriges indragande i krigsalliansen Nato, genom att med oerhörd majoritet rösta för inträdandet. Även Sverigedemokraterna, som många nationella fortfarande förgäves hoppas på ska rädda Sverige, röstade för detta.
Samma banderoll som använts under den lyckade blixtdemonstrationen i Stockholm användes här på en bro ovanför en central bilväg in mot Stockholm, till beskådan av tusentals bilister.
Kanske var det budskapet för dagen, kanske var det motståndsmännens ihärdighet år ut och år in, vid just denna bro som gett avkastning, men dagen till är
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Månadens bästa aktioner:
30 november i Stockholm med tal av Simon Lindberg.
Hedrande av Daniel Wretström – Torgmöte och banderollaktion i Västerås.
”Finland vakna” – demonstration i Helsingfors med deltagande av Motståndsrörelsen.
Månadens ”shoutout”:
NS-tomten som delade ut klappar till vita barn under organisationens julfirande i Skellefteå.
Aktivisterna i tomteluva som delade ut klappar och flygblad på Odense julmarknad.
De nationella som kommer ut som nationella från tomtepartiet Sverigedemokraterna och i denna artikel får tips på hur.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
På sightseeing utanför Stockholms synagoga.
Månadens nyhet:
Motståndsrörelsen.se inför rätta för bild på förintelselaser.
Månadens läsning:
Hårda tider skapar starka aktivister.
Är Nordiska motståndsrörelsen terrorister?
Intervju med SD-politikern som anslöt sig till Motståndsrörelsen.
Månadens tittning:
Månaden med
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Här kommer det nittioförsta avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Nationella i SDLindbergs betraktelse: Tankar kring julenPåståendet: ”Bankerna hotar yttrandefriheten”Bankvälde och Motståndsrörelsen
Diskussionsunderlag:
Råd till SD:are med ”koppling till Nordiska motståndsrörelsen”
Uthängningar är papperstigrar och Sverigedemokraterna är ett hinder
Länsförsäkringar stänger av Nya Dagbladets bankkonton
Aktivist JK-anmäler polisen efter år av trakasserier
Stöd Nordiska motståndsrörelsen
I Sverige idag råder åsiktsförtryck och politisk förföljelse. Situationen är fullt jämförbar med den i länder som media beskriver som diktaturer – alltså Ryssland, Kina eller Iran – och på vissa områden faktiskt värre.
Ett totalitärt system
En av metoderna är att hänga ut personer i media för att de har eller har haft en annan åsikt än det rådande systemets. Eller Sverigedemokrater som någon gång gillat något som Nordiska motståndsrörelsen gjort. Trots att de inte gjort något som är olagligt hängs de ut – inte sällan på löpsedlar – som om de vore kriminella. De ska jagas, uteslutas ur sociala gemenskaper och tvingas till underkastelse. De ska inte våga hysa andra åsikter än de som styr. Tillvägagångssättet bekräftar att det rådande systemet är totalitärt.
”Kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen”
De som styr behöver heller inte bekymra sig för att leda något i bevis. Det magiska ordet här är ”kopplingar”. Expo och journalister som Davi
Ursprungligen publicerad 2015.04.03.
Hur många gånger har man inte hört människor som är sympatiskt inställda till Motståndsrörelsen säga att vi är för “extrema” och för radikala? För om vi inte liberaliseras, med andra ord avradikaliseras, och kompromissar med våra viktigaste frågor har vi ingen möjlighet att kunna påverka den rådande politiken och samhällsutvecklingen, brukar det ofta påstås. Även att man måste dansa efter massmedias pipa för att inte hamna i dålig dager får man höra ibland och att man ska “accepteras” och kanske till och med bli en del av etablissemanget. Detta är mycket felaktiga resonemang eftersom folket instinktivt letar efter en stark och stabil kraft att samlas kring, och denna kraft måste vara radikal och kompromisslös för att vara stark. Något som vårt folk förgäves försöker att finna hos de etablerade partierna i riksdagen.
De människor som motsätter sig en radikal och kompromisslös kamp tror jag inte är riktigt medvetna om de allvarliga hot vi id
Att jag skriver en artikel om valresultaten är väl nära nog en plikt som följer med min position och därför kommer den givetvis här. Vissa har kanske undrat varför inget hörts, men faktum är att jag har tänkt på att skriva denna artikel hela veckan nu, men jag har bara velat vänta in att de sista valresultaten fastställs. De inkompetenta tjänstemännen som har hand om räkning och uppdatering tycks ju dock aldrig bli klara, utan har fastnat på 15 av 16 distrikt i Ludvika nu i flera dagar och därför tar nu mitt tålamod slut och jag skriver denna artikel ändå.
Jag kommer fokusera på Nordiska motståndsrörelsens valkamp och inte på det svenska valet i stort. Vill man ha en bra analys av utgången av valet beträffande de övriga partierna rekommenderar jag varmt Simon Holmquists artikel Välkommen till det ”blåbruna” Sverige på Nordfront.
Så hur gick det då för Nordiska motståndsrörelsen?
Givetvis kom vi inte ens i närheten av att komma in i Riksdagen. Precis som förmodat kom vi inte he
Efter en idog vardagsvecka av offentlig revolutionär opinionsbildning där bland annat valfoldrar delats ut i stora mängder till Munkedals-borna samlades kamraterna på lördagsförmiddagen på torget strax utanför Munkedals kommunhus.
Dagen till ära hade man tagit ut specialflygblad för att inbjuda lokalbefolkningen till det stundande turnéföredraget om folkutbytet med Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg.
Efter cirka 2 timmars flygbladsutdelning begav sig aktivisterna i samråd med flera intresserade icke-anslutna individer till lokalen där föreläsningen skulle äga rum.
Föreläsningen som handlade om det oåterkalleliga folkutbytet förlöpte väl där också en fikapaus avhölls halvvägs där åhörarna bjöds på kaffe och hembakt. När föredraget var till ända tackades Lindberg för sitt föredrag av deltagarna med klangfulla applåder. Likväl resulterade föreläsningen i nya medlemsansökningar.
Efter Lindbergs föredrag höll Samuel Johansson en kort presentati
Motståndsrörelsens aktivister hade full närvaro i Örkelljunga ända in i det sista innan valet. Under hela veckan närvarade vi i centrum och pratade politik med i stort sett hela byn. Utöver detta så har det satts upp plakat varenda dag, delats ut flygblad och valfoldrar. Man har besvarat alla frågor och påståenden i Facebook-grupper och på andra forum och predikat nationalsocialism 24 timmar om dygnet.
Här lyder en sammanfattning av en del av den aktivism som utförts de sista dagarna innan valdagen.
På torsdagen delades flygblad ut och aktivisterna exponerade sig själva i centrum.
Natten till fredag sattes plakat upp och valfoldrar delades ut i massor. Under dagen fortsatte man att sätta upp plakat och höll sedan en offentlig flygbladsutdelning vid Coop inne i centrum.
Under valveckan och även efter valdagen har det publicerats flera artiklar om Motståndsrörelsens närvaro i Örkelljunga. Ett exempel på en artikel som publicerats är den smått sinness
