1. Motståndsrörelsen - Sedan 1997

Nordiska motståndsrörelsen .se

  • Genom att besöka vår webbsida godkänner du delar av vår Datapolicy
  • Ja, det är ok
  • Nej, jag godkänner inte den
  • Jag vill läsa mer
  • Jag bryr mig inte (Ja)

Så var valkampen över också för denna gång

Organisationens ledare Simon Lindberg reflekterar här över Nordiska motståndsrörelsens valrörelse och dess resultat.

Att jag skriver en artikel om valresultaten är väl nära nog en plikt som följer med min position och därför kommer den givetvis här. Vissa har kanske undrat varför inget hörts, men faktum är att jag har tänkt på att skriva denna artikel hela veckan nu, men jag har bara velat vänta in att de sista valresultaten fastställs. De inkompetenta tjänstemännen som har hand om räkning och uppdatering tycks ju dock aldrig bli klara, utan har fastnat på 15 av 16 distrikt i Ludvika nu i flera dagar och därför tar nu mitt tålamod slut och jag skriver denna artikel ändå.

Jag kommer fokusera på Nordiska motståndsrörelsens valkamp och inte på det svenska valet i stort. Vill man ha en bra analys av utgången av valet beträffande de övriga partierna rekommenderar jag varmt Simon Holmquists artikel Välkommen till det ”blåbruna” Sverige på Nordfront.

Så hur gick det då för Nordiska motståndsrörelsen?

Givetvis kom vi inte ens i närheten av att komma in i Riksdagen. Precis som förmodat kom vi inte heller in i någon av de kommuner där vi ställde upp. I Vetlanda och Munkedal fick vi sämre resultat än förväntat, medan det i Örkelljunga gick något bättre. I Ludvika var det såklart tråkigt att vi backade sedan förra valet, men med 0,9% av rösterna (eller vad det nu slutar på exakt när de ids bli klara) har vi ändå fått ganska bra resultat efter omständigheterna.

Även om man kan se detta ur en rad olika mer eller mindre positiva perspektiv, så menar jag ändå att det är hyfsat ointressant med sådana analyser. Och även om vi vet om att det förekommit valfusk genom att flera väljare har hört av sig och berättat om att just deras röst aldrig registrerades i vallokalen där de lade den, så är det ändå så att detta är en del av spelet som vi var medvetna om och tyvärr bara får acceptera och därför är det inte heller så otroligt intressant att spekulera i hur stor omfattningen varit.

Resultaten som helhet kunde helt klart ha varit bättre, men precis som vi sagt hela tiden är de ändå i stort sett oväsentliga. Istället finns det andra saker att vinna på att bedriva intensiv aktivism under en begränsad tidsperiod och mot ett mål på det vis som skett under valkampen.

I riksdagen så är det noll procents chans att vi kommer att komma in. I kommunerna är det mycket små chanser att vi kommer komma in. Vi gick in med förväntningarna att inte komma in någonstans där vi ställer upp och förväntningarna ligger väl fortfarande kvar där. Det vore fantastiskt roligt om vi lyckades ta ett mandat eller två någonstans. Det hade gett oss mycket positiv uppmärksamhet och det hade gett oss nya plattformar att föra ut vår politik ifrån. Men däremot förväntar vi oss inte att vi ska komma in.

Det är viktigt att påminna om det här igen, om vi har gjort ett lyckat valarbete eller inte, jag tycker inte det ska mätas inte i hur många röster vi får eller om vi kommer in någonstans eller inte. Istället är det vi siktar på att etablera vårt namn ännu mer, att rekrytera nytt folk, att knyta goda kontakter och kanske viktigast av allt under en valkampanj att normalisera vår verksamhet och att normalisera vår politik. Har vi lyckats med alla de punkterna så har det definitivt varit värt att lägga all den tid och alla dem resurser som vi har gjort på valkampen även om vi så skulle få sämre valresultat än i förra valet. För det är nämligen så mycket annat som spelar in i valresultat eller inte.

Jag och övriga personer i Motståndsrörelsens ledning kommer inte bli det minsta besvikna om vi inte kommer in någonstans och jag både hoppas och vill verkligen att alla våra kandidater och medlemmar ser på valet på samma vis.

Citat från podcasten Ledarperspektiv 87 som utkom den 1 september.

Jag anser att vi klart och tydligt i Ludvika, Munkedal, Vetlanda, Örkelljunga och på en del andra orter har etablerat vårt namn ännu mer under valkampen. Vi har rekryterat en del nya personer och fler lär med största sannolikhet vara att vänta. Vi har fått nya nyttiga kontakter som vi kommer att ha nytta av även nu efter valet. Vi har definitivt normaliserat vår närvaro på gator och torg i samtliga fyra kommuner där vi ställde upp i kommunvalet.

Utöver detta har både jag och många andra fått en kraftig boost i vårt engagemang och minnen för livet eftersom det varit så fantastiskt roligt att stå på gatorna dag ut och dag in och framföra vårt budskap. Eller som jag skrev i en artikel två dagar innan valet:

Det har varit en fantastisk gemenskap när man fått infinna sig bland de eldsjälar som verkligen gett allt för kampen nu under denna tid. Det har varit helt otroligt att få uppleva det enorma stöd vi uppenbarligen har bland folket. Om Morgan Johansson eller Annie Lööf vore en fluga på väggen runt våra valtält eller banderoller på stan så är sannolikheten stor att de emigrerat till något annat land där folket var mer duperade och sugna på globalistisk folkutbytespolitik.

Många av våra fiender kommer försöka använda valresultaten mot oss. Att vi inte har något stöd. Att vi nu är modfällda som aldrig förr. Att vi nog kommer lägga ned vår verksamhet eller splittras nu och så vidare.

Jag står dock fast vid varenda ord jag sagt och skrivit före och under valkampen. Att vi har ett enormt mycket större stöd än det som visar sig i valresultaten, det vet precis varenda en av våra aktivister som stått upp för vår sak på gator och torg. Sedan att folk trots sin sympati med oss ändå väljer att rösta på Sverigedemokraterna eftersom dessa redan är etablerade – det är lite trist, men ändå bara till att acceptera. Vi har ingenting att skämmas över eller vara modfällda kring. Vi har i många avseenden bedrivit en helt strålande valrörelse i samtliga kommuner där vi ställt upp och på vissa orter även till Riksdagsvalet.

Efter valet 2018 för fyra år sedan gick vi in i en annan fas där vi fokuserade mindre på utåtriktad aktivism och mer på interna aktiviteter så som kampsport och utbildningar. Även om inte alla beslut ännu är definitivt tagna så är väl oddsen stora att vi också nu kommer ha en period med åtminstone något mindre utåtriktad aktivism än vad vi haft under valkampen.

Lika säkert som alltid är dock att kampen går vidare – så länge vi inte har segrat eller den sista nationalsocialisten ligger död och begraven så kommer vi utan rast och ro att fortsätta kämpa för vårt folks resning!

Avslutningsvis vill jag återigen rikta ett stort tack till alla våra valbara kandidater. Ett tack också till alla medlemmar och sympatisörer som hjälpt till under valkampen. Slutligen tack till alla där ute som har röstat på oss. Ni är de få som inte kastade bort er röst i valet 2022. Ni är de få som med ert bröst fyllt av stolthet kan deklarera vad ni röstade på i valet 2022 när frågan kommer på tal i olika sammanhang fram till nästa val. Och till nästa val har ni kanske rent av anslutit er, för som vi alla vet går inte de ofantliga problem vårt land och folk står inför att rösta bort.

Nordiska motståndsrörelsen gick till val under parollen Ett revolutionärt val. Nordiska motståndsrörelsen fortsätter också nu efter valet att kämpa under samma paroll. Även om den politiska valcharaden är över för denna gång så kvarstår vi på gator och torg i en stad nära dig och uppmuntrar dig fortsatt att göra det där revolutionära valet som du egentligen aldrig kommer kunna göra med någon valsedel.

Titel:Så var valkampen över också för denna gång Författad av:Simon Lindberg Publicerad:2022-09-23 Uppdaterad:2022-09-24

Läs också: