Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.

Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!

Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.

Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bedrivits hektisk valkamp i fyra olika kommuner, och i övrigt kanske tydligast med anledning av kriget mellan Ryssland och Ukraina, men också med anledning av den i detta nu pågående el-krisen.

Visst är det för övrigt intressant hur nyheterna för tredje året i rad dominerats av världshändelser som tenderat till viss splittring av den nationella rörelsen – först genom Covid 19 och vaccinerna och sen genom Ukraina-kriget i år.

Det verkliga motståndet, d.v.s. vi som är aktiva i Nordiska motståndsrörelsen, står dock enade då vi är nationalsocialister och därför är tydliga med att de eviga frågorna, alltså sådant som berör ras, judar och folkgemenskap, alltid kommer att gå före andra, förvisso viktiga frågor, men i sammanhanget ändå tillfälligheter, så som globala vaccineringskampanjer och väpnade geopolitiska konflikter.

Alldeles oavsett om du var livrädd för Covid eller vaccinet, eller stod någonstans mitt emellan. Oavsett om du sympatiserar starkt med Ryssland eller Ukraina, eller står någonstans mitt emellan. Oavsett vilka frågor som är på tapeten just precis nu, så är ändå din plats hos oss och ingen annan om du samtidigt anser att vår ras överlevnad är den viktigaste ideologiska frågan, att sionisternas roll när det kommer till hotet mot vår ras inte får negligeras och att bara ett samhälle präglat av folkgemenskap är verkligt eftersträvansvärt.

Och sträva gör vi och har verkligen tydligt också gjort under hela 2022. Det har från sydligaste Danmark till nordligaste Norge, från västra Island till östra Finland, och givetvis i hela Sverige, bedrivits olika former av aktivism vid över tusen olika tillfällen. Exakt hur många, var och när, får jag be om att få återkomma till i min traditionsenliga skriftliga årsrapport på Motståndsrörelsen.se när allt är färdigräknat och sammanställt någon gång efter nyår, men jag tänkte i varje fall göra en summering och omnämna en del av det för er redan nu under detta tal.

Vi kan väl fortsätta då just med Covid 19 och kriget i Ukraina då ett par verkligt lyckade aktioner under 2022 faktiskt trots allt berör dessa bägge händelser.

I början av året deltog en delegation från Motståndsrörelsen på en enorm demonstration mot vaccinpass i centrala Stockholm. Bland 10,000 deltagare tog vi plats med flygblad, grön rök och välplacerade banderoller – väl synliga mitt i smeten för att försöka knyta till oss de delar av folket som förstår att det inte går att lösa några av de pågående problem som drabbar vårt folk och vår frihet utan att faktiskt ta tjuren i hornen – bekämpa systemet och utkräva en nordisk revolution utan pardon!

Vår närvaro var otroligt uppskattad av många och vi fick dessutom den mest massiva medieuppmärksamheten av alla deltagande grupperingar. Glädjande nog så lyckades vi faktiskt också tillsammans med övriga närvarande med det gemensamma demonstrationssyftet, då systemets Covid-repression och kraven på vaccinpass upphörde strax efter demonstrationen. Självklart skedde inte detta uteslutande med anledning av demonstrationen, men att den största politiska demonstrationen under hela 2000-talet, och där dessutom en nationalsocialistisk delegation stod i centrum av det hela, påverkat etablissemanget – det finner jag precis lika givet.

Lika storskaligt och överdådigt var det kanske inte när vi protesterade mot NATO i Stadsgårdskajen i Stockholm, men vårt budskap om att krigshetsar-organisationen inte var välkommen i Sverige var ändå tydligt och nådde ut till många.

Valkampen 2022 är det väl logiskt att gå vidare med. Det är säkert bekant för de flesta av er som hör detta, men vi ställde upp i kommunvalen till Ludvika, Munkedal, Vetlanda och Örkelljunga. I framförallt Ludvika och Vetlanda bedrevs det en intensiv propagandakampanj med fler offentliga aktioner än vad som ens är överskådligt, men givetvis syntes och hördes vi en hel del också i de bägge övriga kommunerna, liksom på vissa andra platser runt om i landet med vår paroll: Nordiska motståndsrörelsen – ett revolutionärt val.

Valkampen inleddes redan genom att vi hyllade den vita arbetaren under 1 maj då torgmöten hölls på 8 olika platser i Norden och sammanlagt 14 olika talare förde ut vårt sunda budskap till folket. För att komma tillbaka till den stämning som rådde tänkte jag läsa ett stycke ur mitt tal för dagen som faktiskt hölls på flera av platserna av olika personer:

Striden för bättre arbetsvillkor är alltså inte lika aktuell nu som då, men att faktiskt ära och hylla arbetaren menar jag idag faktiskt är ännu viktigare än det var för 100 år sedan. De vita arbetarna är nämligen de som byggt detta land. Detta faktum var vida känt förr i tiden, men negligeras idag i alla tänkbara sammanhang. De vita arbetarna får sällan något erkännande alls och aldrig det erkännande de faktiskt förtjänar.

Det var ju faktiskt vita arbetare som byggde våra städer och byar, som avverkade skogen och planterade ny igen, som försvarade vårt folk och land mot fienden. Det var vita arbetare som födde upp generation efter generation med nya vita arbetare, mödrar, krigare och upptäckare. Utan de vita arbetarna i den nordiska historien – utan våra förfäder och deras umbäranden – skulle varken vi eller det här landet ens finnas till idag!

Valkampen kom snart att fortsätta med ytterligare ett förannonserat torgmöte och ett fullkomligt dominerande av stadsfesten Örkelljungadagarna och ett lika lyckat deltagande dagen efter på Markaryds marknad. Och så fortsatte det sen ända till valdagen den 11 september. Än om tiotusentals flygblad, valfoldrar och valaffisher har delats ut och satts upp under månaderna innan valdagen så så var det alltså ändå torgmöten och andra offentliga aktioner kom att utgöra lejonparten även under den fortsatta valkampen – förutom med valtält på valorterna också bland annat på Sergels torg och utanför riksdagshuset i Stockholms hjärta.

Uppmärksammat torgmöte orelaterat till valet blev det också i Skellefteå efter att en tio-årig flicka brutalt våldtagits och misshandlats av en afrikan. Aktivister intog torget och Daniel Byström höll ett kraftfullt tal där han uppmuntrade folket att rikta sin vrede mot de verkligt ansvariga – nämligen de folkförrädare till politiker som sett till att denna afrikanske våldtäktsman ens kunde få befinna sig på svensk mark.

Nämnas på temat torgmöte bör väl också att våra småländska aktivister höll torgmöte i fyra olika kommuner under en och samma dag vilket är rekord för ett och samma näste i organisationens historia. De småländska aktivisterna höll utöver detta och valrörelsen som bedrevs där också torgmöte i Vetlanda under årsdagen av det terrordåd som genomfördes där i fjol då en afghansk man löpte amok med en kniv och knivhögg människor slumpmässigt runt omkring sig. En symbolisk hängning av denne gärningsman genom en docka skedde också i staden.

Lyckat torgmöte som fick god medieuppmärksamhet blev det även i Stockholm den 30 november då vi hyllade karolinerblodet med tal av mig vid Karl XII:s staty. Talet som hölls från en båt i Jönköpings hamn måste ju klart också nämnas från 2022:s aktioner.

Sen även om det inte hölls något tal vill jag också lyfta fram vårt deltagande i folkhavet under Gävle-bockens invigning då de många timmarnas aktivism ledde till årets mest sinnessjuka medielögner där vi helt ogenerat beskrevs som en terrorist-organisation med orden:

Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.

Det betyder att Nordiska motståndsrörelsens närvaro vid en tillställning som bockinvigningen måste tas på största allvar från polisens sida.

Vi har också genomfört flera mycket lyckade så kallade blixtdemonstrationer under året. Den mest omtalade givetvis den i Oslo som också kom att bli en av årets allra mest lyckade aktioner. Från ingenstans dök uniformerade nationalsocialister upp och marscherade längs centrumgatan Karl Johann – en symbolisk viktig händelse med nationalsocialister på Oslos paradgata – något som inte ägt rum tidigare sen tyskar gick där på 40-talet. Tal hölls sedan utanför riksdagshuset framför en hel del åhörare som stannade upp för att lyssna.

I Danmark genomförde vi en mycket lyckad blixtdemonstration i landets näst största stad Århus och i Sverige dominerade vi främlingsockuperade Lysekil. Under blixtdemonstrationen i Lysekil tog vi i Nordiska motståndsrörelsen också officiellt på oss den tidigare politiskt obundna kampanjen Stolt Vit Ungdom där tiotusentals klistermärken och affischer satts upp på minst 60 olika orter i Sverige.

När det kommer till demonstrationer vill jag också nämna våra officiella delegationer på Lukov-marschen i Bulgariens huvudstad Sofia och tillsammans med förbjudna motståndsmän i Helsingfors under Finlands självständighetsdag.

Vi har inte bara demonstrerat för egen sak i år, utan också motdemonstrerat effektivt. Mot vänsterpartiet i Munkedal när dem höll en demonstration mot oss, men där vi som motdemonstranter stal hela showen. Mot kommunisterna under internationella kvinnodagen i Stockholm när en handfull aktivister tappert stod upp mot hundratals röda. Mot den förra kortvariga statsministern Magdalena Andersson när hon stekte valfläsk för invånarna i Botkyrka. Mot avvecklandet av naturområdet Ryssbergen i Nacka. Osv. När folkfiender visar upp sina fula trynen måste de räkna med att få mothugg av oss!

Mothugg mot fula trynen kan det väl också sägas att det var i Stockholm där Antifa jagades iväg när de satte upp antirasistisk propaganda inför ett AfS-torgmöte. AFA var faktiskt också hyggliga vid detta tillfälle att ge bort, inte bara all sin propaganda till våra aktivister utan också en plånbok innehållandes donationer till kampen, så tack för det!

Om vi fortsätter med AfS då, de tillhör väl också ett av ämnena som det måste sägas ett ord eller två om i denna sammanställning. Vi sände tidigt under valrörelsen en officiell förfrågan om debatt till dem. Tanken var att det skulle kunna bli en debatt som skulle kunnat skapa intresse för och gynna oss båda, men också där vi som främsta företrädare för den radikala nationella rörelsen i Sverige kände att vi hade ett ansvar att ta reda på huruvida AfS utgör ett alternativ för nationalister eller inte genom att en gång för alla reda ut vart dem står i en rad avgörande frågor där dem varit otydliga. AfS tackade dock nej till vår debatt och det dessutom på ett synnerligen snorkigt och högst otrevligt vis och visade med detta – tråkigt nog, men klart och tydligt – att de inte utgör något alternativ för nationellt sinnade svenskar. Nej, om man verkligen månar man folk och nation så heter det enda rimliga alternativet för Sverige och Norden värt att stödja; Nordiska motståndsrörelsen.

Mitt i valkampen arrangerade vi också traditionsenligt Nordendagarna med den ärorika tävlingen Årets nordman i centrum. Årets nordman ända fram tills tävlingarna avgörs nästa gång heter Nicklas Norling, en mångårig aktivist som för övrigt också var huvudperson i den troligtvis coolaste valfilmen som något parti släppte under 2022.

Under sluttampen av valet höll jag också en föredragsturné med utannonserade föredrag om det pågående folkutbytet som vi bjöd in allmänheten till i Ludvika, Munkedal och Vetlanda. Ett tidigare ganska oprövat koncept som jag hoppas vi får möjlighet att fortsätta med under 2023 då vi både nådde ut till och rekryterade nya människor genom detta tilltag.

Som väntat blev det dock inga mandat för oss i valet, men givetvis var det en mycket lyckad valkamp i alla fall på många andra vis. Nordiska motståndsrörelsen syntes och hördes rejält – vilket också var det främsta syftet med vårt deltagande.

Intressant nog och åtminstone lite på temat så, trots att vi inte tog oss in i kommunfullmäktige, så togs Nordiska motståndsrörelsens första politiska motion någonsin i bruk under året i Ludvika sen Pär Öberg hade ett mandat där. Till följd av detta direktsänds nu alla kommunfullmäktige-möten i Ludvika så det blir åtminstone något svårare för de korrupta politikerna att fiffla med besluten.

Det har såklart också hänt en hel del annat under året som inte över huvud taget har med offentlig aktivism eller valet att göra. Vi fick som ett exempel se den närmast värdelösa dokumentärserien Omgiven av fiender på Viaplay där bland annat jag intervjuades, men klipptes ned och vinklades så mycket att det knappt gav oss något positivt och där dessutom varje ord från någon av våra representanter kontrades med massor av folkfientlig propaganda. Som ett led i detta kom också en av våra före detta företrädare ut som förrädare och ljög sig blå i huvudet om vår organisation.

Lögner spreds också av den amerika-baserade lobby-gruppen Counter Extremism Project där jag för andra året i rad blev utnämnd till en av världens tjugo farligaste människor, tillsammans med bland annat ledarna för ISIS och Al-Qaida.

På tal om lögner så figurerade vi som alltid en del i rätten också under 2022 och där kanske då med den mest intressanta domen mot oss genom att den förre ansvariga utgivaren för Motståndsrörelsen.se dömdes för texten ”Förintelsen är en bluff” projicerad med laser på en synagoga i Malmö. Aktivister rån organiationen dömdes också efter att ha slagit tillbaka Antifa-sympatisörer i Örkelljunga och en medlem dömdes för att ha fredat en kameraman från en galen batikhäxa i Vetlanda. Friades gjorde dock den äldsta personen som någonsin stått åtalad i Falu tingsrätt genom 94-åriga honnörsmedlemmen Vera Oredsson.

Sen har vi givetvis vistats en hel del i skog och mark också och vad som verkligen är imponerande och värt att nämna här är att vi bland annat bestigit både Nordens och Storbritanniens högsta berg – tyrrune-fanan har stolt vajat för vinden på toppen av både Galdhöpiggen och Ben Nevis.

Jag sa inledningsvis att året 2022 har gått riktigt fort, men jag måste nog ändå ta tillbaka det där, för desto mer jag pratar, ju tydligare blir det att; jäklar rent ut sagt vad vi hunnits med mycket också detta år!

Detta år som för övrigt var Nordiska motståndsrörelsens 25 år sedan grundandet – något som självklart firades med pompa och ståt under en fest i början av året, full av såväl nostalgi som framtidstro.

Jag har inte heller nämnt exempelvis hur Forum för levande historia trollades av våra aktivister, vårt deltagande på Patriotic Alternatives konferens i Manchester, när det under Stockholm Pride sattes upp en massiv mängd banderoller runt huvudstan med budskapet ”Inga pedofiler på våra gator”, alla de cruisingar vi deltagit på runt om i landet med Västerås Summer meet som kronan på verket, vår uppskattade folkdans-afton, hedrandet av Gösta Hallberg Cuula och andra som stupade för Finlands frihet, men också av Daniel Wretström och Tommie Lindh eller när Öberg vittnade i Breivik-rättegången.

Jag skulle kunna hålla på så här ett bra tag till om jag ska få med allt som hänt under året, men jag tror ni kanske också har andra saker för er idag än att lyssna på mig och att ni också vid detta laget förstått poängen; 2022 har åter igen varit ett högaktivt år där vi befäst vår position som det nordiska folkets sanna försvars- och motståndsrörelse!

Så, vi kanske ska ta och blicka lite framåt också och inte bara bakåt. Vad händer från och med imorgon när det alltså är 2023 och ett nytt år fullt av nya utmaningar och möjligheter?!

Det kommer att ske en del interna förändringar i organisationen som jag inte känner för att avslöja mer gällande just nu annat än att säga att de garanterat kommer att göra oss starkare.

Att vi stärks ytterligare är också vara nödvändigt för att vi ska kunna motstå systemets repression. Från och med imorgon träder en grundlagsförändring i kraft som drivits igenom i stort sett totalt utan medias granskning och denna inskränkning i vår föreningsfrihet innebär att organisationer som understödjer terrorism kan komma att förbjudas.

Givetvis ägnar sig inte Nordiska motståndsrörelsen åt något som ens i närheten skulle kunna röra sig om terrorism, men eftersom media såväl som företag och myndigheter är totalt infiltrerade av folkfientliga krafter skulle det inte förvåna mig det minsta ifall man försöker förbjuda oss med denna anledning och denna nya lag. 2023 blir alltså kanske året när kärlek till sitt eget folk terrorklassas av ett allt mer desperat system som krampaktigt försöker hålla fast vid sitt maktmonopol och sin agenda att byta ut vårt folk.

Trots att vi inte är några terrorister så är det med all rätta de fruktar oss. Som vi varit väldigt tydliga med kommer vi inte att nå någon massiv framgång med Motståndsrörelsen så länge folket i Norden har ett stort ekonomiskt och materiellt välstånd. Nej, istället måste det först bli avsevärt mycket värre före det kan bli enormt mycket bättre.

Men, vad händer då om svenska barnfamiljer inte längre har råd att betala sina skyhöga elräkningar, eller om de trots att de betalar får sin el avstängd under långa perioder på grund av så kallad överbelastning i elnätet?

Vad händer när de ständigt växande främlingsgängen med anledning av el-kaoset passar på att stjäla, skövla och förstöra ännu mer än vanligt?

Vad händer om kriget också når oss för att folkförrädare i riksdagen tvunget ska dra in oss i NATO:s krigspakt?

Vad händer om den stora finansiella krisen blir ett faktum, med konkurser på löpande band och massarbetslöshet som följd?

Jag säger inte nödvändigtvis att något av detta kommer att ske 2023, men jag säger att det helt klart finns mörka moln på horisonten. Mörka moln som, om vi är starka nog och även du som lyssnar på detta gör allt vad du kan för att stödja oss, kan vara det som förebådar en ny och bättre gryning!

Jag avslutar därför mitt nyårstal 2022 med att säga:

Hell stormen och leve segern!

Gott nytt år på er kamrater.