Finns det utrymme för att skratta i en allvarlig tid? Självklart! Inte bara låter det en härda ut i svåra tider, det smittar också av sig på andra samt bidrar till att man gör smarta och kreativa aktioner. Som Nordiska motståndsrörelsen gjorde på flera platser under 1 maj.
Under 1 maj i år anordnade Nordiska motståndsrörelsen ett torgmöte i Sundsvall för nationella i de norra delarna av landet, samtidigt som de södra delarna ägnade sig åt att kuppa andras arrangemang, vända ut och in på deras retorik och göra makten till åtlöje.
Personligen uppskattade jag även dessa aktioner och vet att jag inte är ensam om det. Det var i alla fall många skratt hos aktivister under dagen, och samtidigt fick man ut väldigt många bra politiska poänger av det man gjorde.
I Sundsvall höll man till att börja med ett riktigt väl utfört torgmöte där Pär Öberg var i högform, Simon Holmqvist visade att han borde tala mer och Anders Gudmarsson gjorde en riktigt bra talardebut i ett större sammanhang. Jag hade gärna varit där, för de verkar ha haft det roligt. Än en gång visade Öberg på god övertalningsförmåga då han lyckades åstadkomma en debatt. Visserligen med en pajas, men jag är inte den som klagar.
Samtidigt var Nordiska motståndsrörelsen i de södra delarna i full färd med att motdemonstrera, infiltrera, kuppa, ja faktiskt sabotera Socialdemokraternas möten i Stockholm, Växjö och Trollhättan.
I Trollhättan kuppade man Socialdemokraternas plats precis när Peter Hultqvist gick upp på scen, en typ av aktivitet som blivit lite av en tradition i Näste 2 då man kuppade Vänsterpartiets plats i Munkedal förra året och senare jagade vänstern runt hela staden.
I Trollhättan var det polismakten som räddade Hultqvist genom att till sist lyckas få stopp på en man med en mäktig och livsfarlig basröst som överröstade den förre försvarsministerns svamlande. Hultqvist kom lite ur spel, ändrade i sitt tal och började yra om Hitler i bunkern, men hans tal var knappast dagens höjdpunkt. Förhoppningsvis har Motståndsrörelsens tal, som nu finns i textform, fått tillräckligt många att reflektera över hur Socialdemokraterna svikit svenska arbetare.
I Växjö och Stockholm infiltrerade man sossarnas tåg med plakat där det stod gamla sossebudskap på, men i klartext. Vissa av slagorden var också i stort sett identiska, såsom Mona Sahlins uppmaning till arbetsgivare att hellre anställa Muhammed än Svenne (Kalle).
I Växjö fick detta funktionärer att springa runt som yra höns och polisen att föra bort Marcus Hansson vid två tillfällen – den andra gången mitt framför Socialdemokraternas scen under pågående tal. I Stockholm tog det 20-25 minuter innan man upptäckte budskapen och när det skedde så var det i alla fall en av dem som tog till våld och gick fram och puttade på en motståndsman – vilket tydligen ska ha resulterat i att sossen nästan trillade omkull. Sedan passade man på att häckla Socialdemokraternas Mikael Damberg, ockupera platsen utanför LO-borgen samt skrämma bort antifascister med sin blotta närvaro.
I stort sett handlar det som Nordiska motståndsrörelsen gjorde på 1 maj om att förlöjliga makten genom satir. Satir har ofta varit viktigt, ibland avgörande, hos revolutionära rörelser eller under stora politiska skeenden. Under Franska revolutionen fick Voltaire massor av fransmän att skratta åt kungen genom sina pamfletter, vilket bidrog till att ena motståndet. I Tyskland under 1920-talet fick en viss Joseph Goebbels, tillsammans med sin vapendragare och satirtecknare, Hans Schweitzer, hela Berlins poliskår att skratta åt sin egen polischef Bernard ”Isidor” Weiss. Alt right-rörelsen lyckades i stort sett få en amerikansk president vald med hjälp av memer. Satir ska definitivt inte underskattas.
De som behärskar satir visar att de är framåt, kreativa och livskraftiga. En sådan kraft är tilldragande och har helt enkelt framtiden för sig.
Så under 1 maj genomfördes med stor framgång flera smarta och innovativa aktioner som både störde och klädde av makten. Förhoppningsvis är detta något vi kommer se ännu mer av i framtiden.
